Ni vet IKEA va.

Det var ju han Ingvar Kamprad som har hittat på alltihopa.

Jag gjorde ett projekt med dom.

Med deras lampavdelningar.

Many, Many moons ago.

När vi skulle göra det, fick vi alla broschyren/bibeln som alla som jobbade på IKEA skulle läsa och kunna.

Ja, det var väl inga direkta förhör på bibelstudierna, men det låg i farans riktning.

I den pamfletten säger Ingvar att man skall leva sitt liv i 10 minuters intervaller, och därmed inte låta 10 minuter av sitt liv, rinna iväg, utan att göra något viktigt.

OJ!

Igår fick jag en långtidsmätare av mitt tryck i kroppen, på mig.

Att jag HAR ett tryck.

Att det ÄR ett tryck.

Etc. Etc. Etc.

Den känner av trycket var 20 minut, under ett dygn.

Med en manschett runt min vänstra arm.

Första gången var när jag just blivit apterad, och sen hoppade in i bilen.

Herregud! Vem knep mig i armen så hårt. Mitt på Valhallavägen. Höll på få stora skräckslaget.

Sen dess har det knipit i armen var 20 minut.

Fattar ni hur ofta det är i min värld.

Från att leva ett normalt liv, med väldigt god fart, har det nu blivit en sport hur mycket jag hinner på 20 minuter.

För sen när det börjar knipa i armen måste jag sitta still, le och slappna av.

Den där med att le klarar jag av. Men det där på S, är inte så lätt, när man är på väg.

Kunde konstatera i natt att det var väl ändå en himla tur att jag aldrig började jobba på IKEA.

Tänk om jag hade levt i 10 minutersintervaller ett helt liv.

Då hade jag nog sprungit förbi Ingvar Kamprad.

Det tror jag inte hade varit bra.

Varken för Ingvar eller mig.