och fötterna ner.

Så har den här dagen genomlevts.

Ville inte gå upp i morse, då jag inte sovit något i natt.

Kunde inte blunda.

Allt som hade hänt kom tillbaka och för nära.

Men fb TG tvingade upp mig till en tidig frukost.

Sen fick jag gärna gå och lägga mig igen.

Tack snälla.

Tassade runt ända till lunch i pyamas och flecce.

En oslagbar kombination när livet är ett helvete.

Åh så var det dags att åka in och strålas.

Hepp.

Det går fort.

Känns ingenting.

Har inga såna känslor i kroppen.

Känslorna är ju upptagna på annat håll.

Sen tog Minna hand om mig.

Underbara!

Jag får rida.

Skratta.

Planera galna resor.

Pussa på min gamla Windy.

Frysa.

Bli omhändertagen.

Det går att komma vidare.

Jag har ju faktiskt slutat skaka.

Huden kring ögonen har fått skavsår av alla tårar,

så att så fort jag börjar gråta så svider det.

Men jag har huvudet upp och fötterna ner.

Fast säger en, jag säger en person, till mig, som det hände för några dagar sen,

- Sussi, Nu kan det bara bli bättre!!

Då vänder jag på klacken.

Lägger på luren.

Stänger öronen.

Det kunde bli värre.