Om man har päls i Stockholm.

Har fyllt minst 20 år.

Och är av kvinnligt kön. 

Då vet man allt. Om allt.

Desto finare päls desto större anledning har dessa kvinnor att tala om för alla vad de vet.

Speciellt om de personer som de skall tala om det för, har en underordnad roll, typ försäljare/ska.

Just ny i jultider har personal på den andra sidan disken, inte riktigt tid att få reda på allt, som de har kvinnorna bara MÅSTE  berätta för dem.

Snarare är väl att berätta, ett ganska milt uttryck.

Skriva det på näsan, är nog så att man förstår bättre.

Idag fick bl.a ett stackars apoteksbiträde på Lidingö, på flabben, för att det manliga hygienkitet som var förevisad på en plansch i fönstret, var slut.

Alla de andra varorna var kvar.

Men ¨Pälsen¨ tyckte att den där slöa människa bakom kassan, (som hon ursäktade att hon störde innan han troligtvis skulle somna) snarast skulle rycka ner hela affischen i fönstret, för det stämde inte med verkligheten.

Jag har då två reflektioner.

Nr 1.

Vem i h-vete skulle hon ge ett manligt hygienkit till i julklapp. Maken? Wow! Vem vill inte gnida in sig med Apotekets hygienprodukter. Eller sonen?- Tack snälla mamma för att du shoppade loss på Apoteket till mig. Jag är visserligen 45 år gammal och har passerat både Brut och Eau de Sauvage med god marginal. Så vad kul att få gnida in sig med lite apotekslukt.

Nr 2.

Ja, jag förstår att jag chockar. Här kommer jag med min ljusbeige ryckta mink. Saga Mink. En av dem inhandlade på Second Hand i Veberöd. För 80 svenska kronor. Den är absolut ursnygg, och slår nästan alla tanters i kvalite och snitt. Och det syns. Men det största problemet är att jag ställer frågor, konverserar och är lite kul, i den mån jag kan. Jag är chockerande skojsig för att vara av kvinnligt kön och ha päls.

Men det beror nog på att min päls är ryckt.

Och kärringarnas är oryckt.

Vad det nu betyder.

Men jag vet att det är så.