Varför har DOM så svårt att förutspå rätt väder?

Och det känns svårare nuförtiden än när Curry Melin och grabbarna berättade.

Det gör mig inte så mycket vilket väder det är, men jag undrar!

Har de inte världens bästa data system som kan tänka?

Eller är det de där snygga ursmala vädertjejerna som sitter på nått latte kafé och bestämmer?

-Flickor Flickor, idag tycker jag att vi allihopa säger att det blir jättebra väder imorgon. Då får vi ju världens mesta uppmärksamhet ikväll, Tjoho vilka ragg!

Och de prognoser som lämnas av SMHI stämmer vad jag vet bara från Norrköping och en lagom radie runt om.

-Äh skit i Skåne, där kan ni väl hitta på nåt väder. Dom fattar ändå inte vad vi snackar om.  Säg nåt schysst hur det är på Stureplan så blir det toppen.

Varför jag undrar är för att jag från Radio Båstad hörde följande vid lunchtid.

- Ja enligt väderlekstjänsten och som ni alla märker har vi ett ganska tråkigt och skiftande väder här i Båstad, med moln och regn som kommer in snart.

Jag stod mitt i Båstad, jag tror några hundra meter från radio studion, och fattade ingenting.

Solen gassade, och inte ett moln på himlen. Och det har fortfarande inte börjat regna.

Hallå! Hur svårt var det att titta ut?

Får jag komma med följande tips.

Säg i media att det skall regna varje dag.

Säg att väderlekstjänsten har 50% chans att  komma med rätt prognos.

Det är ju en win-win situation.

Halva tiden har det rätt, då blir alla glada.

Och halva tiden har de fel, men då skiner ju solen i alla fall, och då är alla glada.

Eller är det väderlek.

Alltså bara en lek.

En del dagar är bättre än andra.

Som igår.

Då gjorde jag egentligen bara kul saker.

Gick i morgonrock till lunch. Lite skrämmande och jag hoppas att ingen kommer på mig.  Men kul.

Betalade alla räkningar. Ja, är det inte en underbar känsla när räkningslådan är tom, och pengarna räckte. Alltid lite förvånande, men definitivt kul.

Var bortbjuden på vernissage. Kom i slang med den oehört vackra och duktiga konstnärinnan Astrid Sylwan. Det var jätteintressant och kul.

Och efter en powernapp på spikmattan (blir kul efter en stund och efteråt) vips iväg på middag. Åh vad gott och kul det var.

Det är ju så kul med kul kompisar och nya vänner som gör livet kuligare.

Och nu mitt i mitt kul-flow sitter jag kvällen efter i Torekov och bara ler.

För nu är det snart påsk och alla kommer hit, och då blir det riktigt kul.

Här skrev jag en lång blogg.

Den försvann och snurrar nu i cyberspace.

Allt handlade om last.

Nu har jag inte tid.

Eller lust.

Att skriva om den.

Så det blir nåt annat till kvällen.

Se you!

Nu är det gjort.

Jag har anmält mig.

Till en golfkurs.

I Båstad.

Och av bara farten blev jag bjuden på en till.

Jag vet ju inte ens om det är kul.

Håhå ja ja.

Men jag tycker inte att man kan tycka nåt om något som jag inte vet något om.

Och massa personer som jag både tycker är vettiga och som jag tycker om, spelar golf.

Och tycker att det är urkul.

Alltså måste det va nåt fiffigt med att jaga runt den där lilla vita bollen på en enorm gräsmatta, i ur och skur, i med och motvind, vara artig mot sina medspelare, trots att de vinner.

Ja ni som redan spelar förstår väl.

Själv kommer jag inte fatta ett dugg.

Birdie, peg, drive, score, wedge, put (stavas det med två t?), tee, greenfee, pro, hole in one.

Allt det där verkar helt ok.

Men måste jag ha ishinkar som ser ut som golfbollar, salladsbestick som ser ut som klubbor, drinkunderlägg från berömda golfklubbar i Skottland, ja måste det drälla konstiga saker över hela huset?

Och gå i rutiga byxkjolar, rutiga tröjor med -windstopper- i glada kulörta färger, en handske, och skor med mönster.

OKOKOKOKOKOK

Jag ska göra det.

Och jag kommer stå där med en liten keps på huvudet, rosa läppstift, något färgkoordinerat från topp till tå.

Men kommer jag gående i de där korta strumporna med boll vid hälen.

Då behöver ni inte hälsa.

Det har varit snoigt idag.

Hur ska man hinna?

Först antikmässan.

Är det inte härligt att känna sig ung?

Så många gamla. Saker o sånt.

Och så mycket vackert.

På vägen hem köpte jag en spikmatta!

DET SÄGS ATT MAN KÄNNER SIG ............... AV DEN.

Somnade direkt på mattan.

Och så mycket.............jag blev.

Sen åt vi middag på Brasserie Bobonne.

FANTASTISKT.

Och så vackra vi blev.

Tänk att mat, familjen, och goda vänner gör att man känner sig så ............

Allt beror nog på viljan.

När jag går omkring på Östermalm undrar jag över varför så få ser äldre ut än sist.

Bara annorlunda ut.

Större bröst (tjejerna), pussmunnar, släta i ansiktet, och en lätt förvånad blick.

Där trippas det förbi Görommigtotalt kliniken, Inte en dag över 30 kliniken, Vassa eggen kliniken och allt vad de heter.

Alla rynkor har ju en egen historia.

Varje är guld värd.

Varför lägga ner mer pengar och smärta för att göra om dem?

Jag är glad över historien som är skriven i mitt ansikte.

Det mesta har varit toppen.

Men inte allt.

Och de flesta är skrattrynkor.

Varför inte behålla dem.

Får man säga idag

April April.............

Det känns mycket bättre med

Maj Maj måne, Jag lurar dig till Skåne.