egentligen alltihopa är.

Att få göra någonting av fri vilja och känna att det är så himla rätt.

Snott runt och gjort det som skall göras hela dagen.

Tog av mig joggingskorna och stegräknaren till sen eftermiddag för att inte bränna ut mina fötter totalt.

Å sen kom Minna på middag.

Den nya ägarinnan.

Hur länge har vi känt varandra?

Sen några veckor.

Kunde vi va systrar?

Nä, men vi tycker likadant.

Om en massa konstiga saker.

Det är så häftigt.

Och det är så kul.

Jag vet att jag kan komma hit och bo när jag vill.

Och Windy kanske vill stanna kvar och vakta.

För Minna vill nog det. Det var kärlek vi första ögonkastet.

Det är helt otroligt.

Det är mer än kul.

Det är planerat så.

Av domsingarna som bestämmer.

Vad kul.

For jag idag till Torekov med, och i den Dow Jones I, min häst som jag skall ha där och som sen skall till Stockholm.

När jag hade lastat talade jag om för honom att han skulle säga hejdå till gården där han är född, och där han har bott nästan hela sitt liv, för han skulle aldrig (vad jag vet) komma tillbaka hit.

Det kändes helt rätt.

Lastbilen flög motorvägen fram.

Allt gick toppen.

När vi kom till rondellerna efter Ängelholm hamnade jag bakom en mercedes e-klass.

Den kördes av ett äldre par.

Helt OK i hastighet.

Men så kom vi till UPPFÖRSBACKEN efter järnvägsviadukten.

Då tyckte dom nog att det gick lite fort.

Det är första gången i mitt liv som jag har legat bakom en bil som har bromsat i en uppförsbacke, för att det har gått för fort.

Själv har jag idag satt på mig stegmätaren, för att få reda på hur många steg en flytt kräver per dag.

Framför allt har jag bytt till joggingskorna.

Dom har ingen broms.

Enklare om jag skall hinna.

Springer överallt hela vägen runt.

Och jag lovar, om jag någon gång nu under flytten, eller i framtiden, bromsar i en uppförsbacke.

Tala då allvar med mig.

Fort Knox, sa besiktningsmannen.

Samma person som när vi tittade på det vattensjuka huset.

Bara några småsaker som skall åtgärdas.

Bra, sa jag, då delar vi på kostnaden, så är allt klart.

Då blev hus husse urarg och gick.

Kvar stod jag och bes.man med tappade hakor.

Snacka om gupp på vägen, bara det inte blir en hel bula.

Hemma igen i Skåne.

Nu fortsätter jag och packa.

Och grunkerna skall till Fort Knox.

Oavsett bulor.

Hus husse kanske bara inte riktigt förstår det än.

Men han kommer att fatta, ;-)

Nånting har hänt med datorn.

Den kan ha blivit nervös för hur jag skall hinna.

För varje gång jag sätter mig framför den, så hoppar kalendern upp på skärmen.

Jag kan ju förstå datorn om den är lite skakig.

Men det är lugnt.

Jag har total koll på läget.

Och hinner jag inte så får jag väl leva med det.

Det kan hända, fast det är inte säkert, att jag inte hinner skriva varje dag.

Nån dag måste jag ju packa ner datorn.

Och kanske jag inte orkar att packa upp den det första jag gör.

Vem vet.

Inte jag i alla fall.

För imorgon åker jag till Stockholm och besiktigar Fort Knox.

Min nya villa på Lidingö.

På lördag kör jag min häst Dow Jones I till Torekov.

Vid 18 tiden kommer nya ägarinnan till Nr 1, Minna Telde, och så skall jag bjuda på middag och sen skall vi kolla allt som vill bo kvar.

På söndag skall jag packa som en gnu.

På måndag och tisdag är det tävlingar i Falsterbo, och en av mina uppfödningar tävlar. Jag knäpper mina händer för att det skall gå strålande.

Onsdag är det stor fest hos kompisar, vad jag skall dansa!

Torsdag har jag avskedsbuffe här på Nr 1, för alla som har brytt sig om mig under många år.

Falsterbo VIP och tävlingar på fredag.

Lördag packa mer.

Söndag kanske Båstad och tennisen.

Tisdag skicka Buti till Stockholm med massa saker.

Onsdag till fredag Kungsholms express packar allt.

Torsdag auktionsfirman hämtar allt.

Lördag sönda Torekov och lämnar hundarna till Kiki.

Måndag energibesiktning.

Onsdag till fredag storstädning av hela huset, medans jag packar och skickar allt vidare inklusive mina hästar.

Fredag eftermiddag banken och pengarna på kontot och nyckeln till de nya ägarna.

Lördag gråter, skrattar och dricker champange.

Sen börjar mitt nya liv.

Hänger NI med?

Vi har en rondell här i Veberöd.

Typ som Stureplan.

Alla måste igenom för att ta sig vart som helst.

Om man är i Veberöd kan man därifrån faktiskt lyfta till vart som helst.

Liksom Stureplan kan det bli förskräckliga köer.

Det hände idag.

I Veberöd.

Åh vad jag kommer och sakna dess köer.

Alla var där, på rad.

Och alla väntade tålmodigt på sin tur.

Det tog nästan flera minuter innan trafiken började flyta normalt igen.

Vad länge man vill ligga still i Veberöd innan vi alla kan flaxa vart vi ska.

Men hur vet dom vem som skall gå först?

Gick dom i åldersordning, ballast i gänget ordning, den som slagit ner alla andra ordningen, den som tjänade mestordning, eller var det en protestmarsch (- Mera frön på fredagar) ?

Men var kom tvåan i kön ifrån?

En sån skulle aldrig funnits i Sjöbo.

Vi har en negeranka i Veberöd.

Och han är två i rankingen.

Jag tycker det är fantastiskt.

Det är vi såna tillfällen som jag känner att Veberöd är större än vad någon tror.

Och att en trafikinfarkt tar ca 5 min att lösa.

Det gör den inte på Stureplan.

Hur ska det gå??

Mina medhjälpare i rensningsaktionen,

SÄLJ-PACKA-FLYTTA-KÖPA-PACKA UPP

har idag egentligen bara en fråga.

Hur i helskotta kan en person samla på sig ca 15 - 20 packlådor julpynt????

Plus en massa vanliga lådor av olika modeller fyllda med lull.

Alla färger av girlanger, i olika tjocklekar och modeller.

Och julband, och manschetter.

Å så har vi alla stakar.

En stor del av lådorna innehåller bara belysningar, 20 lösa transformatorer, och annat eligt.

Åså bockarna, kyrkan, krubban och de tre vise männen, och sånt heligt.

Men kulorna.

Hur många kulor har hon??

Många kulor är det.

Firade jul under många år med att ha hela julen i bara EN, jag säger EN färg.

Skotskrutig är tex en färg.

Sen har vi de enkla jularna som var röda, eller i guld, kanske silver, inte ofta men dock blå, tyvärr kändes de för enfärgade de gröna, flerfärgade etc etc etc etc.

Till kulorna skulle då även matchas band, grangirlanger på spisar, kransar på och innanför dörrar.

Harrods, släng dig i väggen. 

Jag tycker ett rum med jylpynt är helt OK.

Andra har vinkällare i valven.

Den skall vi tömma imorgon.

Börjar tidigt för att hinna.

Kanske tomten kan hjälpa till, han har väl ändå inget att göra så här års.

Skål!

Skulle jag kunna få av allt damm.

Halleda vad mycket grejor som jag har samlat på mig.

Krokar, bultar, skruvar, trasmattor, sängar, stolar, bord och soffor.

För att inte tala om alla hinkar, tunnor, buttar, krukor, krubbor.

Vår lokala hjälporganisation har idag svämmat över alla bräddar av konstiga saker som de sen kan sälja, för att få in pengar till behövande.

Åsså var det verktygen.

Hur många krattor kan man äga?

Gav bort en grep på stående fot.

Det är stor skillnad på att vara bonde och ö boende.

Men vad stort och fint allt är när det är rensat.

Nu är det bara 3 tv apparater kvar. Och den berömda glykolen.

Jag vet att någon vill ha allt.

Men jag undrar varför jag har sparat flera tidningar från juni 1974?

Hittar inget i tidningen som säger något.

Jag får bara Astma av att leta i damm och dimma.

Trots detta känns det underbart att få gå och lägga sig ikväll.

Nu är garaget och logen och stallet i princip klara!!

Har bara några byggnader på Ekeslund kvar. Och de är små.

Imorgon tar vi källaren. Undrar vad som hittas där.

Bäst att äta extra allergi piller.

För dammet.

Jag gjorde det!!!!!!!!!!!!

Höll i min första golfklubba typ 7 maj 2009.

Spelade och testades för grönt kort efter två veckor på Wittsjö golfklubb. Tack vare Lars Jagetun, klubbens pro.

Idag fick jag officiellt handicap!! Det är så himla kul.

Jag har hcp 36, vilket innebär att jag kan ta mig runt en bana utan att alla bakom för vänta i en kö ut till parkeringsplatsen.

Att alla utslag och halva banan har gräset kvar.

Klubborna som skall användas har jag ett ganska bra hum om.

Spelar jag med någon så blir det förhoppningsvis inte pinsamt för att jag bara gör fel.

Och så får jag spela med Lolo på en del banor, för jag har officiellt .................

Efter exakt två månader från det att jag höll i en klubba från första gången.

Alla sa att det skall ta ett till två år.

Varför då?

Det händer ju inget när det går fel. Man hamnar inte på lasarettet. Som när jag rider.

Och varje gång jag står över en boll och fokuserar är jag ABSOLUT övertygad om att NU SMÄLLER DET. Nu du lilla bollen, nu blir det åka av. Fly U to the moon, and let the stars....................

Helt sjukt, men ack så kul.

Så slapp jag packa mellan 15 och 21.

Men jag kommer att hinna.

För det vet jag.