Ok!

Klackarna var väldigt höga.

Jag blev väldigt lång.

Lögnen var stor när jag påstod att jag alltid dansat i höga klackar.

Gympadojor och rock'n roll har väl mer varit min dresscode.

Men har man världens längsta bästa prins som för, då är det bara att dansa fram på höga klackar.

Höga hästar har jag ju alltid suttit på.

Så var är problemet??

Träningsvärk.

Aj Aj.

Flera dagar i rad efter kalaset.

Men det är det värt.

Så nu  kommer jag aldrig mer kliva ner på jorden igen.

Det var ju så vacker utsikt däruppifrån.

Så bit ihop flickor och le, som mamma sa. Snart är det över.

Och snart är det nästa kalas.

Så det är bara för benen att vänja sig.

Åh för omgivningen att se upp.

För jag tänker inte kliva av eller ner på länge.

Det är himla kul häruppe.

Om nån undrar.

Det är en saga.

Den handlar till viss del om Prinsen.

Absolut inte om Askungen, för jag tappade aldrig min sko.

Men jag var på bal, med Prinsen i lördags, och jag dansade hela natten i mina nya skor.

Det var just så där härligt som det skall vara när man känner sig som en Prinsessa, och Prinsen tar med mig på bal.

Alla var trevliga, maten var god, samtalen fyllda av skratt, dansen varade till sena natten.

Och jag bara njöt.

Av nya vänner.

Av alla skratten.

Av uppvaktningen.

Av stunden.

Det var underbart.

Jag går gärna på bal igen.

Med mina nya dansskor.

Men framförallt med Prinsen.

WOW!

FLICKAN UNDER NYMÅNEN

 Jag har nigit för nymånens skära.
Tre ting har jag önskat mig tyst.
Det första är du
och det andra är du
och det tredje är du min kära.
Men ingen får veta ett knyst.
Jag har nigit för nymånens skära
tre gånger till jorden nu.

Och om månen kan ge vad vi önska,
så niger jag tre gånger till,
och krona jag bär,
när marken sig klär
och björkarna gunga av grönska
och lärkorna spela sin drill.
Det är långsamt att önska och önska.
O, vore min kära här!

Lyft nu upp honom, stormol, på vingen
och tag honom, våg, på din rygg.
Han är ung som jag
han är varm som jag,
han är härlig och stark som ingen,
och säll skall jag sova och trygg
i hans armar en gång under vingen
av natten, tills natt blir dag.

Jag känner mig så efter.

Min adressändring har inte fungerat.

På min tid kallades det för eftersändning.

Numera adressändring.

För min egen del gäller båda.

Och det hade varit så himla kul om det hade fungerat!

Nu fick jag inbjudningar, dimpandes ner i brevlådan, där evenemanget redan var avklarat.

Det kan jag definitivt stå ut med. Hade nog inte hunnit i alla fall.

Men alla sura ickebetalda räkningar.

Suck.

Hur många dåliga förklaringar orkar man lyssna på tror ni?

- Hej Skattemyndigheterna! Ledsen att inte alla papper är inne, men jag fick Ert brev igår och det är ju idag och jag hade uppskov till imorgon. Trodde jag. Men iom att jag inte fått Ert brev kunde jag ju inte veta att idag är imorgon trots att det egentligen skulle vara igår. Om Du förstår hur jag menar. Och min revisor tror ju att det skall vara nästa vecka, fast det skall vara redan denna vecka. Jag undrar om han vet vilken vecka han skall skicka in allt till ER. Och om han inte vet, kan han ringa på måndag? Hej o tack.

Att ligga efter är ju inte riktigt min melodi.

Ligger gärna lite före.

Även när jag är ute och går.

Då är det bara att ta långa benet före.

Så att jag slipper hamna efter.

Bli liksom eftersänd.

Ska jag bli efter, så tror jag, att jag heller blir eftertraktad.

Om jag tänker efter.

Det skulle kunna vara temperaturskillnaden.

Ungefär 4 grader.

Året om.

Jag har fått en ny kartbild.

Varje morgon i dagstidningen.

Har jag i nästan 25 år undrat vad meterologerna har tyckt om 12:ans kartbild.

Det är Skåne.

12:an alltså.

Nu ser jag med lillhjärnan på tolvan.

Sen får jag aktivt flytta mitt öga (ser bara att läsa med ett, kan dock glo med två, en annan historia!) till NR 8!

Det är Stockholm, Lidingö, Stockholms Skärgård.

YES!!

Kan jag då anses flyttad totalt med kropp och själ?

Eller är jag inte det, förrän den morgonen som jag utan att tänka på det, scannar över 8:ans kartbild?

Och i princip inte ens sneglar ner på 12an?

Då jag struntar i hur De har det därnere.

Det kommer jag nog aldrig kunna göra.

Strunta i det därnere.

Varken alla vänner, kära, hästar, hundar, alla andra djur, grästuvor o hus kan jag bara ignorera.

Men jag kan bli oerhört glad och nöjd att jag bara kommer att titta till på 12:an.

Och med ett stort lugn i magen kolla hur det blir i 8:an.

Så jag vet hur den nya dagens väder ser ut att bli.

Hur min nya dag kommer att se ut.

Och mitt nya liv.

I love it.

Många personer tror att det som händer enbart beror på tur.

Nja.

Tror inte att jag kan hålla med.

Har idag varit i Skåne/Eslöv/Revisorn.

Över dagen, tur o retur.

Min deklaration, skulle äntligen bli klar.

Rätt räknad, redovisad, och vi vill inte ha den i retur.

Utan jag har fått hjälp av Lolou W, och vi har slitit med den sen i våras.

Det var ju min tur att få slita med en deklaration, och förklara för skattemyndigheterna hur mycket som jag ville betala i skatt.

Någonting som definitivt inte beror på tur.

Utan skulle hellre se att jag fick tillbaka på skatten, i retur.

Men den som lever får se, och jag hoppas definitivt på tur.

För vad kan man annars göra med Skattemyndigheter.

Mer än att hoppa på ett plan och åka till Skåne på tur.

Och sen senare på dagen sätta sig på ett annat, mot Stockholm i retur.

Nu har jag slängt mig i sängen och hoppas på att allt slit skall vara lön för mödan.

De kanske har rätt, alla dom som tror att saker som händer beror på tur.

Bara jag inte för ovanlighetens skull har o tur.

Har inte hunnit skriva på flera dagar.

Har en helt ny livssituation.

Med nya känslor, situtationer och personer omkring mig.

Det känns helt fantastiskt och nytt.

Nu måste jag sova för att kunna berätta allt i rätt ordning.

Ny, Nya, Nytt!

Jag kan inte skriva om hur bortskämd jag är just nu.

Men det är jag.

Så det så.