Kan själva livet kännas som en rondell.

Jag kör liksom bara runt och runt.

Ungefär som en norrman.

Två varv i rondellen,ni vet.

Idag har jag varit i alla rondeller mellan Torekov, Malmö, Veberöd och tillbaka.

Snart hittar jag så himla bra att jag kan köra så fort, att jag far ut av ren centrifugalkraft.

Undrar vart jag hamnar då.

Och om jag får med mig nåt.

Det som just nu egentligen är största problemet.

Hur ska jag få med mig allt som är kvar?

Eller var hamnar jag.

Kanske det är det som är meningen med resan.

Hur ska vi veta???

Släpp taget vet ja.

Det löser sig på slutet.

Och även om jag tycker det är oerhört viktigt.

Så löser det sig.

Allt.

Det vet jag.