Min elektriker i Torekov säger att havet ger ifrån sig negativa joner.

Och då mår vi mycket bättre och blir mer positiva, i kroppen, själen och hela alltet.

Som att trycka i sig chokladkakor så att seretoninet bara sprutar.

Eller att krama ett  ludet djur, så att endorfinerna rumlar runt.

Jag behövde allt av det ovanstående idag, efter att (nu kommer det märkliga om jag tänker rätt), de alltför positivt laddade (joniskt eller så) men mycket negativa människor som är avundsjuka, ogina, och som vänder kappan efter vinden, har smockat till mig ordentligt idag.

Jag låg platt.

Golvad.

Men då kommer mina negativa (joniskt eller så) men så positiva räddare i nöden som gett mig tro och hopp tillbaka,

som överöst mig,

övertalat mig,

överbevisat mig,

att det mesta ändå är oerhört positivt.

De som åter får mig så negativt laddad, så att jag blir så där himla positiv igen.

Alltså alla små partiklar i hjärnan som styr kroppen.

Eller om det är tvärtom.

Växelström?

Som får mig att inse att jag inte alltid kan få som jag vill första gången!

Som får mig att åter börja skratta.

Som ger mig ögon att se problemen på annat sätt.

Som talar om för mig att jag måste välja mina krig.

Som hittar ett annat hus åt mig på Lidingö att fundera på.

Som har en arkitekt som ritar som det blev i verkligheten på Skeppargatan, och inte som på ritningen.

Som tar mig ur vinkelvolten.

Som säger till mig att sträcka på mig.

Det är de som ger mig kraft att styra kosan mot Torekov, och havet så att jag där kan insupa fler negativa joner!

Så att allt blir positivt.

TACK ALLA BATTERILADDARE I MIN NÄRHET.

KLARAR MIG INTE UTAN ER.