Var på bröllop idag. Världens längsta. Åkte hemifrån kl 10.15 i morse. Och kom hem 12 timmar senare. Typ. Restiden till och från under dagen var ca 5 minuter till kyrkan, så att ni fattar.

Allt var så himla bra, redan i kyrkan. Inte ett öga torrt, musiken fantastisk, prästen höll och spelade ett underbart tal till brudparet, och bruden var ursnygg och döttrarna/näbbarna ursöta. Och brudgummen är så stilig och gullig.

På festen efteråt var/är alla en enda stor familj. I ordets rätta bemärkelse. Filmen ¨Tomten är far till alla barnen¨ är för enkelt för det här. Brudparets två döttrar är fastrar till  brudgummens pappas yngsta son. Jag är inte släkt med någon, bara gudmor till brudgummen och hans syster, som hade alla sina kusiner där, med sin farbror, sina styvmammor, riktiga mammor och deras nya män. Smaka på den du!

Men bäst av allt var brudgummens tal till bruden.

- Om jag bara säger JA, så får jag den bästa belöningen.

Låter enkelt, och jag skall utveckla hela resonemanget en annan kväll.

Nu skall jag sova.

Ja.