Är ju en ganska normal fråga vänner emellan.

Sådär en tre, fyra stycken kan man ju ta en promenad.

Någon kanske inte har gått så mycket, men det är ju helt OK för de andra.

Vissa har knatat runt massor, typ i hela sitt liv,

Andra började ganska sent och spankulera, men har fattat hur det går till.

Själv tyckte jag att jag sprang runt och jagade hästar på gårdsplan, så jag behövde inte använda aplostahästarna mer än nödvändigt, även när det var fritid.

Nu kom det en liten boll ivägen för promenaden.

Har man då gått väldigt lite så är man oerhört orutinerad, och då får alla ett carte blanche att mala ner sina goda råd och kommentarer i halsen på en.

Några är bra.

Svågerhelvetet tex.

Han är en pedagog, som kan se hur man går, står och startar sin promenad.

Sen finns det några till som jag tror på.

De kallas för Pro, och jag hoppas det är en förkortning för proffs.

Men kan alla ni andra vara så himla vänliga att hålla flabben.

Det är inte så lätt om vi alla skall tänka varje gång vi skall gå:

-Först böjer vi knät lite lätt, svänger med armen, lyfter foten med avstamp med trampdynan, använder lårmuskeln för att få tillräcklig höjd, sätter ner hälen (speciellt om vi har högklackat flickor) svänger tillbaka med armen, rullar över mot tån, tar stöten med vadmuskeln, och ler. Har handväskan rätt placerad i höger armveck,svarar inte i mobilen och talar vänligt med dina medpromenerare.

Det där var bara ena benet.

Sen kommer andra benet.

Så känns det ibland när jag spelar golf med 3 personer som alla vill hjälpa till.

Jag kokar i hjärnan.

Herregud, jag kan knappt gå, hur skall jag då kunna spela golf?

Att en liten vit boll kan få hela ens omgivning att behandla mig som en idiot.

Helt fascinerande.

Är det någon som vill ut och promenera med mig imorgon?

Bara ut och gå?

Är det någon som törs?

Jag skall inte kommentera ett steg..................................