Jag hoppas att livet är som en sån där amerikansk äventyrsfilm.

Ni vet, allt börjar så lugnt, alla är glada, nån gifter sig med den de ska, nån bråkar med nån, men allt är bra. Musiken är klämmig och käck  

Då blir det jätteläskigt, massa otäcka saker händer, i värsta fall dör nån.

Nåt oerhört svårt måste lösas, och i värsta fall så är det med en av hjältarnas liv som insats.

Hjälten klarar sig, jorden går inte under, alla ler, och jag........... som gärna är hjältinnan!! slänger mig om halsen på min hjälte och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Dream on.

Men så ska det bli.

Det har jag bestämt efter att idag ha fått in alla kanaler på min TV.

Att prestera detta gör mig till en hjälte i mitt eget hem.

Sen har jag möblerat om hela våningen.

Verkar som om jag håller på att ta tillbaka kontrollen över mitt liv.

Stackars Svenska Sjukvården, skurkarna, de i svarta cowboyhattar.

Nu skall jag ta dem.  

Och sen kommer den amerikanska drömmen att gå i uppfyllelse.

Det här är inte the Happy End.

Bara en cliffhanger som det heter på amerikansk TV.

Imorgon skall jag träffa en riktig hjälte, från Amerika.

Men det är en hemlis.

Skall jag ha vit cowboyhatt på mig för att han skall fatta att jag tillhör de snälla?

Eller är jag helt ute och cyklar nu?

Vem det är!!

Ni kommer att dö nyfikna.