Nu har jag suttit framför kanal 10 på min TV i några veckor.

Nu har jag haft telefonen på väckning en gång i timmen under samma period, för att vakna och se på tvn om det händer något.

Jag väntar på årets föl.

Plötsligt händer det.

Har jag somnat brukar jag hinna få på mig gummistövlar, pyamas, dunjacka och mobiltelefonen.

Och sen slänger jag mig ut i stallet och tar hand om mina ston, allmänt kända som mina ¨tanter¨.

De gör som jag säger, ligger ner, står upp, jag kliar, de är törstiga. Allt skall bli rätt. Och jag klappar, peppar och tar i allt vad jag kan för att hjälpa till.

För ut kommer den mest fantastiska fölunge som landar på den här jorden den sekunden.

Och när mamma sto vänder sig om och gnäggar till sin fölunge för första gången.

Då tystnar alla i stallet, hästar,katter,möss, ja alla väntar och undrar.

- Lever den, mår den bra?

När den lilla fölungen gnäggar sitt lilla minignägg för första gången och

ALLA HÄSTARNA I HELA STALLET GNÄGGAR TILLBAKA, då börjar jag gråta, varje gång.

Det är magiskt.

Det här hände ikväll.

Alldeles efter att jag började skriva.

Det kom ett fantastiskt stoföl, brun med stjärn, och hon heter

Cinquante I.

Hennes stora syster som är en vecka gammal heter This is it I.

Min högsta önskan här på Nr 1 var att få 50 fölungar.

Nu har jag fått 50 st.

Tack alla för all hjälp.

Den har varit ovärderlig.

Nu är väntans tider över.