If u can't fight them, join them.

Ett gammalt fint engelskt ordspråk.

Idag har jag sprungit Lidingöloppet.

Alltså inte bokstavligen talat.

Mera muntligt.

Har pendlat mellan sängen och soffan.

Under tiden har en människa av kvinnligt kön vrålat utanför mitt fönster:

- Hej o hå! Nu är ni i Aborrbacken. Lätta fötter. Bra Bra Bra. Nu har ni snart passerat banans längsta backe. Den är 560 meter lång. Snart är ni uppe på toppen. De som går gör det på vänster sida. Ni andra springer på höger sida. Åh vad kul, lätta fötter. Det här kommer att gå så bra. Nu är det inte långt kvar.

Det första glada heja ropet började någon gång vid 9 tiden i morse.

När hon hade vrålat i mikrofonen, (varför använde hon då mikrofon, undrar man) denna ramsa de första trettio gångerna var klockan inte en 9.30

Jag tror hon snittade denna ramsa ungefär 2 ggr/minut.

Vid 10 tiden la jag en dubbelkudde över örat.

Kinesisk tortyr är ju rena spa upplevelsen om man jämför med detta.

De stora klasserna började efter lunch.

Hon fortsatte hela eftermiddagen.

Vid lunch började jag spela discomusik på högsta inne hos mig för att överrösta kärringen.

Varför jag inte åkte härifrån.

Därför att det går inte.

Mitt hus är i princip omringat av lidingöloppslöpare.

Nästa år åker jag härifrån dagen innan.

Och kommer dagen efter.

Eller så ringer jag till sekretariatet för Lidingö loppet och ber att få ta över speaker rösten i Aborrbacken.

Då jäklar skall de få höra på annat.

Disco musik. Glada heja rop. Ljuva toner.

Allt utom

- Hej o hå! Nu är ni i Aborrbacken. Lätta fötter. Bra Bra Bra. Nu har ni snart passerat banans längsta backe. Den är 560 meter lång. Snart är ni uppe på toppen. De som går gör det på vänster sida. Ni andra springer på höger sida. Åh vad kul, lätta fötter. Det här kommer att gå så bra. Nu är det inte långt kvar.

En sak är i alla fall säker.

Jag kommer inte att springa Lidingö loppet nästa år.

För när jag kommer till Aborrbacken kommer jag antingen

-springa hem.

-eller slå ihjäl kärringen.

Bara så att ni vet.

Telefonen ringde hos min syster igår.

- Hallo, this is Harrods calling from London. We just want to tell you that your helicopters have arrived................

Lolo svarade genast, att dom måste ha ringt fel nummer.

- No, Am i talking to Mrs Olsson?

Lolo svarade då tillbaka, Yes.

- Well your helicopters has just arrived, and I just want to call you and tell you that.

- How many are they?

- Two, Madam.

Då tackar Lolo genast för samtalet och lägger på.

Hon vågade inte fråga vem som hade beställt dem, varför? och hur stora de var.

Och om någon hade betalt dem.......

Snart ringer dom nog tillbaka och frågar vart dom skall skickas.

Tänk om de är två STORA helikoptrar.

Vad gör man av dem?

Svårt att få plats i Carporten.

Väldig få som kan köra omkring med dem!

Tur att systerson Micke Stiller skall ta helikopter körkort.

Tänk om någon hade ringt till dig och talat om att de två beställda helikoptrarna hade anlänt.

Vad hade du sagt då?

Inte vet jag! hade jag svarat.

Men det kanske är cool att ha två stycken.

Dubbelt så bra mot en.

Vem vet.

Innan man har en.

Vad vet jag?