Nu börjar farandet.

Jag försöker få allt i mitt liv på rätt plats.

Det innebär att jag kommer att passera Vaggeryd, Ödeshög, Mjölby, men framför allt Stavsjö hur många gånger som helst de närmsta månaderna.

Stavsjö är den stora vinsten.

Där kan man stanna och äta isterband.

Hos den gulliga familjen som äger restaurangen.

Och de lagar maten själva.

Gott.

Och säljer förskräckliga souvenirer.

Så akta ER nu kommer jag komma med de vackraste presenter och julklappar.

Men lasten i bilarna kommer ju att vara lite lätt olika.

Från min häst Oskar, golfklubbor, balklänningar, jeepdunkar, tvättmaskin, solstolar och jag vet inte vad.

Kan inte köra upp allt ännnu då det är absolut fullt på Fort Knox.

Så jag får börja med att flytta runt det i Skåne.

Känns korkat, men det måste bort från Nr 1.

Gårdagens absolut orktapp beror på att styrelsen i bostadsrättsföreningen där jag har mina lägenheter, som jag vill sälja, nekade min köpare. Nekade hennes köp från mig, av anledningar som ingen förstår.

Känner mig minst sagt jagad, och personligen dissad. Trist känsla.

Det leder till att jag har överlämnat hela ärendet till min advokat, som går till hyresnämnden, och sen kommer jag, om jag får som jag vill, stämma styrelsen för förlorad inkomst. Och om styrelsen inte vet det innan, så är varje styrelsemedlem personligen ansvarig för de beslut som fattas. De få alltså betala till mig om jag vinner. Kul för dem.

Trist. Inte förordet.

För att kunna bo kvar där resten av hösten tills Fort Knox blir klar, har jag börjat hamra på min riddarutrustning, så att jag kan komma in och ut ur huset utan att de skjuter ner mig med sina elaka pilar.

Så det så.

Hur acklimatiserad är inte jag.

Började söndagen med att sätta på mig ett par märkes sweetshirt byxor, snygg halsduk, rätta gymnastikskorna och tog en rask promenad på Vallhallavägen fram till Gärdet, där jag lät mina hundar rasta sig med andra fina hundar från övre Östermalm som behövde komma ut och skojsa till det lite.

Gick sen hem över Brantingsgatan, Wittstocksgatan och sen över Karlaplan till mitt provisoriska hem.

På vägen träffade jag flera personer som glatt hälsade eller kommenterade mina fina hundar.......

Efter en näringsriktig frukost som jag åt samtidigt som jag läste Svenska Dagbladet noggrant, inklusive understreckare och andra för kommande konversationers intressanta artiklar, tog jag en kortare vilopaus.

Gick sen ut i det vackra höstvädret, där jag på Designhouse på Fältöversten köpte INGEN REKLAM TACK till alla mina brevlådor.

Spankulerade sen ner Styrmansgatan och Strandvägen framåt och svepte in på Svenskt Tenn för att hämta ett ordentligt tygprov.

På vägen hem tittade jag noggrant igenom Palmgrens som hade många snygga väskor för att kunna göra både korta och långa resor med.

I skoaffären Marzio fanns det olika pumps både i lack och sammet som inte hade för hög klack för att det skulle se för tokigt ut. Köpte dock inga.

Vid promenaden över Östermalmstorg började den sena lunchhungern göra sig påmind, så ICA Esplanad på Karlavägen fick hjälpa mig med dagens matinköp.

På eftermiddagen samlades vi alla boende på Skeppargatan 70-72 och hade ett mycket trevligt samkväm på gården. Så skojigt det är att få träffa alla som bor i huset.

Åkte sen och åt söndag middag hos min syster och svåger i deras underbara hus på Djurgården. En fantastisk kväll, med underbart väder och som alltid lika god och vällagad mat.

Passerade på vägen hem min stora syster i Villastaden, för att hämta den väska som hon hade köpt åt mig i St Tropez.

Och innan jag kom hem gick jag en lugn och trevlig promenad med hundarna innan jag kunde krypa in i min lägenhet och somna väl utvilad inför nästa veckas händelser och eskapader.

Och då kan vad som helst hända.

Är ju en ganska normal fråga vänner emellan.

Sådär en tre, fyra stycken kan man ju ta en promenad.

Någon kanske inte har gått så mycket, men det är ju helt OK för de andra.

Vissa har knatat runt massor, typ i hela sitt liv,

Andra började ganska sent och spankulera, men har fattat hur det går till.

Själv tyckte jag att jag sprang runt och jagade hästar på gårdsplan, så jag behövde inte använda aplostahästarna mer än nödvändigt, även när det var fritid.

Nu kom det en liten boll ivägen för promenaden.

Har man då gått väldigt lite så är man oerhört orutinerad, och då får alla ett carte blanche att mala ner sina goda råd och kommentarer i halsen på en.

Några är bra.

Svågerhelvetet tex.

Han är en pedagog, som kan se hur man går, står och startar sin promenad.

Sen finns det några till som jag tror på.

De kallas för Pro, och jag hoppas det är en förkortning för proffs.

Men kan alla ni andra vara så himla vänliga att hålla flabben.

Det är inte så lätt om vi alla skall tänka varje gång vi skall gå:

-Först böjer vi knät lite lätt, svänger med armen, lyfter foten med avstamp med trampdynan, använder lårmuskeln för att få tillräcklig höjd, sätter ner hälen (speciellt om vi har högklackat flickor) svänger tillbaka med armen, rullar över mot tån, tar stöten med vadmuskeln, och ler. Har handväskan rätt placerad i höger armveck,svarar inte i mobilen och talar vänligt med dina medpromenerare.

Det där var bara ena benet.

Sen kommer andra benet.

Så känns det ibland när jag spelar golf med 3 personer som alla vill hjälpa till.

Jag kokar i hjärnan.

Herregud, jag kan knappt gå, hur skall jag då kunna spela golf?

Att en liten vit boll kan få hela ens omgivning att behandla mig som en idiot.

Helt fascinerande.

Är det någon som vill ut och promenera med mig imorgon?

Bara ut och gå?

Är det någon som törs?

Jag skall inte kommentera ett steg..................................

Nu sitter jag på Skeppargatan och njuter av att vara alldeles själv.

Det går jättebra att vara ensam i Stockholm också.

Nästan lättare än på landet.

För jag kan dra vartsomhelst.

Om jag tar hundarna med mig.

Och jag var bortbjuden till 2 personer ikväll.

Bägge skulle äta korv.

Korv är gott.

Men jag stannade kvar ensam i soffan med mysbyxor, tjocka filten, godis och Dirty Dancing på TV.

Snacka om fredag.

Den borde många vara avundsjuk på.

Och det finns inte så många sådana fredagar i livet.

Nu skall jag snart ut och gå på Karlavägen med hundarna.

Det händer inte heller så många gånger i livet.

Att jag måste ut och gå med dem kopplade sent på kvällen.

Allt det här kommer bli ännu ett minne till senilinvest.

Ett bra minne.

Jag tycker mina bloggläsare är himla tappra.

De hänger på i mina mellan varven snurriga inlägg om livet, resor, tyckande och annat oviktigt.

Om mitt smågnylande om att inte ha nånstans o bo.

Har ni sett mig stå utanför IKEA Bulltofta och dela ut alumina eller vad tidningen för de hemlösa heter?

NÄ.

Alltså är det inget bekymmer.

När vi nu har kommit så långt att jag inte har nåt att klaga över.

Då så byter namnet på min bloggserver eller vad det nu heter adress.

Till bloggplatsen.

Hur kul är det namnet.

Byggplats, bloggplats, mordplats, vanlig plast etc.

Trist, men inget en sån liten en som jag kan ändra på.

Var i alla fall på byggplatsen idag.

Hur ska det gå?

Hur ska jag veta?

När blir det levererat?

Vilken storlek?

Men det kommer att bli jättebra.

I beigebruntrosagrönt ungefär.

Det löser sig då.

Såg du Ankan?

Vilken Anka? Kalle Anka?

Nä en nu levande!

Alltså ingen seriefigur?

Nä hon som blev gift.

Men det är väl ändå Kajsa Anka?

Nä ja menar Paul Ankas fru.

Vem är det?

Hon på TV i måndags, blondin född i Malmö som pratade hela tiden. Som tyckte det var synd att alltid behöva gå bakvägen.

Men det var väl ändå en medie anka.

Nä hon var på riktigt. Kanske inte tänderna, brösten, läpparna, kinderna etc. Men det hon sa var nog på riktigt.

Var det hon som har fått bästa tittarsiffrorna någonsin på TV3?

Ja hon som är gift med en Hollywood miljonär och berättar om hur besvärligt hennes liv är.Hon måste ju se till att personalen bär bagaget på rätt håll, så att hennes skönhetsburkar inte rinner ut (stäng locken). Att hon måste åka med sin man på alla hans shower (var det hans krav? eller är hon rädd att bli utbytt?) att man måste flyga med privatejet och inte med comercial airlines för där måste barnen vara fastspända (finns det ingen turbulens i privatjet?)  och att om han vill ha sex så fick man alltid ställa upp (oj)

Ja då vet jag vem du menar.

ANNA ANKA.

Missa inte den spännande fortsättningen om blondinen från Skåne som blitt gift med Paul Anka, på TV 3 på måndag.

QUACK!

Är i sig inte så jobbigt.

Men jag måste ju ha koll på allt som jag vill ha med mig.

Och som man måste ha med sig.

Jag kan ju inte sitta i Stockholm och veta att det ligger i Torekov.

Massa grunker och papper alltså.

Och packandet, sorterandet och velandet tar oerhört mycket energi.

För mig i alla fall.

Och sen skall det stängas och tömmas.

När man ser vaknar i sin andra säng, går ut i kylskåpet är det alltid ett som har två mjölk, eller ett som inte har något alls.

Hundarna tittar förvånat.

OK nu är kappsäcken framme igen.

Då gäller det att hänga på.

Om vi sitter i,under,på,framför bilen så får vi nog hänga med.

Och då har jag packat filtar, mat, vattenskålar etc.

Har inte hundarna en säng på varje plats.

Jo men visst.

Men om nu jag av bara farten har tagit två till ett ställe istället för ett till två eller så.

Så snart skall jag bara betala allt som skall vara betalt i världen till nästa vecka, momsen är klar, papper utskrivna, portföljen packad, tvätten tvättad, då packar jag bara ihop allt.

Det är lättare nu när jag skall packa mer och mer desto djupare solen sjunker på kvällen.

För snart kommer jag inte tillbaka hit på ett bra tag.

Snart skall jag sluta fara omkring.