Å hemma igen.

Vi har varit och badat o solat, i den ordningen.

Det är häpnadsväckande, att när man landar i solen och sanden, fullt påklädd, lätt blek, känns det helt rätt att vara helt påklädd.

De som varit där sedan dagen innan, tittar på nykomlingarna med en slö sidoblick, och konstaterar.

- Dom kom nyss, dom har alla kläder på sig. Snart kommer dom att döööö av svett, och sen börjar stripteasen!

Ja, det tog en halvtimme efter det att vi alla hade anlänt, innan vi i baddräkt, eller badbyxor, inlindadade i allt från badlakan till kangas gled ner till stranden och sen som amöbor blev ett med havet. För att ingen skulle se våra bleka obetittade kroppar, på ungefär ett halvår.

Det sitter hårt inne om man inte är en strippa, att gå ut mer eller mindre naken, offentligt bara sådär.

Dagen efter orkade man inte släpa på badlakan, allt torkade ändå i den varma vinden.

Och hålla på och svepa kangas/höftskynken omkrings sig, när man skull promenera på stranden/havet var ju bara jobbigt.

Tredje dagen knatade man glatt omkring i sin baddräkt.

Barfota och baddräkt. Punkt.

Umgicks, åkte ö taxi, shoppade, ja allt utom att äta mat, iklädd baddräkt.

Sen gick det någon dag till, så spankulerade vi alla omkring (tjejerna alltså) i bikinis!

Min mage har inte fått se solen sen 2011.

Det är 6 år sedan.

Men ALLA gick i bikinis, oavsett ålder, mått, form, hövlighet, passande, kallat vad ni vill.

Det var himla skönt med bikini.

Funderar på att köpa mig en till, när sommaren börjar att närma sig.

Å så gick alla dom där dagarna, när man varken skämdes, funderade, eller kände sig som en PoleDancer, utan knatade omkring mer än halvnaken. 

Magen är chockad. Den har inte sett så mycket sol sen Hugh Grant köpte sitt hus i Torekov, och det var för tre år sedan.

-Vad har det med saken att göra?

Absolut ingenting, bara ett tidsmått. Sen tre å tillbaka har jag inte haft bikini på mig.

Åh sen landade man hemma.

Det är för kall, även här i södra delen av världen.

Det skulle ske knasigt ut.

Det fungerar inte att rida och spela golf i bikini.

TYP.

Så nu är alla kläderna på igen.

Och det kommer ta ett bra tag innan vi börjar klä av oss igen.

Och det kommer att bli samma uppförsbacke den gången också.

Tiden dessemellan.

Kommer jag att gå omkring fullt påklädd.

Det krävs mod att göra massa saker i livet.

Att bara leva ett spännande liv, till det går det åt mycket mod.

Min nya tanke är att starta en förening till.

Förutom VISIL. (se bloggen, ViSomInteLjuger)

Jag tror att det inte räcker med att bara vara ärlig.

Både mot sig själv och sin omgivning, för att man skall må bra.

Det krävs massa mod.

Så nu kommer nästa glada ide.

Att vi som törs, skall vara med i föreningen för de modiga.

De modigas förening har ännu inget namn.

Jag blir nog snart modig nog, att hitta på något snärtigt.

Har skickat ut på remiss, och till namnförslagskommiten, till de som sitter i ledningen för VISIL. Typ.

Eller som jag sa på telefonen

- Hej! Jag har kommit på en ny sak. Det är ju ingen ide och det är knappt att det lönar sig att prata sanning, om man inte samtidigt är modig. Det blir inga bra sanningar, dom fega sanningarna.

Styrelsen i VISIL höll med.

Men var går gränsen för vad som krävs MOD för att genomföra.

Gå upp  på morgonen?  Ja.

Klä på sig vad man själv vill, och inte vad modet föreskriver? Ja.

Ja jag kan fortsätta länge, att det krävs MOD för nästan allt, stort som smått.

Just nu sitter jag på en Ö i Indiska Oceanen och samlar mod.

För att ut och simma och snorkla bland fiskarna. Stora som små.

Igår såg jag en snäll Haj i vattnet utanför vårt hus. Om det nu finns snälla sådana?  

Jag hoppas det.

För jag törs inte simma annars.

Så modig är jag.

Startade jag för många år sedan.

Mina nära och kära tyckte det var onödigt.

Läskigt.

Varför då?

Vänner frågade mig om det fanns något att prata om under middagar och fester!

Hur skall man kunna ragga på någon, om man skall vara ärlig hela vägen?

Kan man prata med någon då?

Finns det någon konversation kvar? 

Ja, reaktionerna var många.

Förkortningen betyder:

VI Som Inte Ljuger.

Fundera på det.

Det är jättejobbigt.

Och då ljuger jag inte.

Men det fungerar egentligen inte.

Hej!

Vilken ful klänning du har. Det tycker jag i alla fall. Och jag är med i VISIL, och det är vi som inte ljuger.

Varför har jag krånglat till livet med VISIL?

Jo, om man inte ljuger, när man pratar eller diskuterar med någon, och jag vet att jag får ett ärligt svar, då har jag något att förhålla mig till.

En sanning, som jag vet är en sanning.

Då har jag lättare att svara, att inte svara, eller bara diskutera sanningen.

Själv tycker jag att det ibland är jättejobbigt att vara med i VISIL.

Alla vill absolut inte höra sanningen.

Det är inte alltid lämpligt att berätta sanningen.

Det är inte alla personer som klarar av en sanning.

För jag försöker att tala sanning.

Det är absolut lättare.

För desto äldre och snurrigare jag blir, desto större minneskapacitet måste då tas upp av min redan överfulla hjärna, med vilka saker som jag har berättat, sagt till, talat om till vänner, bekanta och omgivning.

(Min familj har dock börjat vänja sig vid sin VISIL familje medlem, och anammat den. Kärlek skall helst vara ärlig)

Men det kostar energi, fingertoppskänsla, ger fjärilar i magen och det krävs en hel del kurage att ha ärlighet som en grundsten i själen.

Jag vet.

Ibland blir jag jätterädd när jag skall säga sanningen.

Jag vet aldrig vad som händer.

Om jag aldrig ljuger?

Om jag aldrig skarvar?

Om jag aldrig hittar på?

Om jag aldrig luras?

Självklart att det händer.

Med eller mot min vilja.

Jag vill aldrig vara elak eller osann.

Och ibland är en nödlögn den bästa sanningen.

Men i själen tror jag på VISIL.

.

Hå hå ja ja.

Nu ska det vara vardag igen, i vårt lilla hem i Estoril.

Jag ville gärna slänga ut granen och rensa ut julen, men det gick inte för sig, sa Prinsen.

Inte innan trettondagen.

OK för mig, då får det vara jul i några dagar till, och jag kan fortsätta med pepparkakor några dagar till.

Jul och pepparkakor är ju som tvillingar. För mig. 

Inte det ena utan det andra!

Det räcker inte för mig, att bara tycka om pepparkakor.

Jag är en addict.

Jag beter mig som en knarkare när det handlar om pepparkakor.

Skulle nog inte kunna mörda någon för en pepparkaka, kanske inte göra saker som man hamnar i finkan för.

Men visste jag att jag kunde få pepparkakor i fängelset, skulle jag nog kunna fundera på saken.

Pepparkakor har nämligen allt en beroende kan behöva.

Smak.

Färg.

Perfekt tuggkänsla. Den vanlig krasar så härligt mot tänderna, pepparsockerkakan sitter så mjukt i gommen och den skånska pepparkakan är sådär härligt seg o tuggvänlig.

Åh det går bra med allt till pepparkakor, till allt.

En frasig pepparkaka med franskt smör, i en double. Dvs smöret mellan två!! 

En liten klick gul sylt på pepparsockerkakan! (Gul sylt är apelsin eller aprikos eller persiko)

Den skånska pepparkakan med vanligt smör och en stark prästost.

Eller man skall aldrig glömma den gamla Roquefort osten. Passar till och på alla pepparkaksvarianter

Men vad dricker man till?

Vad är det för fel på champange?

En fika?

Ett glas portvin?

Varm choklad med eller utan vispgrädde.

The går till allt.

Eller en hederlig Caffe Latte.

Så nu kan jag andas ut.

Julen varar in till Trettondagen, vem vet kanske jag kan förlänga den ända till påska!

Under tiden kan jag lugnt stilla mina pepparkaksbegär.

Har ett paket kvar.

Det måste räcka!  

Sitter och sitter och sitter.

På Londons flygplats,.

Dimman ligger tät.

Och snart är bara tomten vaken.

Åh vi kan åka direkt och hämta Kompis hos hundvakten imorgon bitti, om vi inte får en strimma av hopp i dimman, så att vi kan starta. Vi hänger inte ens i luften.

Vi har inte ens fått en avgångstid, gate eller en ljusglimt.

Det går absolut ingen nöd på oss. Inne på Lufthansas Lounge (det är mer Ordnung där än på de andra loungerna) så jobbar jag hårt på att komma in i min dimma.

Snart kommer vi att ha två problem att tackla.

Dimma här, och dimma där.

Åh så får Prinsen leda mig dit jag skall.

Men ingen vet när eller hur. Så jag sätter mig och lyssnar på Povel, så här hängandes...........................

När farmor åkte skridskor och när seklet än var ungt,

Då var livet mindre tungt, o dagarna flöt lugnt
Man färdades väl mest med häst och vagn från punkt till punkt
Men framförallt så höll man sig på jorden

När hennes barnbarn nuförtiden ut och resa vill
Då räcker det inte till, Med tåg och at’mobil
Ty såna apparater anses nära på stå still
Mot flyget som ta’t fart så in i norden

Man flyger lätt, Man flyger väl
Man flyger rätt, Man flyger fel
Man flyger hit, Man flyger dit
Man flyger så bra, så bra så

O det finns ju DC 3or, DC 4or, BC 6or, VC 7or, strata Cruisers, fjutto liners
Kallas vad ni vill

Titta jag flyger, ljud i parollen, från alla hållen,
Boka biljetter, väga bagaget, skynda o sätt er
Bussekipaget, skumpar till Bromma *Flås*
Jobbs ås i Bromma, Bromma i dimma, vänta nån timma
Jädra anamma, vaj med desamma,
frukost i Bromma, lunch uti Bromma, middag i Bromma
mjölk över Bromma

Allting är vitt, vitt, vitt!
Ja-ha-ha-ha-ha-ha-haa!
Divlillevillevitt
Vilka dimmor, vilka dimmor, vilka dimmor, dimmor, dimmi, dimmi, dimmor

Sen går det många timmar och så ljuder det en röst
En lycklig liten röst, I högtalar’n till tröst
Som säger: Passagerare till syd och väst och öst,
Nu tror jag ni kan lyfta hela flocken, sjas på er.

Att börja med är stämningen i tryckkabinen tryckt, man flyr varandra skyggt,
Men då visar sig nått snyggt!
Värdinnan, över varsperson där det faktiskt råder flykt,
Står redo att befria en från rocken

Det gör hon lätt, Det gör hon fel
Det gör hon rätt, Det gör hon fel
Det gör hon hit, Det gör hon dit,
Det gör hon så bra, så bra så!

Och det bär upp i luften, fram i luften
Av i luften, an i luften,
till i luften, från i luften
Kallas vad ni vill!

Titta jag flyger, uppifrån fältet, spänn lilla bältet
Se altituden, rökning förbuden
Titta jag flyger!
500 meter, lätta på kragen
600 meter, kniper i magen
700 meter, gnisslar med tanden
2000 meter, påsen i handen
Titta jag flyger, Titta jag flyger, titta jag..
Säg lilla skatten? konjak och vatten
Wisky och soda, gin och peroda
Titta jag flyger
luftkudden pluggas, tuggummin tuggas
Se positionen, halta till höger, kumla till vänster
Sjo vad det hoppar, hej vad det svänger
Söta värdinnan, kommer med bricka
Faller i luftgrop, flygande tefat
Huller om bullar, djupfrusen kyckling
Kyckling till höger, Kyckling till vänster
Kyckling i örat, Kyckling på golvet
Skynda och leta, nu ska vi eta

Allting är fritt, fritt, fritt!
Ja-ha-ha-ha-ha-ha-haa!
Divillevilleketfritt
Vilka timmar, vilka timmar, vilka timmar, timmar timmi, timmi, timmar

Som oförvägna prutgäss
Vill vi sväva i det blå, det har blitt kommilfå
Och avstånden e’ små
Man lyfter ifrån buklanda vid middan klockan två
Och äter sin supé bland Italianos

Dock viges du åt jäktet när du dristar dig att så
Ett slag i luften slå, för flyg och fläng och flå
Din farmor som måhända skulle föredra landå
Får äta till spaghetti uti Tranås
Det ska va jäkt, det ska va gnoo
Det ska va fläkt, det ska va sno
Det ska gå hit det ska gå dit
Det ska så fort, så fort, så fort så

Och det flyger många människor, långa människor,
dumma människor, skumma människor,
fula människor, gula människor
Kallas vad ni vill

Titta jag flyger
Hej vad det skuffas, sjo vad det knuffas
Upp genom luften, tappar förnuften
Här kommer Karlsson, trillar på Svensson
Pelle och Ester, ut på semester
Bort till Mallorca, Hur ska de orka?
Titta jag flyger, titta jag flyger
Starta i Bromma, vända i Peking
Tjocka i Småland, magra i värnland
Titta jag flyger
Tanka i Bryssel, fylla i New york
In genom tullen, ut genom tullen
Aj lilla stumpan, dollar i strumpan
Titta jag flyger, Titta jag flyger
Titta jag flyger, Titta jag flyger
Skulle till Visby, hamna i Hamburg
Väskan i Bangkok, rocken i Rio
Hatten i Hongkong, skorna i Oslo
Handsken är kastad, ligger i Syrish
Titta jag flyger
fram över Nissa, tornet i pizza
Titta jag flyger, Titta jag flyger, Titta jag flyger
*stön* varmt i kabinen, öppna ventilen
Här var det frisk luft, huvet i korsdrag
Storm över mjället, tittar det snöar! Titta det snöar! Titta det snöar!
Tuggummit växer, pennorna läcker
Påsarna tryter, påsarna räcker
Grannarna byter, plötsligt jag ryter:
Hallå där!! Har navigatören, framme i fören
några små snören, så tror jag jag gör en fallskärm!
Utav min skarf(v)
Jaaa-haaa-haaaaa-haaaa!
Jag vill hoppa aaa-AAAV!

Och jag sitter inne.

Fortfarande lite klen. (just så känner jag mig!)

Men börjar få tillbaka trampet i foten.

- Gick det inte väldigt fort?

Jomenvisst. 

Men den stunden när febertermometern står på 39 grader går det väldigt långsamt.

I alla fall för mig.

Men nu är det hopp om liv.

Men jag lovar. 

Jag ska ta det lite lugnt resten av veckan. 

Med början igår.

Men det är lätt att tappa besinningen när solen skiner.

Vart kommer allt snor ifrån?

Man går och lägger sig på kvällen, och vaknar på morgonen som med en öppen kran. 

I ansiktet alltså.

Morgonen och morgonen, kl 4 på morgonen.

Då var inte ens tomten vaken.

Bara jag och mitt kleenes paket.

Vi umgicks i flera timmar.

Vi försökte med nässpray.

Vi försökte med febertermometer, som visade sig ha rätt, feber alltså.

Vi försökte med kalla kuddar..

Vi försökte med fleecemorgonrocken när det plötsligt blev kallt under det extra tjocka vinterduntäcket, som vi köpte för att klara nätterna vid Atlanten.

Vi försökte med datorspel.

Vi försökte med meddelande till de som jag skulle träffa idag.

Men ingenting hjälpte.

Jag ligger i sängen och är en riktig snorunge.

Länge sen sist.

Och jag är glad om det tar minst lika lång tid, till nästa gång.

Man vet inte hur bra man har det, när man är osnorig, frisk, pigg och sprattlig.

Men jag är snart tillbaka.

Så här lätt tänker jag inte falla tillbaka till Snorunge stadiet.  

Att leva som pensionär är en upplevelse.

Upplevelse är rätt ord. 

För man måste ju leva, för att uppleva, om ni förstår.

Åh herreje, vad vi lever.

Men mellan allt som upplevs och lever är det ju en form av väntan.

Just nu väntar jag på att det skall sluta, eller åtminstone regna mindre, för att jag skall åka till stallet och rida. (Få pensionärer gör det)

Sen skall vi vänta lite på att åka iväg på middag, om vi blir klara i tid. (Sällskapliga pensionärer gör det)

Sen imorogn skall vi vänta lite innan vi drar iväg på brunch med vänner. (Kan nog hända att några pensionärer gör det)

På måndag skall vi spela golf på eftermiddagen, och då kommer det nog bli väntan på golfklubben, innan det är vår tur att slå ut. (Pigga pensionärer gör det)

Varför väntan?

Är det något nytt i mitt liv?

Eller har det kommit för att jag kallas pensionär?

Hade jag varit en vanlig ungdomlig senior, så hade det inte ens kallats för väntan. 

Kanske hade kallats för paus, ställtid, mellantid, uppehåll, rast.... ja, inte vet jag.

Innan hade jag aldrig ro att vänta.

Då fyllde jag väntan med tusen andra saker, som kunde/borde ha gjorts.

Finns inte alla de här mellansakerna, småsakerna, kvar?

Eller snarare:

VAD I HELSKOTTA GÖR DU NÄR DU SÄGER ATT DU VÄNTAR?

Nja, knappt jag vågar erkänna.

Det är ju ingen skillnad mot förut.

Jag hinner ju alltid fylla en tvättmaskin, puffa en kudde, svara på ett mail, ringa ett samtal, fixa en grunk, hämta en sak, räta ut ett frågetecken, svara på en fråga, komma på en ide.......

Det vill säga, ingen skillnad mot förut.

Det är bara förteelsen som har fått ett nytt ord.

Jamen då väntar vi på ..................................................
.............

Är det ordet som har med åldern att göra?

Låter märkligt.

Jag får väl vänta ett tag till, så får jag väl svaret på min gåta: