Ibland har jag lite otur med någon tanke.

Den tanken kan liksom svisha iväg och bli en hel flock ord som jag säger, ett sms som blippas iväg eller o ve och fasa ett skickat mail eller fax, innan jag riktigt hunnit,

tänka igenom allt,

listat ut konsekvenser,

kalkylerat följder,

estimerat arbetsinsats,

känt om det blir för personligt,

vad allt leder till,

hur det kan sluta,

om det kan gå åt pipsvängen totalt,

ifall det blandar in många,

förhoppningar grusas.

Då känner jag mig dum/blond/trött/naiv... kalla det vad ni vill.

Men det händer att allt blir tvärtom.

Det blir en stor överaskning.

allt är lätt som en plätt,

en jubel och klangfest,

besparingar på alla sätt,

alla är glada,

vilken brilliant lösning,

hur kunde jag komma på denna galna idé!

Lika blond som innan önskar jag att jag ibland bara visste hur det skulle bli innan jag hittar på nåt.

Men då blir det ingen spänning i livet.

Bra va.