Hur många tårar tror ni det finns i varje person?

Är det en oändlig mängd?

Eller föds man med ett visst antal?

- Ja, lilla Lennart behöver inte gråta så mycket i det här livet.

men Sara därborta, som föds i nästa vecka, hon behöver gråta en hel del.

fast Carl, han får nog allt bita ihop. Han vill nog gråta en del, men inte.

Om jag själv är gråtit.

För tillfället inte ett smack.

Det är därför jag kan fundera en hel del om det.

Vad är det som utlöser det?

Hur länge man kan gråta, för en viss sak?

Varför man gråter över personer och saker, som senare visar sig var helt i onödan, eller så kanske det inte var det?

Att man gråter för att det gör ont, det började vi ju med redan som bebisar. 

Och de flesta fortsätter med hela livet. Oavsett om det är i kroppen eller själen.

Att man gråter över frustration, har väl hänt alla. I alla fall mig ;-)

Att man gråter över spilld mjölk har vi ju alla lärt oss att det skall man inte göra.

Att man gråter för en stor sorg, är oftast bara skönt.

Att man gråter för att man blir rörd, till tårar, av en kärlekshandling, en seger,  film, bröllop, oförglömliga ögonblick, det är i alla fall min bästa nisch.

Att man gråter av glädje.

Pappa sa alltid, - Gråt lite, det känns bättre efteråt.

Jag tror han hade helt rätt i det.

Jag har växt upp med det.

Jag gråter för allt.

Som tur är har jag blivit utrustad med någon sorts överfyllnadsskydd.

Så det finns ett stopp.

Och det är bara att tralla vidare med:

Jag skulle äga miljoner om tårar var guld................