Det finns en tonårs tjej i mitt hjärta.

Hon heter Nanny.

Vi har nog roligast i hela världen.

Vem skulle annars dansa hopplaskutt genom hela NK, åka pulka i nysnön (när gjorde Ni vuxna det senast?), gå på teater, chatta, snacka om killar, dansa till nån ny ball låt, har långa provsmakningar av bästa glassen, se på lovestorys på TV, prata sanning med, ja allt sånt där som är viktigt för oss tjejer/prinsessor, 

om jag inte gjorde det med Nanny.

Och så är Nanny den enda som tittar mig djupt i ögonen och frågar:

-Hur mår Du? Egentligen?

Det har hon frågat mig under alla år.

Det är bara hon som frågar det.

Idag gratulerade Nanny mig till nya huset på Lidingö.

Jag svarade då att det inte är definitivt förrän på onsdag/fredag för då skall det besiktigas.

- Du menar att man kan köpa hus på öppet köp?

Ja in princip sa jag.

- Har man en vecka på sig där också för att lämna tillbaka det, undrade Nanny.

Två veckor ungefär, svarade jag.

-  Hoppas du vet väl var du har lagt kvittot!

Jag älskar Nanny.

Jag är så oerhört glad att jag får vara med henne.

Tack snälla Nannys mamma o pappa.

Kram

ps.

Utan Gerard, Micke, Rickard, Hampus, Wendela, Cathrine, Andrea och Teo skulle jag ju inte klara mig alls. Det är underbart att få vara attackfaster,bästegudmor och våran tokiga moster till Er alla.

Ni förgyller mitt liv. 

ds.