Idag fick jag massage.

Av min gulliga massös på Torekov Hotell.

Hon sa att jag hade massa ilska/argt i nån muskel bak i ryggen.

Klart jag är förbannad.

Utan att vara det kommer jag ingenvart.

Ibland kanske det blir för mycket.

Jag måste ibland göra saker som inte direkt är möjliga.

Men på ren ilska kan jag göra vad som helst.

Typ sälja min gård. Och flytta och packa ihop allt på 4 veckor.

Det skall inte gå. Men är jag bara lite allmänt förbannad så går allt.

Att sen den här storyn känns tjatig gör mig också förbannad.

Har ni inte fattat nåt?

Fortfarande får jag frågor varje dag, när jag skall flytta, och hur det går?

F-n fick du inte 2 öron och 1 mun. Ta in den, Dubbelt så mycket att lyssna med.

Men gör det då!!

Och sen hur många kompisar som tittar på mig med lidande blick och bara väntar på att jag skall crasha ihop.

Varför i he-vete då?

Det gör mig bara så förbannad.

Fattar dom ingenting?

Jag sålde gården för att jag ville.

Jag flyttade inte från någon.

Jag flyttar inte till någon.

Fatta det.

Annars kommer jag bli ilsk på riktigt.

Det gör mig förståss lite småarg att sitta i ett folktomt Torekov i kolmörker och ösregn.

Istället för i min nyreparerade villa på Lidingö, med allt uppackat, och huset fullt av ljus o värme, och där jag får sova i min älsklingsäng.

Argt blir det att flytta några älsklings hästar till ett stall alldeles för långt bort för att kunna pussa på dem varje kväll.

Ursur blir jag på de som har skickat falska fakturor till mig för att sno åt sig pengar.

Men annars är jag nästan mer glad än vanligt.

Det är så underbart härligt roligt hela livet.

Och snart när allt är på plats, vilket allt kommer att vara om något år eller så.

Då kommer jag vara mer glad än någonsin.

För trots allt så är jag en delfin.

Delfiner har ett ovanligt högt tryck på glädje nerven.

Så livet är faktiskt toppen.

Och resten av kroppen skrattar och mår bra.

En liten muskel bak i ryggen kan inte få mig ur balans.

Så det så.

Passar Er så att jag inte blir arg om ni inte tror mig.