Jaha då var det dags igen.

Känslan av att allt hann ifatt.

Efterrätterna, smågodiset, kanelbullarna, stillasittande jobb framför datorn, ingen motion, vinet, hungern.

Det är bara att börja på allvar igen.

Att känna sig som en variant på AA (Anonyma Anorektiker).

Jag har gjort det på allvar i perioder under 15 år.

Bantat, gått på diet, hållt igen, valt, sorterat bort, kalorijakt, GI, Viktväktarna, ja varianterna är många.

Resultatet bara ett.

Inte känna sig som en tunna.

Typiskt att det skall komma på en långfredag.

Hur skall jag klara två bjudningar på påskafton, middag på påskdagen, hemresa med bilen och bara fast food.

Kommer att rulla med och ur bilen.

Krävs oerhörd koncentration, och ett bra förhållande till ett enda ord.

NEJ!

Är man på gott humör  och inte så hungrig kan man säga tack efter.

Har klarat av att bli av med 20 kg de första tre åren av de 15. Håller de ganska bra. Men sen omplacerar sig kroppen. Så trots att vågen säger

-Helt OK,   så sitter byxorna tight.

Då får man skrämma kroppen till ny skärpning.

Jag vet ju hur det går annars.

Det var inget kul.

Och om någon undrar, så gör man det nästan inte för sin egen skull, inte för att vara snyggare när grabbarna kollar in, och halleluja, någon skulle vilja ge min kropp en kram.

Utan när plötsligt tjejerna tittar, och blicken scannar in.

He he, hon har gått upp i vinter!!

Då är det dags.

Och det blev inte bättre av att jag kunde ligga på terassen idag i bikini.

Det var mycket kropp som skulle bli brun i vårsolen.

Så även om ni hoppades killar, så gör vi det för de andra tjejernas skull.

Nästan alltid.

Och om man inte orkar, kan man ju alltid klippa håret efter en potta, skaffa hus i en ödebygd där ingen kan eller vill scanna, och börja tugga i sig allt som finns.

Men det är ju inget kul.

Så släng chipsen och smöret.

In med morötterna.

I juli kommer brudarna att vara gröna av avund.

 - Hon som alltid är så smal, hur gör hon.

Jo, hon är är periodare, AA.

Grabbar, så är det.