lubbar runt är väl det vi alla gör just nu

i hamsterhjulet

men mitt är uppe i bra snurr

 fått i mig medecinen, varit i stallet, promenerat hundarna, ätit lunch med en god vän, kollat och gett nya order om bygget, skrivit brev till hyresnämnden, skrivit brev till idioten som krävde mig på provision för att han påstår att han sålt Nr 1 fast Ulrika Wrede hade uppdraget, varit hos hårfrissan, borstat och behandlat hästen så att han mår bra, handlat julklappar, handlat julmat, ätit middag på prinsen (tyvärr inte med!), skrivit listor till morgondagens flytt, pratat hundra gånger i telefon med alla möjliga, handlat andra saker, gått ut med hundarna, hämtat bilen i garaget, parkerat bilen i garaget, kollat smycken, hämtat post på karlaplan och snart får jag gå och lägga mig.

och då kan jag inte sova.

för hamsterhjulet slutar inte att snurra bara för att jag ligger still.

ska göra

får inte glömma

hur kan jag ordna det

vad skall jag ha med mig

får det plats

när ska jag hinna städa

vilken tid måste jag vakna imorgon

ella måste rida oskar

räcker julklappspappret till julklapparna

när ska dom överräckas till de som inte är med på julafton

sen kommer tomten

jag känner mig som Vinkelmannen.

Eller Championmanne var det några som kallade honom.

Han som gick omkring överallt på Östermalm i bara raka vinklar.

Stannade vid övergångar, väntade vid rött ljus, och sen gjorde en 90 graders vinkel mot det håll han skulle.

Så är det idag i Stockholm, Östermalm.

Det är så himla myckt snö.

Att gå på trottoaren är näst intill omöjligt.

Om jag inte går i de upptrampade spåren i snön.

Och de går bara rakt fram.

Möts ibland av ett annat spår.

Det innebär att skall jag från ett håll  till ett annat, får jag gå rakt fram, tills ett nytt spår bryter av det jag går på.

Precis som vinkelmannen.

Känns ganska tryckt att inte kunna virra omkring hur som helst.

Ska vi äta lutfiskmiddag på Bobonne, går vi Skeppargatan rakt fram.

Tills vi kommer till Storgatan, där tar vi snabbt till höger.

Och sen är vi framme.

För att äta den ljuvligaste lutfisken jag någonsin ätit.

Och druckit en Mumma som var Mumma.

När jag ätit av allt och var mätt och belåten.

Då gick jag raka vägen hem.

vid storstaden.

Eller vill jag det?

Eller måste jag det?

När två väldigt unga poliser, på varsin häst, skrittar i långsam mak uppför Nybrogatan. I kolonn med två!!! Då stoppas all trafik upp, och snubbarna sitter där och ler och jag blir bara förbannad i min bil. De kunde gå in i kolonn med en, dvs efter varandra och inte bredvid varandra, och de kunde ha stått still en god stund på Östermalmsgatan för att släppa förbi all trafik. Nä de sitter där på sina höga hästar och gör väldigt många människor ursura på, polisen, hästar, idioter, tanklöst beteende.

Jag var på väg till polisstallet på K1 för att tala med deras befäl. För en av de där ¨domsingarna¨ kunde väl ändå inte vara ett befäl.

Men man får väl vänja sig.

Sticker ut och rider på Djurgården på min höga häst. Snön var mjuk, ljuvlig och kritvit. Vi galopperade på andra sidan Lidingövägen. Underbart. Då drar vaktparaden igång!!!!! Hur förklarar man för en lantlollehäst att hans kompisar, alla beiga utom 1 vit, med glädje går i gåsmarsh på den stora gatan med människor på ryggen som spelar trumpet. Utom den vite. Han har trummor.

Hur förklarar jag för en häst från Veberöd, att varje dag, åtminstone varje lördag eller så, går alla hans kompisar, i samlad tropp, spelandes klämmiga låtar ner till Kungens slott. Vad det nu är???

Jag la ner. Jag kände mer att man får väl vänja sig.

Att sen ingen plogar några gator nu när det har snöat i MÅNGA dagar.

Att sen ingen kan parkera för det har blivit så höga vallar.

Att sen alla handlar julklappar några dar innan julafton, fast alla vetat i minst ett års tid att det skall bli julafton i år med.

Det är väl något man får vänja sig vid.

var det igår att min dator kraschade.

Snurrade runt på Facebook, då allt plötsligt blev svart och inget svarade på något.

Sen ville datorn bara starta i felsäkert läge.

Läskigt.

Vad gör då en datanörd till blondin i 50 års åldern.

Men stänger av skiten och går och lägger sig och hoppas att datorn har glömt bort det till morgon efter.

Man kan inte tro det.

När jag startade datorn var inget av allt det läskiga kvar.

Hur det fungerar?

Bryr mig inte ett dugg.

Bara datorn fungerar idag.

Och imorgon och alla andra dagar.

Därför skrev jag inget i går.

Just nu har jag ett läge, där jag kan bli cirkusprinsessa.  

Så oerhört nära har jag nog aldrig varit.

Tänk Er själva att få sig mig i sågspånet i en paljett trikå med stora plymer.

Utföra en konst av sällan skådad art.

Och avsluta med ett

HEPP!!

Men jag kände.

Nej. Ack nej.

Det kommer att bli så mycket snack om

- Varför?

- Hon är inte klok som gör det!

Oavsett om jag var bra eller inte.

Oavsett om jag kunde mina konster.

Alla hade bara bortförklarat det med att hon var gift med cirkusdirektören.

Annars hade hon aldrig fått vara med.

Hon hade passat bättre i biljett kassan.

Oftast känns det så i livet.

Om hon inte.......................................

Men framförallt är cirkusdirektören inget jag kan bli oerhört kär i.

Trots att jag slipper namna om handdukarna.

får jag flytta in snart.

Imorgon görs hundgården och all elektricitet till mig och sen skall alla städa allt och mattan skall in och sen skall de måla hela golvet en gång till.

Lördag är den magiska dagen.

Jag har aldrig köpt ett boende utan att flytta in alldeles innan jul.

Kanske jag kan få vakna där juldagsmorgon.

Men jag orkar inte vara glad åt det ännu.

Inte förrän jag ligger i min säng och vaknar första morgonen.

Då kommer jag vara glad.

Annars får jag bo i stan ett tag till.

Om det är kul.

Knappt, men kanske.

Den alla talar om.

Som jag inte har haft i Skåne (tror alla).

Nu kommer den.

Imorgon.

Kanske.

Så dubbdäcken är på.

Lovikavantarna uppvärmda.

Letar efter Umbelinsalvan till näsan.

Övertygat min afrikanska lejonhund att det är kul.

Var är skidorna.

Knappen där jag skall sätt på värmen i asfalten på infarten till Fort Knox.

Moroten till snögubbens näsa?

Men jag är beredd.

Let it snow

Let it snow

Let it snow

är det snart måndag igen.

Och sen går det inte så många dagar innan det är helg igen.

Alldeles efter den är det jul.

Sen kommer fastan och påsk.

Midsommar rusar ju bara förbi.

Vips så har vi Lucia igen, och jul igen.

Hoppas ni mår bra, tar hand om ER och bara gör roliga saker.

Dagarna som går.

Det är de som är livet.