att det gick så bra idag.

att jag landade på ryttarstadion med min häst redan kl 16, även om jag startade tidigt imorse.

vad jag är tacksam för att ingen prejade mig eller körde för nära på min färd mot mitt gamla liv.

och att min häst stod helt still hela vägen. han trampade om (bytte fot) vid laholm. vem vill inte göra det.

och när jag kom fram så kändes som om tidsmaskinen hade snurrat till ordentligt.

där var svante, där var kylan, där var hovslagaren, där var allt som vanligt.

jag blev plötsligt en tjej på sådär ¨15-17 år¨ som lastade av hästen.

den känslan av ålder kommer att sitta i hela tiden.

hela tiden som jag är i stockholm.  

på ryttarstadion behöver jag inte kunna eller veta något.

eller be personalen att inte glömma det och det och det och det.

 jag kan bara lalla med, och be om olika saker till mig och min häst.

efter 25 år som basen över basset är det ljuvligt.

för en ¨15-17 åring¨ ofattbart.

jag är oerhört glad och tacksam att det blev såhär.

imorgon bitti skall jag rida.

barbacka kanske.