Det är nu jag ännu en gång blev påmind om varför jag ville bo i Skåne och har bott här så länge.

Ljuset.

När jag vaknade imorse tidigt, kvittrade alla fåglar som galningar, allt var grönt, flera grader varmt, och solen sken.

Ja, det är ett ljus som flödar in genom sovrumsfönstret, som värmer fläckar på golven, som hundar och katter slåss om att sova i.

Som gör att jag knappt kan skriva det här, då solen skiner så starkt in genom kontorsfönstret att jag skulle behöva solglasögon.

Och när jag tittar ut, så har rosorna massa blad, tulpanerna prunknar i rabatterna, gräsmattan är klippt två gånger, hästarna har tappat vinterpälsen.

Och i Stockholm är det en grad varmt.

Då vet jag varför jag har bott i Skåne så länge.

Därför.