Jag känner mig så efter.

Min adressändring har inte fungerat.

På min tid kallades det för eftersändning.

Numera adressändring.

För min egen del gäller båda.

Och det hade varit så himla kul om det hade fungerat!

Nu fick jag inbjudningar, dimpandes ner i brevlådan, där evenemanget redan var avklarat.

Det kan jag definitivt stå ut med. Hade nog inte hunnit i alla fall.

Men alla sura ickebetalda räkningar.

Suck.

Hur många dåliga förklaringar orkar man lyssna på tror ni?

- Hej Skattemyndigheterna! Ledsen att inte alla papper är inne, men jag fick Ert brev igår och det är ju idag och jag hade uppskov till imorgon. Trodde jag. Men iom att jag inte fått Ert brev kunde jag ju inte veta att idag är imorgon trots att det egentligen skulle vara igår. Om Du förstår hur jag menar. Och min revisor tror ju att det skall vara nästa vecka, fast det skall vara redan denna vecka. Jag undrar om han vet vilken vecka han skall skicka in allt till ER. Och om han inte vet, kan han ringa på måndag? Hej o tack.

Att ligga efter är ju inte riktigt min melodi.

Ligger gärna lite före.

Även när jag är ute och går.

Då är det bara att ta långa benet före.

Så att jag slipper hamna efter.

Bli liksom eftersänd.

Ska jag bli efter, så tror jag, att jag heller blir eftertraktad.

Om jag tänker efter.