En av mina äldsta vänner konstaterade i torsdags, att hela livet går ut på att få logistiken att fungera.

Som han så klokt sa:

- Det är bara logistik livet handlar om. När man väl har insett och accepterat det, blir hela livet så mycket lättare.

Jag håller med.

Prinsen trodde jag flyttade in till honom i torsdags, när jag kom med det nödvändigaste för en festhelg i staaan.

I tjejögon alltså.

Jag visste vad jag skulle ha på mig på jättebalunsen på fredag kvällen. Men hade inte en aning om vad som skulle passa till.

Det vara bara fredagskvällen.

Innan dess skulle jag ju snurra runt hela fredagen.

Träffa massa roliga kamrater.

Plötsligt började det snöa, så ut till Lidingö och hämta mera vinter kläder!

Och efter jätteblaunsen på fredagen var det ju en lång härlig lördag med kuligt spankulerande och shoppande.

Eller skulle det hända något annat lattjo?

Hur ska man veta vad man vill ha på sig då??

Om man måste bestämma det två dagar innan.

Lördag kväll, som var nytt party, var en ny utmaning, för kläd o sko sortimentet i garderoben.

Söndag. Då kan ju vad som helst hända.

Och det gjorde det.

1 resväska och 3 bagar senare är jag tillbaka här på Lidingö, och det har blivit söndag eftermiddag.

Men framförallt en stor logistikövning!!!

Och jag klarade av det ännu en helg.

Hit o dit, upp o ner, fram o tillbaka!!

Jag accepterade nyttan av logistiken för länge sen, tidigt i mitt liv.

Som sagt var.

Det är enklare så.

Tiden går inte fort.

Men den rinner iväg väldigt snabbt.

Imorgon fredag.

Så känns det nästan hela veckan.

Och så fort fredag anlänt så är det snart måndag.

Hur ska jag få nåt gjort.

Som märks i alltet.

Jag får massa gjort som märks i det lilla. I mitt.

Men jag vill få mer gjort.

Kan jag lämna in klockan hos urmakaren och få den att sakta ner?

Eller kan jag öka tempot något, över det övernormala, min vanliga takt?

Koncentrera mig hela dagarna på att bara göra rätt saker. Vad som nu är rätt.

Men det är så underbart att slarva bort en stund.

Bara ligga på soffan en stund och kontemplera.

Surfa på nåt nät, och titta på onödiga saker.

Läsa en ljuvligt rolig bok.

Prata i telefon med nån när och kär om oviktiga saker.

Smurfa omkring i lyan och bara må bra.

Det måste man göra lite mellan varven.

Annars blir det bara fredag och måndag.

Hela tiden.

Det är tiden däremellan som är den viktigaste.

Som gör att man kan göra rätt saker.

När de måste göras.

Men definitivt inte rådlös.

Nu håller jag på att få ett trådlöst liv.

Till och med tandtråd känns omodernt.

Nu kommer jag kunna kommunicera med alla möjliga apparater utan snören.

Så modernt.

Allt började med att en skrivare var för ful.

Sen blev husets ingenjör så där uppeldad som bara ingenjörer kan bli.

Vid tanken på att bara snygga saker behövde presenteras offentligt.

Resten kunde gömmas i olika hemliga skrymslen.

Så nu ligger jag här och väntar.

På att allt skall kunna prata med varandra.

Ingår även vi människor i detta?

Just nu är ingenjören i sin trådbubbla.

Jag undrar bara om han hittar början på snöret, och att det inte är för många knutar på snöret.

Kan det bli knutar även på trådlöst?

Ska på manikyr.

Naglarna ska bli tillfiffade och röda.

Det tar sin tid.

Så jag har inte tid med det här.

Basta.