Va blekt.

Att det är måndag.

En måndag är det ju egenteligen inget klös i.

Bara en stor hög med uppgifter som tornar upp sig.

Som en lång uppförsbacke som just börjat, inför helgen.

Massa saker som händer vare sig man vill engagera sig i dem, eller måste.

Men nog sitter man här vi sin apparat och knapprar in olika svar, bläddrar i oviktiga papper o annat som hör måndagar till.

Det är ju inte ens tidspress att man skall bli klar med något.

Finns hur många dagar som helst kvar.

Innan det blir tidsbrist, igen.

Tidsbrist, bränslet till EBK.

Som får motorerna i kroppen att gå på högvarv.

Men just nu är det bara grått.

Framförallt ute.

Och som vanligt ett sabla liv härinne.

Hantverkare.

Jag hörde mig själv säga att de skulle vara klara i fredags.

Men jag tror inte att de förstod vilken fredag.

Och idag är det bara måndag.

Så nu lever jag med hammarslag och slip säkert en vecka till.

Va trist att det är måndag.

Inte min dag i veckan.