Jag är så fullständigt förskrämd över att få ett dåligt minne.

Så stressen av att fundera över om  jag skall tappa minnet, gör att jag glömmer MASSOR med saker.

Om Ni förstår.

Jag tycker inte att jag har varit speciellt glömsk i mitt liv.

Min mamma fick Alzheimers.

Den kombinationen gör mig lätt stressad.

Tanken på att den minnesrika blir glömsk.

Bli kort sagt snurrig i bollen.

Det är läskigt.

Under alla år som jag levt själv, så märkte ju ingen att jag glömde det vanliga

• Telefon
• Nycklar
• Glasögon
• Plånbok
• Minnet

Jag hade aldrig glömt något.

Trodde jag.

Tills jag började tänka efter.

Ja ja det har nog hänt att jag gått tillbaka in igen i huset, och hämtat saker.

Nu ere liksom värre, när Prinsen oh jag åkt hissen ner 9 trappor, och står nere på garageplan i huset, och jag kommer på att Kepsen är inte på huvudet den hänger kvar i garderoben, glasögonen är inte på näsan, Prinsen låste dörren, så jag har inga nycklar. Men Hunden är med. Hon tar hand om sig själv. Dock inget koppel, för det har inte behövts, än så länge.

Suck. Upp igen och sen samla på mig ALLT som jag skulle haft med från början,.

Om jag blir arg, besviken på mig själv, eller om jag blir bara trött.

OM

Varför då?

Jag vill ju inte vara glömsk.

Hur svårt kan det bli??

DET är ju svårt att inte glömma.

Ja, då var det, det där med att bli äldre.

Klokare

Vackrare

Erfarnare

Ja, jag kan hålla på att rabbla bra länge.

Av allt som sades till mig,  av de vuxna när man var ung.

Jag kan återupprepa mig, så ni tror att jag redan blivit dement.

Men inte riktigt ännu.

Dement alltså.

Äldre?

Definitivt.

Hur märker jag då denna oerhörda förändring.

Jo allt det där klassiska som man har upplevt som ung när man hade en äldre person bredvid sig.

1. Man bryr sig inte.  Om vad andra tycker?  Ibland, framförallt om de är systrarna, dom är ju av naturliga skäl oxå äldre.
2. Man talar högt. Mest för att omgivningen, de man umgås med, och man är oftast gift med en äldre, som alla hör lite sämre.
3. Har oklara framtidsplaner! Känns kanske jobbigt, alla vet ju inte i vilken status kroppen och hjärnan är i, dagen därpå!
4. Man äter och dricker vad som helst, och börjar kanske röka! Allvarligt talat, gör det någon skillnad på lång sikt? 
   
5. Utseendet är något jag skulle vilja prata med mina jämngamla med. Man blir ju inte osynlig bara för att åren går!
   

Det här är bara en början på allt det klassiska som händer.

Jag älskar LIVET och dess skiftningar!

Det här kommer att bli en följetong, vare sig ni vill eller inte. 

Läs punkt 1. om Ni redan har glömt bort den!!!

Eurovision Song Contest.

Dom är här nu.

Svensk TV och alla som jobbar njuter av solen och värmen.

Vi som betraktar ler.

Det känns jättekul!

Att Lissabon får sjunga och dansa mer än vanligt i en vecka!

Och det är final på lördag.

Och det har varit 42 länder som vill vara med.

Och att Israel är favorit tippad.

Och Azerbaijan är favorit tippad.

Vi ska gå på torsdag, och få uppleva schlageryran.

Svensk flagga i fickan!!

Jag tycker det är urkul med Melodifestivalen!!!

Mamma o Pappa var alltid det viktigaste  i livet

I alla fall för mig.

Deras bästa vänner blev ju en del av familjen, och deras bästa vänners barn, lekte vi självklart med.

Några var urkul, och dom behåller man hela livet, som nära vänner.

En av dom, som inte minst min Lillasyster Lolo var bästa kompis med, var Scott Olson.

Han var i Sverige i sin mammas mage, innan ens jag var född.

Om Ni förstår magnituden och längden av vänskap.

Sen kom Scott leendes, dansandes, skidåkandes (USA slalom landslag!), flirtandes, skrattandes in i vårt liv.

Det här började på 60-talet.

I vårt sommarhus i Stockholms skärgård.

WOW.

Amerikan!

Ursnygg, rolig Pappa Dick.

Urflott, underbar Mamma Ginny.

Å så Scott.

Jag var 13 år.

Han var 18 år!

The sky was the limit!

Vad mycket kul vi gjorde!

Slängt oss på skidor nedför ¨Look Ma¨ backen i Vail, Colorado, på besök i Familjen Olsons skidparadis.

Simmat med Delfiner i Florida.

Dansat discodans på de mesta underliga barer. (Lolo as the leading Lady)

Skrattat och och haft det underbart.

Inatt somnade Scott in för gott.

Efter en enkel operation i sitt knä.

Ånnu en skör tråd måste börja tvinnas för att vi skall nå varandra.

Ännu en skör tråd till barndomen försvann.

Ännu en gång blir jag påmind om hur fort tiden går.

Ännu en gång, ta hand om Er, ta hand om LIVET.

I den stora sorgens famn

Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och I solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar
Till en tross
Mellan oss
Så vi når varandra

(Ted Gärdestad 1994)

Varför finns det bara smala, smala byxor att köpa.

Varför är smala, smala byxor det enda modet.

Varför går alla tjejer omkring med det? Även om dom är lite eller mycket för tjocka för smala, smala byxor.

Hur lång tid kommer det att ta innan modet ändrar sig?

Jag är trött på smala, smala byxor.

Jag har och har haft ridbyxor på mig nästan hela dagarna i hela mitt liv, dom är smala, smala.

Men dom luras lite, för jag har alltid skinn i rumpan på de smala, smala ridbyxorna.

Man känner sig lite smalare då när materialet i byxan byter kvalite.

Jag har kvar någon äldre modell av vanliga byxor, som inte är smala, smala och går uppklädd i dom hemma när ingen ser.

Jag tycker att dom är millioner gånger skönare än smala, smala byxor.

Många tjejer som inte är smala, smala är ganska fula i sina smala, smala byxor.

Jag är absolut för gammal och tillhör inte dom smala, smala för att det skall vara ursnyggt.

Med åldern kommer konstig rumpa (sk Gällivarehäng), celluliter, fula knän, etc etc, som syns genom smala, smala byxor.

Jag vill kunna köpa vanliga byxor och inte behöva gå till tantaffären för att handla, och därefter se ut som en tant.

Jag vill inte ha ålaskinn på mig hela dagarna. Jag är inte en ål.

Jag är inte heller en orm, med ormskinnstighta byxor på nederdelen av kroppen.

Så det så.

VA! ÄR DU SUR?

Eller är du bara deprimerad?

Du har väl ingenting att vara Sur&Deprimerad över?

Hos Dig skiner ju i alla fall solen.   

- Nä, det har dom nog rätt i. Solen skiner. Den skiner 300 dagar om året där vi bor. Och dom 65 resterande dagarna är det växlande molnighet med möjliga regn skurar. Nä, det är svårt att vara S&D på grund av vädret.

Och jag har ju inte nyligen passerat puberteten och kan vara stingslig och S&D av någon tonårsfas.

Klimakteriet kändes som en lätt echauffering, också var det över, och det var ju inte heller igår! Alltså ingen S&D av den anledningen.

Ätit gott, sovit gott, mått gott. Prinsen är gullig som alltid. Hunden lyder och hästarna går ömsom hit och ömson dit, allt eftersom jag ber dom. 

Varför måste det vara en anledning när en god och glad människa en morgon vaknar och känner sig S&D.

Ingen skulle ju märka skillnaden om jag föddes som en leende solstråle och hela livet gick på samma tema.

Jag måste få bjuda på någon enstaka svacka!

Den har jag NU.

Så nu har jag denna dag gått omkring och varit S&D, först en lång stund i stallet.

Hästarna tittade på mig med stora ögon och var otroligt vänliga och uppmärksamma.

Personalen höll med om att allt jag tyckte och ville var rätt, och genast skulle fixas.

Hunden sprang små skutt omkring mig, med viftande svans (visserligen gör hon det alltid, men det var nog mer idag) för att pigga upp.

Men jag var fortfarande S&D.

Det är då man får ta i med hårdhandskarna och jobba på att komma tillbaka.

SHOPPING!

Då åker jag först till en Tygaffär, sen en till Tygaffär (då spritter det till med ett litet leende i mungipan) och avslutningsvis till Lampaffären. Inget handlat, men leendet växer.

Hoppar sen direkt in i bilen och svischar över till Hästaffären. Vem kan gå omkring och vara S&D i en Hästaffär? Där finns allt som kan muntra upp den mest nedgångne S&D personen. 

Och så sen som kronan på verket. Som inte kan få mig att vara S&D ens en sekund till! Bara jag kliver in den sfären ändras allt!

Där står det skrivet i sten GLAD.NU, i alla fall för mig. Humöret går i topp, och jag kommer som vanligt hem med ljus, inga servetter den här gången, en ny korg till bästa hunden (nytt hundsortiment), några påsar att samla saker i, smågodis och lingon.

TACK SNÄLLA INGVAR FÖR ATT DU FINNS OCH HITTADE PÅ IKEA. 

MITT LYCKOPILLER.  

Varför ligger inte saker där man har lagt dom? 

Varför försvinner saker som jag absolut använde häromdagen?

Varför är en del saker ALDRIG där man tror att dom borde ligga?

Varför måste man städa bort massa viktiga ägodelar när det kommer gäster, och i ivern att få det snabbsnyggt i hemmet hamnar massa saker på otroligt intressanta och udda platser.

Varför måste jag alltid börja leta efter de där viktiga sakerna ungefär samtidigt som jag ska använda dom?

Varför ligger man inte lite före?

Jag tror att hjärnan är för ointresserad av var man lägger saker som man just har använt.

De hamnar längre bak i rankingen, och hamnar där de hamnar.

Jag tror att hjärnan är så fullt av allt som man skall hitta,  så man har inte plats för det gamla och förlegade.

Just nu letar jag efter min golfklocka/avståndsmätare.

Den är alltid borta när jag börjar leta.

Det känns som om jag gömmer den på fiffiga ställen varje gång jag använt den.

Jag skall troligtvis spela golf i eftermiddag.

Tänkte jag på det igår?

Började jag leta igår?

NEJ!

Så egentligen kan jag bara lägga ner sökandet efter det hela.

Jag kommer ju ändå inte hinna ladda upp den, vi skall åka om en timme!

Det enda som är riktigt bra med letandet efter livets nödvändigheter, att man under sökandet alltid hittar allt det andra som jag lade där en annan dag!!

Ni vet:

Den som söker skall finna!  

Egentligen har det varit väldigt mycket väldigt länge.

Men ibland är det lite mer  

MOI???  

Var det jag som drog igång och hittade på alltihopa?

Kan tänkas.

Nä, inte utan understöd från befintliga styrka. Typ maken!

Har jag gjort det förut?

Kommer att göra det igen.

Jag hade just fått ner häst Nr 2, från Sverige.

Var på väg på badsemester (sola kan vi nog göra här, men det är kallt i vattnet, och simma är skönt.)

Ett antal snabb turer till Sverige för att byta hus med två andra familjer, berättar sen, en blev utan! (UHS)

Köpte drömhuset.(UHS)

Packade ihop det underbara gamla huset. (utförlig historia sen s.k  UHS!)

Packade upp det nya huset.(UHS)

Barnbarns midsommar med barnkalas på födelsedagen på Söderbo (UHS)

For på examens kalas för två Gudbarn i London. (UHS)

Gäster hela tiden, dag som natt i Torekov (UHS)

Fester och kalas Stockholm o Söderbo paus (UHS)

EM i ridsport i Göteborg (UHS)

Bytte stall med hästarna (UHS)

En resedagbok under hösten som berättar om jämna födelsedagar, syskonkärlek, Duseborg, jaktmiddag, häckar, dörrar, Sydafrikanska townships, bästa kompis, golf med utsikt, tidiga julfiranden, Lucia, (Defintivt UHS)

Och mitt i allt detta alla roliga besök här hemma, med otaliga utflykter och glada tillrop! Love U All!!

Sen kom den riktiga julen med en väldig fart.

Och då kom OlssonOrkanen och Rosanne. (UHS)

Love them All.

Å sen vart det Gott Nytt År och fyrverkeri utanför balkongen.

Å sen for alla hem till sitt.

Och kvar var vi.

Själva original styrkan.

Det är då jag inser, att det har gått ett helt år sen jag sist 

• andades
• inte behövde vara på språng
• hade tid att vara lat, det tar tid
• inte hade något uppbokat
• kunde ligga kvar i sängen utan myror i hela kroppen
• inte skulle packa till något

Knäpp? Jag? Tror det.