Det är helt otroligt vad allt som händer är sista gången.

Sista gången jag skriver på datan från mitt skrivbord på gården.

Sista gången jag går och lägger mig i min säng.

Sista gången jag somnar här på Nr 1.

Sista gången jag körde från middag på Björnstorp och snubblade hela E75:an fram.

Sista gången jag står och blaskar av mig i mitt handfat.

Men vad häftigt.

Nu kommer datan fastna i Torekov ett tag.

Nu kommer sängen vila i efter en vild färd med Kungsholms Express.

Nu kommer jag att om möjligt sova ännu bättre någon annan stans, för jag behöver inte ligga på spänn att det kommer hästar galopperande.

Nu kommer jag inte köra E75 utan Lidingöbron mitt i natten.

Och vem vill blaska av sig i ett handfat i Veberöd.

Jo jag har velat det i alla år.

Jag kunde ha fortsatt, men jag bestämde att det inte skulle bli så.

Det är äckligt mycket power i det beslutet.

Och jag lever med det.

Det kanske är sista gången jag fattar ett sånt otroligt stort beslut.

Det är sista gången jag är nostalgisk.