OK ni får två bloggar idag så struntar jag imorgon.

Om nu huset blir klart, så vore det ju så himla skönt att bo där.

Men jag måste ju vara i Lund från mitten på november till mitten på december.

Minst.

För då skall jag strålas om domsingarna i vitt bestämmer så.

Jag undrar vad ett klippkort på SJ kostar.

Åker ner varje dag, strålas i 5 min, går tillbaka till stationen och sen är jag i Stockholm 4 timmar senare.

En helt knäpp tanke.

Just nu skulle den faktiskt vara ganska kul.

För jag skulle vara borta ungefär lika länge som om jag hade ett jobb.

Hundarna fick väl vara på hunddagis.

Känner en kul tjej som har ett.

Eller så flyger jag ner, så går det ändå snabbare.

ca 24 tor biljetter med Malmö Aviation, och sen bussbiljett från flygplatsen till Lund.

Triggar lite.

Känns nästan som jättekul.

Eller så orkar jag inte.

Packa upp allt när jag kommit tillbaka till Stockholm på kvällen.

Varför denna absurda tanke?

För jag vill bli klar.

Vore skönt om något blev ..................................................
.........

Det är tidsförskjutningens fel hela tiden.

Att jag inte hinner skriva varje dag på bloggen.

Vi pinnar upp otroligt tidigt för Portugiserna. Det har inte ens blivit ljust.

Äter dricker och packar ihop hela dagen.

Sen iväg till golfbanan.

Och så träning till kl 12 och sen lunch.

Med en ordentllig öl till lunch går tiden om möjligt ännu fortare.

Efter det spelar vi 18 hål. Och är hemma igen på golfklubben alldeles innan kl 19.

För då blir det mörkt igen.

Varför tog jag med bikinin och extra solglasögon?

Shuttle till hotellet, med alla trötta golfare som går att spåra upp i skymningen.

Sen är det bara full fart ner till jacuzzin, torka och göra frisyr, innan jag med en piruett gör entre i baren innan vi äter middag.

Portugisiskt tid och middag.

Till midnatt ungefär.

Och då är klockan för er minst ett. På natten och då KAN man bara inte blogga.

Men jag kommer hem på fredag så då kommer allt bli som vanligt igen.

Förutom nästa onsdag för då jag skall opereras.

Men det är då och inte nu.

Nu är det bara buskul.

Den där lilla bollen far väldigt ofta på mitt håll, och jag önskar att det var i början på säsongen och inte i slutet. Och lite oförhappandes blev det ett abrupt slut.

Men kanske jag kan putta med en arm några veckor.

Sen kan jag stå och torrsimma/slå i någon hall i Stockholm innan jag får slänga mig ut på vårblöta banor.

Annars går allt i cirklar och är krångligt just nu.

Hur kan posten gömma 700 kg kakel/mosaik/marmor etc så att Fort Knox inte kan bli klart.

Nu fattas bara allt på väggarna i badrum, kök och någon hall, sen skall jag äntligen börja packa upp.

Känns overkligt att få ett hem.

Att få mysa ihop sig i sin soffa.

Underbart.

Men det beror bara på brevbäraren.

Om han orkar kånka hem plattorna.

Tror ni han tar en i taget???

Om vi inte hörs imorgon, då har vi tävling, så skriver jag på fredag när jag kommit hem.

Ja jag lovar, skall flyga lågt och långsamt hem.

Men inte långsammare än att jag hinner ifatt.

Tidsförskjutingen alltså.