När jag går omkring på Östermalm undrar jag över varför så få ser äldre ut än sist.

Bara annorlunda ut.

Större bröst (tjejerna), pussmunnar, släta i ansiktet, och en lätt förvånad blick.

Där trippas det förbi Görommigtotalt kliniken, Inte en dag över 30 kliniken, Vassa eggen kliniken och allt vad de heter.

Alla rynkor har ju en egen historia.

Varje är guld värd.

Varför lägga ner mer pengar och smärta för att göra om dem?

Jag är glad över historien som är skriven i mitt ansikte.

Det mesta har varit toppen.

Men inte allt.

Och de flesta är skrattrynkor.

Varför inte behålla dem.

Får man säga idag

April April.............

Det känns mycket bättre med

Maj Maj måne, Jag lurar dig till Skåne.