är allt jag har med mig till Wittsjö.

Den är så himla liten så att jag knappt hittar den i röran på mitt rum.

När jag väl hittar den så tar man upp den med en pincett och önskar att den skall starta.

Då gör den det.

Sen sitter man med en tandpetare och pekar ner bokstav för bokstav för att kunna skriva en blogg.

Så liten är den lilla datorn.

Jag ljuger ganska mycket om den lilla datorn.

Men den är såpass liten så att tangenetbordet blir segt att skriva på, för det blir typ såhär

öälaksdjv åpauiohefpqvaluecjfm

Om Ni fattar.

Därför kommer det att hacka i rapporteringen från den lilla datorn.

Men det kommer att blir utförliga bloggar från den stora datorn.

Om nu någon undrade.

Försökt blogga i flera dagar. 

För att berätta om peggar och puttar och andra revolutionerande händelser i mittliv just nu.

Att Kraka nu går helt lös på golfbanan, och jagar varken harar, ekorrar eller caddies.

Att jag slår ömsom rakt fram och ömsom åt något annat håll.

Att det är fantastiskt kul.

Att det är träningsvärksframkallande.

Att jag har stått i golfshopen idag och sålt massa golfsaker, knappat på kassaapparaten och lekt affär på riktigt.

Att de gamla kompisarna inte fick kvarsittning i golfskolan, utan har nu åkt hem.

Att bara jag är kvar en söndag kväll på Pensionat Furuliden.

Att jag är jätteglad att Kraka håller mig sällskap.

Att det kom göteborgare ikväll.

Att dom är inte lika roliga som mina gamla kompisar.

Att dom var görroliga.

Att de nya är görtråkiga.

Att jag skall putta imorgon bitti, slå med järnklubborna innan lunch, att jag skall spela scramble efter lunch.

Att jag tycker Wittsjö är fantastiskt.

Att internet inte fungerar i Wittsjö, och därför suddades mina otroligt långa och spirituella bloggar bort.

Att livet just nu bara handlar om golf.

 Och mer golf.

Var inte beredd. Men blev inbjuden att starta min golfkurs redan igår. Typ.

Om Du kommer upp till klockan två, så går vi ett varv på banan.

Hallå.

Alla var där.

De som inte skulle vara men ville.

De som skulle vara men inte ville.

Konstigt.

Kan jag tycka.

Eller så är man grundlurad i golf, alla som inte har här att göra kan plötsligt spela golf, för det är en stjärnstatus i Wittsjö.

Eller så missade jag något.

Dagens övning har gett mig träningsvärk och svullnader i händerna. Framförallt höger tumme.

Typ blåsa.

Men jag slog fantastiskt på banan. Flera hål. De andra gick åt helvete.

Och sen har vi ätit en fantastisk middag och ljugit till nu.

Skall utveckla min teori om Östergötland och golf en annan kväll. Men pratar nån till Östgöstka som kan slå på en boll blir jag galen.

Kraka min hund har varit en ängel. Hon har varit med hela dagen.

Vi kände likadant.

Efter 15 hål började hon gå i pass, som kamelerna.

Det gjorde jag med.

Hoppas vi har vunnit.

Jag tror det.

Idag har jag varit hos min nya frissa.

Hon är helt otroligt kul.

Hon har varit klipp och frisyrfixerad ett helt liv.

Tills det blev för mycket.

Så nu pluggar hon heltid på Universitetet.

Inte typ Engelska 20 p, som på min tid kallades för förlovningskursen.

Utan nåt allvarligt.

Som jag inte förstått ännu vad.

Troligtvis för att jag inte har frågat och interjuvat ordentligt.

Men där sitter jag.

Mitt någorlunda korta hår har börjat växa ut, efter strålningar och andra otäcka cancerattackbehandlingar.

Kanske inte långt nog att sätta ihop till en svans, men man kunde se början på tofsen.

Det var som vanligt dags att göra det blondare, så här i vårljusets sken.

Och då börjar hon intervjua mig, vad jag tycker om ditten och datten.

Sen lägger hon in en total blekning i håret.

Lucia släng dig i väggen.

Hon var visserligen mörkhårig därnere i Italien, men jag representerade inom en halvtimme den svenska varianten. Typ en ljus Alice Timmander.

Sen ovanpå det någon mörk creme i hela huvudet.

Det blev jättesnyggt.

Vad härligt.

Så skulle vi putsa till det.

Var det ok att klippa.

Jag sa - tänk Viktoria Beckham. Hon är ursnygg, Eller hur?

Absolut!

Och så körde saxen igång.

Det blev absolut ursnyggt.

Och så kort!!!

När allt är klart säger hon:

- Precis så där vill jag också vara klippt och ha den frisyren. Men min hårfrisör vill inte klippa av mig allt håret. Man får aldrig en kille om man har kort hår!!

Tack för den!

Så nu drar jag i testarna.

Jag har lärt mig en läxa.

Släpp aldrig en otroligt intelligent och vältalig hårfisörska lös i huvudet med en sax, om du inte vill bli en ny person.

Hämtade min gudson Teo vid tåget.

Han kände inte igen mig.

Behöver jag säga mer.

Då lever jag!

Hur många tänker som jag?

När jag landar i något eget hus så slänger jag genast i en tvätt.

Tumlar, torkar, hänger upp, viker, stryker och lägger in.

Allt som är i en tvättkorg,  i vägen och som inte är rent.

Själva processen känns som rocket sience.

- Hm, det här är dock ändå en vit bomullstrasa.

Den kan nog tvättas väldigt varmt.

Med ett vittvättmedel med fosfater och blekmedel i.

Klarar säkert av upp till en 90 grader.

Hm.

Och sen en dutt av det ljuvliga skjöljmedlet, enbart för den goda luktens skull.

Så där håller jag på.

Tror Ni att jag behöver något annat att göra?

Nä, jag håller på likadant även när jag har hur mycket som helst att göra.

Nä, jag håller på likadant oavsett färg, form och material på tvätten.

För när jag tvättar då vet jag att jag lever.

Och att det är nya dagar framöver.

Då jag behöver både pyamasar, pushups, jeans och sidenblusar.

När jag har tvättat då är jag beredd på allt.

Och jag hoppas att det händer snart.  

Var är roddarna?

Var är alla dom som bär sakerna in och ut.

Som packar ihop allt, när showen är slut.

När showen är slut på ett ställe.

De som fyller transporten med allt som skall vidare.

Har koll på vart allt är.

Och framförallt packar upp för en ny show på nästa ställe.

Roddarna glömmer inte en kylväska med bacon och mjölk.

De hänger upp alla scenkläder mellan showerna, på bra ställen så de inte blir skrynkliga.

De vet att i den bruna kofferten är några kläder fuktiga.

Att vi inte behöver ridstövlar och ridbyxor i de framträdanden som skall dras av under de närmsta veckorna, utan de kan lämnas kvar.

Ja, var är roddarna.

Eller en chaufför och kammarjungfru.

Eller bara nån vänlig själ.

Eller om man hade haft en nära familj har jag hört att de är duktiga och packa in i bilen om det bara till viss del är packat.

Nu är det inte så.

Min turné går vidare utan varken roddare, medhjälpare, utomstående själar eller någon annan som bär.

Jäklar vad jag börjar bli duktig på hur mycket som kan gå in i en bil!!!!!!!!!!!!

Fram får både kontoret, handväskor, beauty box och extra ytterkläder plats. Det vill säga i platsen bredvid mig. Jag envisas med att köra. Eller snarare vem gör det annars?

I baksätet ligger golfklubbor, alla hundgrejor till Kraka inklusive den hopfällbara buren och all mat och rökta grisöron (om Kraka tycker att det är trist på turne, piggar alltid ett grisöra upp). Där bak ligger även en del festkläder och alla skjortor i resegarderober. Kylbag med mat, thailandbag med lite allt möjligt. Och i bagageutrymmet två resväskor, en med sport. golf, och ridkläder och en resväska med vanliga kläder och kalaskläder. Och där bak bredvid ligger också Kraka.

Fattar ni att man behöver en roddare som bär, stuvar, kånkar och ser till att allt får plats.

Sussis klang och jubelturne kan ju hålla på i åratal.

Måste bara veta vart showen skall.

Nästa vecka drar jag till Wittsjö. Tur att turné bussen kan stanna bakom hotellet, så ingen ser hur mycket jag bär in. Dit tar jag även med mig duntäcken och kuddar. Hur skall det annars gå. Och filtar för eftermiddagsluren, och vin och sprit till festerna.

Ja, jag vet att det här inte är normalt.

Men det är himla kul.

Och varför inte?

Men jag återkommer ständigt till frågan.

Skall jag köpa en större turnébuss, så kallad husbil? Då packar jag in på Lidingö, och sen kan jag fara hur många rundor som helst. Med egna täcken och lakan, ock Kraka har sin korg.

Eller ska jag ragga upp en roddare?

Får man gå och lägga sig kl 21 på en långfredag.

Jag har inte gjort något som man inte fick göra när man var liten.

Typ spela spel eller kort.

Spelat allt för klämmiga låtar, dvs disco musik.

Nån svordom har väl kanske sluppit ur min mun.

Och jag drack en öl till middagen.

Ja, jag åt god middag.

Men varför vill jag då gå och lägga mig?

Herre Gud vilken dag.

For upp imorse och hoppade i ridstövlarna.

Upp till min häst på Nr 1.

In i ridhuset och sen hade vi en lång stund av muskelansträngning.

Min plan var att träna upp bättre balans på min fina häst.

Han får bära på sina 700 kg.

Så bär jag upp mina, och helst skall han ta hand om mina kilon också.

Det enda jag skall tänka på är min balans.

Ni anar inte hur jobbigt det är.

Vi var genomsvettiga bägge två.

Sen skenade jag hem, utan häst, i min bil.

Bytte till fleccefodrade, vindtäta byxor, vindtäta fleecejackor.

Klädde på hunden sina varma täcken.

Och till Tegelberga golfklubb.

GOLF.

Svingade hit och dit.

Den envisaste golfnybörjaren börjar säsong 2.

Slår tills den hamnar där jag vill.

Tar tid och energi.

Efter att ha spelat alla hål, grymt håll, i motvallsbackarna, försökte köra hem.

Utan att se i kors.

Därför undrar jag nu, efter att ha låtit dagen styras av mina hobbisar, får jag gå och lägga mig nu.

Inte för att långfredagen är tråkig.

Inte för att jag var på Blåkulla hela natten, med de andra häxorna.

Inte för att jag har det tråkigt.

Utan för att jag somnar där jag sitter.

Nickade redan till förrätten.

Och på den vägen är det.

Så Godnatt!!