jäklar vad det stormar.

Hela tiden.

Kunde knappt gå omkring utomhus.

Inte rida.

Syrran flög hem vid lunch.

Tur att flygplanen flyger på luft.

För det är det mycket av just nu.

Det är höga vågor i poolen.

Och det skall fortsätta.

Jag drar mig tillbaka till sängen under dubbla duntäcken.

En sommarstuga är inte gjord för långvariga höststormar.

Det blåser rakt genom väggen, och i alla fönsterspringor, i dörrkarmar, och jag skall sälja min fön.

Eller öppna frisörsalong.

säger jag bara.

Skall gå och lägga mig i stormen.

Och hålla i kudden.

Väldigt vad det blåser.

Och fullmåne.

Tur att min hund Kraka kan vakta mig.

Mot domsingarna.

Som håller en vaken de där nätterna när det är fullmåne och blåser storm.

Det är enklare att begripa åska och blixt.

Då vaknar man ju med en smäll.

Som i torsdags.

Har inte haft fast telefon sen dess.

Blixten slog ner i min telefonstolpe.

Tur att vi låg och sov i sängen då.

Under täcket och på kudden.

Och inte satt i telefon.

Därför är det bäst att gå och lägga sig nu.

Innan jag blåser bort.

Så jag säger Godnatt bara.

blir det storm och ösregn.

Och då behöver jag inte göra någonting.

Känns bra.

Vad gör ni när det stormar?

Eller i stormens öga?

Jag kommer veta imorgon.

Nästan alla jag har träffat idag har talat om imorgon.

Det tycker jag är kul.

Att alla har något att se fram emot.

Väldigt få talar om idag.

Lolo, Nanny och jag kommer att rida ut stormen här i Torekov.

Imorgon.

Bara för att det är så skönt.

Kan själva livet kännas som en rondell.

Jag kör liksom bara runt och runt.

Ungefär som en norrman.

Två varv i rondellen,ni vet.

Idag har jag varit i alla rondeller mellan Torekov, Malmö, Veberöd och tillbaka.

Snart hittar jag så himla bra att jag kan köra så fort, att jag far ut av ren centrifugalkraft.

Undrar vart jag hamnar då.

Och om jag får med mig nåt.

Det som just nu egentligen är största problemet.

Hur ska jag få med mig allt som är kvar?

Eller var hamnar jag.

Kanske det är det som är meningen med resan.

Hur ska vi veta???

Släpp taget vet ja.

Det löser sig på slutet.

Och även om jag tycker det är oerhört viktigt.

Så löser det sig.

Allt.

Det vet jag.