Ja jag vet att jag inte är i Sweizz.

Utan i Sweden.

Att jag lämnat myllan i Skåne.

För denna backiga, kalla ort.

Där man utomhus går och drömmer om dubbla duntäcken.

För att det är så himla kallt.

Och väntar på att snön snart skall falla.

Det är bara en tidsfråga.

Även här finns det en skidlift runt hörnet.

Likheten är mycket stor.

Är man ute och går i Verbier.

Vart man än ska.

Så tar man sats för att det är en uppförsbacke i vägen.

Jag vet egentligen inte hur det går till.

Det krävs ju ett nerförslut, för att det sen skall gå uppför.

Utom i Verbier.

Och här på Lidingö.

På Sticklinge.

Hunden och jag är alldeles slut när vi har gått runt kvarteret.

Uppför hela vägen.

Känns som om någon form av PT står och lutar på vägen framför oss för att vi skall få mer motion.

Så när jag kommer knatande Hamngatan fram i min liftgubbe gång, snett framåtlutad för att klara av uppförsbackarna, då tror alla att man kommer från en vecka i Verbier.

För vem kan tro att man har flyttat till Lidingö?

Vem gör det i min ålder?