Men definitivt inte rådlös.

Nu håller jag på att få ett trådlöst liv.

Till och med tandtråd känns omodernt.

Nu kommer jag kunna kommunicera med alla möjliga apparater utan snören.

Så modernt.

Allt började med att en skrivare var för ful.

Sen blev husets ingenjör så där uppeldad som bara ingenjörer kan bli.

Vid tanken på att bara snygga saker behövde presenteras offentligt.

Resten kunde gömmas i olika hemliga skrymslen.

Så nu ligger jag här och väntar.

På att allt skall kunna prata med varandra.

Ingår även vi människor i detta?

Just nu är ingenjören i sin trådbubbla.

Jag undrar bara om han hittar början på snöret, och att det inte är för många knutar på snöret.

Kan det bli knutar även på trådlöst?