blir jag med bröstcancer.

Ett svårt ord som jag har tränat att säga på många gånger sen i torsdags.

Det blir märkligt nog lättare för varje gång.

Att säga det.

Men med den åkomman blir jag snabbare än vanligt.

Jag har ju aldrig direkt varit en latpoff, som har haft svårt att bestämma sig, som velat, länge och väl om det mesta.

Men nu skall Ni se.

Allt går med rasande fart.

Bestämmer direkt.

Frågar knappt vad det kostar (läskig åkomma den där cancern!)

Det måste ju vara färdigt, alla besluten till torsdag, för sen drar jag, först dit, sen hit, och sen dit.

Och efter det skall jag ju bara ta det lugnt.

Så idag har jag gått igenom huset med arkitekten, som med mig ritat köket, handlat all inrednig till grovköket på Ikea tillsammans med Andrea, bestämt och ritat bokhyllan i stora rummet, beställt med sömmerskan gardiner o sånt, lämnat in byxor och klänning till tvätt och sömn, skickat körkortsbilder till Vägverket, köpt tapeter, ätit middag, pussat på hundarna, gått igenom den här förtjusande bostadsrättsföreningens envisa nej, talat med kompisar, hämtat väska hos Jeje o Putzi, styrt upp byggmöte imorgon, osv osv.

Och sen har jag gått och köpt nya BHsar. Flera stycken. Urhäftiga. Push ups, Balconetter. Fantastiska färger och spetsar och rosetter och allt man kan önska sig.

Brösten kommer att välla ut efter operationen.

Känns helt rätt.

Ni kommer att bli avundsjuka.

Den som kommer att få se dem.

Men jag kan ju inte bara gå i BH.

Vem i he-vete skall styrka mina skjortor? Kan Pricken? Den har inte stört något på hela dagen. Skall passa på och fråga.

Men vad jag vet är Pricken himla långsam. Att växa 13 mm på ett år, känns oerhört segt.

Pricken kommer aldrig ha strukit mina skjortor till torsdag.