Efter ett antal drinkar, rödvin till maten och ett nejtack till en sån där kaffe med wiskey i.

Typ Irish coffe tror jag det heter   på hotellet i Båstad skall jag slänga mig i sängen och vänta på att vakna med en dundrande skallebank som det heter på norsk.

Men vi hade urkul, och jag är i princip bortgift. I England, om ni undrar.

Förbaskat underligt ord.

Parkeringstillstånd.

Och att det kan bli ett mål att få.

- ¨Hej, välkommen till avdelning 87, strålningsenheten.

Nu skall du klä av dig på överkroppen.

Och lägga dig på den där stenhårda britsen under det stora runda maskinögat.

När Du har legat där ett tag kommer jag att sätta på en maskin som säger

Breath in                       Breath out.

- Skall jag inte ta av mig skorna?  Känns konstigt att ligga här med Curling Boots på?

- Det är väldigt sällan någon ligger med skorna på.

OK. Hur ska jag veta? Hur ska jag veta hur man skall göra? Jag har aldrig varit sjuk med nån reda innan detta! Och nu går allt på hörsägen eller så säger syster eller doktor saker till mig.

 Du kommer att bli tatuerad, illamående, apatisk, sönderbränd, dödstrött, kräkas, få kramp i armarna, du får inte bada under behandlingen, inte kunna sova, absolut inte bada bastu, jobba heltid gör de flesta (om man inte jobbar från början då, måste jag börja??) bara ta en snabb dusch, inte smörja in dig före du kommer hit, vi har många bra lösningar om du blir bränd vilket du inte kan bli, har du kamomillthe att badda dig med, ses på måndag kl 13 då får du resten av tiderna, du skulle fått dem idag,  vet inte när du skall komma resten av tiden, vi ritar med tusch över hela din bröstkorg, du kan inte ha något ¨fint¨ på dig nu, för färgen kan kladda av sig,  jag var osminkad för att se så sjuk ut som möligt, kan inte gå på Magdas smokingfest i min urringade smokingklänning för jag ser ut som om en av tatuerarna i Nyhavn var full.  Fattar ni??

Men jag vill bara ha ett parkringstillstånd till den tomma parkeringen utanför dörren, massa platser, alla var tomma.Reserverat för strålningspatienter. Så att jag kan parkera där varje dag i tre veckor, de 15 min som varje dags strålning tar, utan att behöva jaga parkeringsplats och behöva gå över hela Malmö Allmänna Sjukhus område.

Då svarar doktorn.

Tjata på du, men du är alldeles för frisk för det här!!!!!!!!!!!!!!

Du kommer aldrig få en plats där! Det  är för dom sjuka som strålas.

Men om platsen är tom, frågade jag.

- Nä det bara är så.

Så på måndag skall jättefriska jag börja strålas i andningsstrålningsapparaten.

Jag andas på kommando,             Breath in               Breath out.               i tre minuter, sen får jag åka hem igen. Hem och hem, till Björnstorp.

-Men om du får rethosta om 1-6 veckor måste du ringa oss direkt, så har du fått lunginflammation i ena lung spetsen pga strålningen. Och det kan inga av dina läkarkompisar eller distriktläkaren ordna.

- Då måste du få värsting cortison och värsting antibiotika för då har du fått en lunginflammation av strålningen.

Och jag som bara ville ha ett parkeringstillstånd  

Har aldrig i hela mitt liv blivit så glad över att jag inte fick det.

DU ÄR ALLDELES FÖR FRISK FÖR ETT PARKERINGSTILLSTÅND

Smaka på den DU!

Va inte en sån Pollyanna!!

Kan man få lite medömkan, beroende på storlek på katastrof?

Och inte ett glatt heja rop.

 - Det kan ju inte bli sämre hjärtat, så då blir det bara bättre!!!!

Tjena mors.

Nu har jag legat på Torekov Spa och där ömsom legat i bastun eller i den mycket varma poolen.

Tittat ut över havet och spanat in Kullens fyr.

Solen försöker titta fram mellan molnen, och någon plusgrad är det utomhus, med massa snö.

Mycket bättre än så kan det nog inte bli.

Så det så, Pollyanna!

The novel's success brought the term "Pollyanna" (along with the adjective "pollyannaish" and the noun "Pollyannaism") into the language to describe someone who seems always to be able to find something to be "glad" about no matter what circumstances arise. It is sometimes used pejoratively, referring to someone whose optimism is excessive to the point of naïveté or refusing to accept the facts of an unfortunate situation.

I hela huset.

Jag älskar det.

Det bästa jag vet är ju mat!

Att äta.  WOW

Att laga.  WOW

Vad jag har saknat det.

Inte haft ett eget kök med nån reda sen i somras.

Har saknat det enormt mycket.

Hoppas att jag slipper det igen i närtid.

Det sägs att från och med måndag när jag skall strålas kommer jag att tappa aptiten.

Tur att jag äter så mycket nu!

Äta bör man

Annars dör man

Idag har jag för första gången i mitt liv gjort i princip absolut ingenting.

Hela dagen.

Ja, jag har börjat tala in ett nytt meddelande på telefonsvararen.

Köpt kuvert för att skicka ut en inbjudan.

Varit på Torekov Hotell, och fått massage, eller snarare blivit skrubbad och duschad över hela kroppen.

Sovit.

Snackat i telefon.

Hoppas att jag inte skall äta middag förrän på fredag med andra. Men då blir det skoj.

Konstaterat att håret växer.

Öppnat och stängt olika dörrar om olika hundar som har haft olika behov.

Konstaterat att det är snö ute.

Vilken aktivitet.

Det har hänt absolut ingenting.

Och det har varit ljuvligt.

Jag hoppas att det fortsätter några dagar till.

Jag är till 99,9 % en oerhört sorterad person.

Kontrollfreak kan nog en del tycka.

Ja, kan nästan ha svårt att lita på att andra gör det rätt.

Skriver mina berömda listor över allt.

Vet hur jag vill ha det.

Med det mesta.

Kan se väldigt rörigt ut om man kommer utifrån.

Fråga bara. Jag vet var allt är.

Kan berätta nästan allt som jag tar med mig.

Packar med bra koll.

Igår kväll packade jag upp allt jag hade med mig.

Århundradets glöm!!!!!!!!!!!  

Jag hade med största noggranhet valt ut smokingklänning, skjortor, kavajer, kjolar, långbyxor, etc etc och hängt in dem i tre resegarderober på min klädställning.

Vaknade tidigt igår, och tassade ut ur fastigheten på Skeppargatan för att inte väcka mina grannar.

Bar väskor, påsar, hundgrejor. Till och med den förb-nnade jul azalean fick åka med för att jag inte hade mage att slänga detta törstiga odjur som lever i min närhet.

Far ut till Fort Knox på Lidingö, där hundar rastas.

Ritningar överlämnas på tvättstugor och annat viktigt.

Hela vägen känner jag att jag har glömt något viktigt.

En stark känsla som jag  -kontrollfreaken-  sällan brukar känna fel.

Men kan inte komma på vad.

Och konstaterar,

- Äh, strunt i det. Jag skall bara till Skåne.

Det går alltid att ordna om jag glömt något.  

Börja packa upp igår kväll.

V ilket skämt.

Vilket skratt jag fick!!

Jag har ju glömt allt som hängde på klädställningen.

Typ allt som inte är underbyxor, strumpor och pyjamas.

Nån tröja har jag förståss med mig.

Är det inte underbart.

Jag skall vara här i flera veckor, och har bara trasiga sommarjeans, tröjor och ett glatt humör här i Torekov.

Det gör ju faktiskt ingenting.

Men vet ni någon som skall till Skåne så skickar jag gärna med min garderob.

Den väger kanske inte 20kg.

Och det vore roligt att slippa gå i bikini istället för min nya smokingklänning på Magdas stora fest.

Bara bikini alltså.  

Åh nått annat somrigt som jag kan ha här i Torekov.

Badrock, solparasoll och flip flops.

Eller mina gråa plyschmysdress.

Men med tillräckligt höga klackar (som jag har med mig)

Knäppa upp överdelen för mycket, med en glittrig balconett BH (som jag har med mig)

Och allt glitter i smyckeskrinet (som jag har med mig)

Kanske jag kan övertyga alla på landetboende att det är senaste mode på smokingfesterna i Stockholm.

Om man är sorterad!!!!

Imorgon tänkte jag inte klä på mig alls.

Hur trodde jag att jag skulle tycka att det var kul att sitta och vänta på att hamna i grillen (strålas asså)  i en lägenhet i Stockholm.

Att klä på och av hundar för deras fyra promenader per dag. (Snitttemperatur utomhus MINUS 10)

Inte glömma att ta med bajspåsar i handväskan eller i pälsen. Hur kul är det att bära svarta små plastpåsar i alla snygga och osnygga ytterkläder jag har. Och i alla handväskor. Okul.

Inte glömma mobil (lätt hänt) bilnycklar ( svårare) våningsnycklar med garageportsöppnare (omöjligt borde vara, men livrädd att slänga igen dörren och de ligger på insidan!)

Att inte laga mat sen i oktober. Jag älskar att laga mat. Jag har lagat mat varenda dag i nästan hela mitt vuxna liv. Och nu har jag inte kännt att det har varit möjligt se nedan.

Gardinerna i våningen har i princip inte dragits upp alls. Jag är inte säker på att det har varit bra. Har en diskussion med BRF där de anser att man inte bör bo i lägenheten. Det är en gammal bostad, som var kontor några år. Och nu har jag gjort den med stadsbyggnadskontorets godkännande till bostad igen. Men det tycker inte maffian i BRF:en där jag bor.

Tajmat tiderna i tvättstugan. Ovant, men ganska Ok om det inte händer något akut! Samma känsla att nån i maffian skall komma och gnälla. Inte bo - Inte tvätta!! Lukta illa??

Åkt och tittat på mitt hus en stund varje förmiddag, och sen åkt därifrån, med en suck.

Inte fått någon tid för strålningen av sjukhuset, och när jag fick den, så ändrades den hela tiden.

Men nu skall den förhoppningsvis börja nästa vecka.

Så idag åkte jag till mitt hus i Torekov.

I LOVE IT.

Stekt mat så det har stått härliga till.

Slängt ut hundar oklädda i snön ungefär hundra gånger sen jag kom vid 2 tiden.

Alla är lika lyckliga!!

Tvätttat lakanen som jag skall ha med mig till Björnstorp.

Och så är jag i marknivå. Rotad.

Kan titta ut.

Får luft.

Möttes av en bedårande rödhake som hälsade mig välkommen.

Grannarna kommer över, de har saknat mig, och varit oroliga för min hälsa!!

Tyckte synd om mig att jag inte varit här under jul/nyår.

Och snart skall jag gå och lägga mig.

På min nya dunmadrass.

Och ska inte dra ner en gardin!! Varken insyn.

Så får jag vakna med ljus i ögonen.

Alltså,

Hur tänkte jag?

Nu stannar jag på gräsrotsnivå.

Sagt upp min parkeringsplats i Fältöversten.

Slängt bajspåsarna.

Stämt BRF.

Fort Knox är färdigt när jag kommer tillbaka till Stockholm.

I slutet på februari, som tidigast.

Så tänker jag.

Lägger jag kläder i högar i resväskor.

Konstaterar att skor är knöliga att packa.

Att det är underligt hur mycket som behövs.

Hur kommer bilen att svälja detta?

Nu drar jag snart.

Typ imorgon innan det börjar snöa mera.

Skriver när jag landat i Torekov.

Ånyo.