Senaste inläggen

Av Sussi - Söndag 19 maj 14:07

Zagal åkte till Angelique Hoffman igår.

Han skall stanna där till i September.

Om han inte blir såld.

Men det blir han nog.

Va trist.

Men någonstans måste man ju börja.

När livet kommer att ändras.

Och det är nästan alltid djuren som gör att förändringarna börjar.


Nu åkte Zigge Plopp igår.

Min bästa vän och den som har hållt mig sysselsatt både i huvudet och kroppen i 5 år. 

Vad roligt och oroligt vi har haft det.

Nästan varje dag.


Dagar då man svävat på moln och trodde att man kunde ta ner alla stjärnor.

Dagar då man undrar varför man har häst och rider.


Varje dag när han har hört mig och gnäggat vid bara åsynen.

Dagar då han stått inne i boxen och piaffat av ren upphetsning att vi snart skall ut och rida.

Dagar då utsläppet i hagen var helt galet underbart, så all uppfostran och sans släpptes i grindhålet.

Dagar då han ville föja med hem i fickan.

Dagar då massage på den kittliga Lusitano kroppen inte var möjlig, innan övertalningen hade passetrat alla ¨jagvillinte¨stadier till ÅÅÅÅÅ vad skönt.

Dagar av alla slag som jag kommer att sakna.

Oändligt.


Men varför?


Ja, att ta en Lussebulle (Lusitano, Portugals hästras) som är av gammal boskaps och tjurfäktarstam, som levt i värme och varm sol i hela sitt liv.

Som tycker vanligt hö är äckligt och undrar när resterna av den klippta rossnåret kommer tillbaka på menyn.

Som har haft skor bara på sina framfötter, bara för att han varit ¨fin¨ häst, och barfota bak.

Som tycker täcken är ett otäckt påfund av över beskyddande matte.

Hur skulle Zagal kunna klara iskyla, lera, tjocka täcken, och skor med broddar på alla 4 fötterna.

Inge bra tror jag.

Så det är Därfär.


Så ledsen och glad låter jag min bästa Lusse i hela världen gå ut och leta efter en ny matte.

Det kommer att bli bra.

Zagal gör en till en bra person.

Och han ger oss minnen för livet.


It was ment to be, som Miguel sa, när han hämtades.

Mitt hjärta blöder.



ANNONS
Av Sussi - Måndag 25 mars 09:06

Så blev det söndag morgon.

Igen.

Inte värre än någon annan söndagmorgon.

Nog bättre.

Solen skiner, det är varmt ute, träningsvärk efter golfen igår.


Då flyger  en papegoja förbi utanför vårt fönster.

OJ OJ

Vad drack jag igår?

Stämmer det frågan man får av ALLA vänner:

- Det enda Ni gör är väl att dricka drinkar och massa vin!


Nä, jag dricker inte så mycket.

Har aldrig direkt gulpat i min av någon sort.

Absoluit inte nykterist.

Tycker inte att jag behöver vara det.


Då flyger nästa papegoja förbi.

OJ OJ


Kan man ha en minneslucka efter ett glas vin?


Men ack nej.

Vi har vår!

Och våra Papegojor svärmar.

Dom är vilda!

Och dom bor i trädet mittemot vårt hus.


-Vadå vilda papegojor??


Jamen någonstans ifrån måste ju även Papegojor komma ifrån.

Bland annat härifrån.


Det finns många vilda Papegojor här omkring.

Plötsligt ser man dom allihopa.


Jag älskar Papegojor!

Blir mellan varven kallad eller kallar mig själv för en.

Speciellt en söndag morgon!

ANNONS

YR?

Av Sussi - Söndag 24 feb 11:39

Sitter vid frukostbordet och slötittar på hur vädret skall bli.

Slötittar för att jag kan ju inte göra så mycket åt vädret, utan mera att jag kan lägga upp en plan i vilken ordning jag ska göra saker.

Det är då det händer!


We can't find your location

står det på YR's hemsida när jag öppnar upp deras app.


Ja, jag kan ju ha viss förståelse för att vissa appar på datorn i min värld har svårt, på gränsen till omöjligt, att hänga med var jag/vi är. 

Men nu är vi faktiskt här!!

Här har jag varit massor med gånger i livet.

Snarare, jag ÄLSKAR att vara här.

Vi är i Torekov!


Hur exotiskt och konstigt kan det vara?

Hallå!

Jag hade ju till och med fast lina hit, (fast telefon alltså) tills för några år sedan.

Å ändå det inte en känd plats.


Men vad gör det?

Med tanke på att den senaste månaden har vi varit i Frankfurt, Buenos Aires, Cordoba, Mendoza, Santiago de Chile, Valpairaiso, Sao Paolo, Zurich, Estoril, så förstår jag så väl att Y.R inte har möjlighet att hänga med.


Undrar om jag hänger med?

Eller blir man lite YR av hela alltihopat??

Av Sussi - 28 oktober 2018 09:19

Man går i Stockholm.

Oavsett vart och varför.


Man går fort, för att inte bli översprungen.

Man går långt, för det går snabbare än att åka.

Man går på restaurang, för man äter inte hemma.

Man går och hämtar bilen, för den står i en annan stadsdel, för alla parkeringsplatser är borttagna.

Man går med hjälm och rustning för att inte bli sönderslagen, om man blir överkörd av en cyklist.

Man går ner i vikt, för man skubbar omkring som en tok.

Man går hit.

Man går dit.

Man går på begravning   för det är därför jag är här.


Nu går det inte längre, så nu åker jag hem.






Av Sussi - 24 juli 2018 12:20

Jag har en klocka i badrumsfönstret. Den står på 20 i 11.

Eller om man vill 10 o 40.

Kanske beroende på omständighet.


Jag har kommit på att det är de perfekta tiderna på dygnet.


När jag står på morgonen/förmiddagn och borstar tänderna, och jag sneglar upp på klockan, och den är 10 o 40.  Då känns det helt underbart.

Jag har inte behövt stressa för att hinna till någon förutbestämd tid, jag har hunnit sova så mycket som jag velat, jag har ätit en lång och ljuvlig frukost, Prinsen och jag har hunnit diskutera de mest O eller väsentliga sakerna.


Och till kvällen är det alldeles lagom att borsta tänder 20 i 11.

Lagom lång tid att ligga i sängen och läsa, mysa och sen bara somna i god tid, så att alla vackra drömmar som skall passera får den tid som de behöver.


Men vadå? Vad ere för fel på din klocka?

Fungerar den inte?

Laga den da'ra!


Det är mycket enkelt åtgärdat.

Jag behöver bara sätta i batteriet!

Så fungerar den utmärkt.


Det är bara så skönt, när vi alla lever efter ett uppgjort livs schema, att lura själen lite granna, och uppmuntra den att allt är i rätt tid.

Det är klart att jag står där i badrummet yrvaken  kl 6.30 för att ha ett möte eller avfärd senast kl 7.

Det är klart att jag snubblar över tänderna med tandborsten och  rullar i säng mitt i natten, efter något urkul.


Men själen mår bra.

Jag mår bra.

Och Tiden är vad den är.


Av Sussi - 3 juni 2018 14:56

Plötstligt satt jag där med läsglasögon.

Jag som ju alltid sett så bra.

Åtminstone när jag har velat.  

Att jag har sett dubbelt på långt håll, det vet jag ju, sen jag trillade av en häst 1973, och slog i huvudet.

Men har aldrig känt det som ett problem!

The more the merrier!


Å så var jag då hos min ursnygga optiker/läkare här i Estoril.

Snygg även på kort håll!!

Ser det även ut läsglasögon!


I alla fall.

Efter stor undersökning tittar han lite intresserat på mig och konstaterar att det är förändringar.

- Donna Suzanne, Du har fått grå starr!

Fast på utrikiska förståss.


Va! Har jag gått o blitt ett blindstyre?

Vad gör jag nu?

Nya glasögon!


Nej! 

Svarar snyggingen och även äldre och luttrade kompisar.

Det är bara att operera!

Dom berättar för mig håresande historier som:

- Jag gjorde det. Tog bägge ögonen på en gång.Var lätt som en plätt!!

 

Försök inte med mig VA!

Finns det tillräckligt med grogg att hälla i mig!

Bästa hörlurarna så att jag inte hör vad dom säger!

Bedövningsmedel så att jag inte känner.

Typ alltså!

Kan dom där med kniven göra det på mig utan att jag märker det??

Är det ett krav man kan ställa??


Eller kommer den dagen om ett tag, då jag inte ser klart längre?

Om man inte då ser klart, kan man då tänka klart?

Kan man inte tänka klart, då går ju allt åt pipsvängen.


Så jag kommer att med klappande hjärta och skallrande tänder undersöka mig nu i sommar.

I Sverige.

Törs inte diskutera min gröna ögon på annat språk.

Man är ju inte blåögd! Om Ni fattar.


Jag hör ju fortfarande förfärande bra.

Minnet är ännu bättre.



 

Av Sussi - 27 maj 2018 00:07

Jag är så fullständigt förskrämd över att få ett dåligt minne.

Så stressen av att fundera över om  jag skall tappa minnet, gör att jag glömmer MASSOR med saker.

Om Ni förstår.


Jag tycker inte att jag har varit speciellt glömsk i mitt liv.

Min mamma fick Alzheimers.

Den kombinationen gör mig lätt stressad.


Tanken på att den minnesrika blir glömsk.

Bli kort sagt snurrig i bollen.

Det är läskigt.


Under alla år som jag levt själv, så märkte ju ingen att jag glömde det vanliga

  • Telefon
  • Nycklar
  • Glasögon
  • Plånbok
  • Minnet

Jag hade aldrig glömt något.

Trodde jag.

Tills jag började tänka efter.

Ja ja det har nog hänt att jag gått tillbaka in igen i huset, och hämtat saker.


Nu ere liksom värre, när Prinsen oh jag åkt hissen ner 9 trappor, och står nere på garageplan i huset, och jag kommer på att Kepsen är inte på huvudet den hänger kvar i garderoben, glasögonen är inte på näsan, Prinsen låste dörren, så jag har inga nycklar. Men Hunden är med. Hon tar hand om sig själv. Dock inget koppel, för det har inte behövts, än så länge.


Suck. Upp igen och sen samla på mig ALLT som jag skulle haft med från början,.


Om jag blir arg, besviken på mig själv, eller om jag blir bara trött.

OM


Varför då?


Jag vill ju inte vara glömsk.

Hur svårt kan det bli??


DET är ju svårt att inte glömma.

Av Sussi - 8 maj 2018 13:36

Ja, då var det, det där med att bli äldre.

Klokare

Vackrare

Erfarnare

Ja, jag kan hålla på att rabbla bra länge.

Av allt som sades till mig,  av de vuxna när man var ung.

Jag kan återupprepa mig, så ni tror att jag redan blivit dement.

Men inte riktigt ännu.

Dement alltså.

Äldre?

Definitivt.


Hur märker jag då denna oerhörda förändring.

Jo allt det där klassiska som man har upplevt som ung när man hade en äldre person bredvid sig.

  1. Man bryr sig inte.  Om vad andra tycker?  Ibland, framförallt om de är systrarna, dom är ju av naturliga skäl oxå äldre.
  2. Man talar högt. Mest för att omgivningen, de man umgås med, och man är oftast gift med en äldre, som alla hör lite sämre.
  3. Har oklara framtidsplaner! Känns kanske jobbigt, alla vet ju inte i vilken status kroppen och hjärnan är i, dagen därpå!
  4. Man äter och dricker vad som helst, och börjar kanske röka! Allvarligt talat, gör det någon skillnad på lång sikt? 
  5. Utseendet är något jag skulle vilja prata med mina jämngamla med. Man blir ju inte osynlig bara för att åren går!

Det här är bara en början på allt det klassiska som händer.

Jag älskar LIVET och dess skiftningar!


Det här kommer att bli en följetong, vare sig ni vill eller inte. 


Läs punkt 1. om Ni redan har glömt bort den!!!















Presentation


Jag vet att vad som helst kan hända när som helst.

Det är därför jag är helt lugn.

Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Att byta om med Blogkeen
Följ Att byta om med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se