Börjar jag bli så gammal, att jag börjar tröttna på antikviteter?

Är det en ekvation som kan gå ihop? 

Det är mycket roligare och spännande med allt det nya!

Med allt som ungdomar och kreativa personer hittar på mest hela tiden.

Är det för att det är lättare för att komma ihåg allt det nya? 

Att det är lättare för hjärnan att ta in Wifi och Routrar, Appleprodukter, Teslabilar, sällskapsresor till månen, än att komma ihåg vem som uppfann blixtlåset, och AGA fyren och skiftnyckeln.

(Jaja, jag minns svagt att det var Sundbäck, Dalen o Johansson, men det är bara för att jag har jobbat på Patentverket! Och Sverige ska vara mycket stolta över dem)

Eller är det så att man vid en viss ålder hamnar i sitt eget livshjul.

Det vill säga ens intressesfär börjar vid mitten på 50 talet, och sen har man fullt sjå att minnas och förstå allt som hänt sen dess.

Jag menar, TV, Dator, Mobiler, månlandare, för att bara nämna några småsaker sen jag föddes.

Så det är kanske därför som  jag har hellre köper en hylla från 60 talet, än ett skåp från väldigt länge sedan.

Jag börjar tycka om Josef Frank!

Jag tycker att IKEAs PS kollektioner är fantastiskt kreativa och roliga (hela IKEA ligger så i framkant i design och påhittighet att man får bara bocka och buga för ännu en svensk framgång)

Varför har detta drabbat mig?

Hur kom jag på det här?

Varför känner jag inte längre för det gamla?

Jag som trots allt, släpar runt ett stenbord från tidigt 1800 tal i mitt liv.

Jo jag såg på nätet de senaste katalaogerna från de stora auktionshusen i Sverige, från deras Klassiska auktioner.

Vill inte ha en grej.

Nyligen gick deras Moderna och Comtemporary auktioner.

Kunde köpt en hel del, om bara habegäret hade fått råda.

Åh då slog det mig att jag kanske har blivit så gammal att jag har tröttnat på antikviteter.

Eller är jag bara rädd för  att tiden leder mig till att bli en antikvitet alldeles av mig själv???

Ni som har levt med ¨vanliga¨ datorer.

Ni vet PC's av olika modeller.

Som är lite för gamla för att ha enbart ha växt upp med Mac, Ipad och annat Appleit.

Ni vet alla, att ibland liksom tjockade hela datorn ihop sig.

Tänkte eller reagerade oerhört trögt.

Var bara seg och långsam, i alla moment.

Svaren som man bad om, kom ibland inte alls.

Tog en evighets tid att ladda upp något, som man skrivit en stund tidigare.

Bilder ska vi inte tala om. Prick för prick, streck för streck blev det till slut en gubbe.

När man var som allra tröttast på trögtänkta, dumma, segreagerande datorn,

då tröck man SAMTIDIGT på tangenterna 

CONTROL ALT DELETE.

Swish svimmade hela datorn, det blev nattsvart, och en stund senare vaknade den upp, som en ny dator.

Snabbtänkt, rask, intelligent, tjänstvillig, till lags, och rask i ord och handling.

Igår var jag som en trött, överandvänd dator.

Seg, långsam, trög i alla moment, tog en evighets tid att ladda upp mig.

Jag försökte fundera ut vad jag brukar ha gjort, när det har känts så.

Då kom jag på det.

Jag kör en mänsklig

Control Alt Delete.

Hur gör man det????

Enkelt.

1 flaska vin.

Några salladsblad.

En Prins som hejade på, på sitt eget lilla vis.

Hur gick det?

Jag drack en del av vinflaskan.

Svimmade framför TV'n, minns hälften av vad vi skulle ha sett.

Slängde mig i sängen, och allt blev nattsvart.

Vaknade upp en stund senare, dvs idag.

Och hela jag var som ny!

Jag visste att det skulle fungera!

Nu skuttar jag omkring, fylld av snabba tankar och ideer.

Alla moment går som tåget.

Jag känner mig som ny!

Dock lite ont i huvudet.

Men det kanske datorn oxå får, efter att man tryckt på

CONTROL ALT DELETE

Vad vet jag.

Men nu är ialla fall jag rebootat.

För ett bra tag framåt!

Det börjar dra ihop sig, det börjar närma sig.

Flytten.

Till vår våning, vårt hem, vår nya borg.

Så nu står jag här igen, för ungefär 5e gången på 5 år och funderar.

Ska jag köpa ett stort paket toa papper, räcker det som vi har, eller ska jag bara komplettera med några rullar?

Vi har ju ingen tidningsprenumeration, så tidningspapper är ingen lösning.

Dock finns det bide i alla badrummen.

Känns som en halvbra ide, 

Hur kul är det att packa 1 överbliven toarulle?

Man vill ju så gärna att det skall gå jämnt ut.

Ska jag köpa mer diskmaskinspulver?

Det finns Yes kvar i flaskan.

Kan man diska i maskinen med Yes?

Vi ska ju ändå flytta!

Man vill ju så gärna att det skall gå jämnt ut.

Schampo, tvål, lukta gott vatten.

Hur kul är det att släpa och stoppa in gama burkar i nya skåp.

Eller en sån där lagom väl använd tvål.

Eller en plastflaska med pump, som är nästan tom!

Men man vill ju inte lukta illa när vi kommer till nya våningen.

Men man vill ju så gäran att det skall gå jämnt ut.

Tvättmedel, sköljmedel, rena lakan och kläder.

En svår ekvation, för man vill ju inte packa upp något lortigt i den nya garderoben.

Eller aktivera tvättsäcken innan man har packat upp!

Men jag kan ju inte se ut som en uteliggare, som äntligen har fått tak över huvudet.

Så vi kan nog skippa sköljmedlet, när det tar slut.

Kropps peeling kommer det att bli, med olena underkläder.

Men vem vill släpa på en nästan TOM stor flaska sköljmedel.

Man vill ju så gärna att det skall gå jämnt ut.

Men det nya kylskåpet får nog leva med mat som har bott borta innan den fick flytta hem.

Annars får vi ha en brakfest utan dess like i vårt, sen mer än ett år tillbaka, ¨Campingboende¨!

Matslag är ett minimalistiskt utrtyck för allt som vi skulle vara tvungna att trycka i oss.

Och en rotblöta och tunnel som kommer att vara svår slagen i manna minne efter mängder med röda, vita och champangeviner.

Men vad gör man inte för att det skall gå jämnt ut!

  Kan man få skörbjugg av att handla på Ikea för ofta, under en period, och så hamnar man alltid  i den affären just vid lunchtid, och måste då alltid äta köttbullar med mos???

Hur mår man när man får skörbjugg på Ikeas köttbullar med mos?

Blir man lita svag och tappar motståndskraften?

Orkar egentligen bara gå runt och hänga på en shoppingvagn och köpa saker som man inte behöver.

Det finns väl ingen som gjort en hastig visit på Ikea, som har lyckats komma igenom kassan utan stearin ljus.

Och ett paket servetter.

Dom kommer ju alltid att gå åt.

Om Nu skörbjugg har slagit till hårdare, dvs man har varit där och handlat mer, handlar man då ännu mer?

- När vi ändå är här så köper vi en Billy bokhylla!

Åh när man kommit hemsläpandes med allt, så kom man ihåg allt det man borde ha köpt, och åker därför tillbaka.

Idag var vi på IKEA.

Vi skulle bara ha det som fattades till våningen.

Och som inte var levererat innan.

Några få saker.

Men så åt vi lunch.

Köttbullar med potatismos.

När allt var färdig shoppat hade vi lämnat över till transport firman 39! objekt som de skulle bära hemåt imorgon.

Och då hade vi ju ändå glömt den fiffiga hyllan till veden.

Så jag räknar kallt med att vi är tillbaka inom en vecka, på Ikea.

Vad äter vi till lunch?

Köttbullar med potatismos.

Vad kommer vi hem med då??

Jag är övertygad om att Ingvar har en plan, vad det gäller allt, när det gäller Ikea.

Jag undrar över hans plan vad det gäller skörbjuggen.

Jag tror han har döpt om den till köpbjuggen.

Och det är bland det smartaste han har gjort.

Förutom köpt ljus och servetter.

Har ni någonsin ätit något annat, än köttbullar och potatis mos på IKEA?

I alla fall inte om ni mot förmodan inte skulle vara i Sverige.

- Nu känner jag mig lite svag igen, och det fattas en list till köket.

Hur ska det gå!!

Det märks att VI kommer från ett främmande land, när

• - Vi kommer i tid till ett möte.

Det första vår relocation/vän/räddare i nöden/Mrs Do it all Carol, sa till oss:

- They will definitely know that you are foreigners, because you are in time.

• Vi håller hastighetsbegränsningarna

Så gott de går. Och att inte känna sig  jagad  av andra motortrafikanter, på motorvägar, vanliga vägar och allmäna gator. Min vision om att de där skyltarna med siffror på, längs de flesta vägar, (det högsta talet är 120 km/h) är inte ditsatta för att polisen skall få skriva ut fortkörningsböter, för att det är på skoj, utan med en mening.

Tror även att bilförarnas vansinniga om och fortkörningar, hör ihop med oförmågan att vara ute i god tid, se punkt 1. En Portugis är alltid försenad, vilket leder till att de försöker köra ikapp med tiden för att hinna fram i tid.

• TACK

Är ett ovanligt oanvänt ord av oss svenskar.

I nästan alla länder, slutar man nästan alla frågor, assistanser, allmän hjälp, med ett tack.

Varför svenskar har glömt bort det, är nog en annan lång historia, men om man inte tackar, visar man en saknad av respekt, artighet och allmän medmänsklig uppmärksamhet, om meningen inte slutar med ett tack.

Glöm aldrig bort det, tack.

• Blir förvånade över att beställda saker inte kommer på avtalad dag

- Så ni vill köpa den här eller laga den här saken? . Åh det kommer att ta två veckor innan Er leverans kommer.

- Men nu har det ju gått 5 veckor?  Ni sa ju två veckor?

- Nä det kan jag inte tro. Sa vi det. Vi skall kontrollera och återkomma!

Väntar fortfarande, men å andra sidan blir man så glad om och när det kommer.

• - Vi ännu inte hälsar per automatik, på alla,

personer som man möter, som man kanske har mött förut,  kanske allmänt behöver hälsa på!

Av artighet, vänlighet, eller bara för det kanske är kul och kan leda till något ovanligt.

•  -  Jag pratar högt med hunden när man är ute och går. 

På svenska förståss. Alltid kul att ventilera lite tankar på promenaden. Visserligen leder det ibland till oväntade möten, som när jag med ett leende hälsade på en Jack Russel i parken, med en äldre gentleman, fastsatt i kopplet. Gentlemannen sa utan och blinka till mig:

- Hej, vad kul att träffas. Det verkar som om våra hundar tycker om varandra! 

Jag svarade med förvånad min, hur visste du att jag var svensk.

- Du gick och pratade högt med din hund, att den var så duktig, som hittade hem själv!

Vad gör vi åt saken?

Vi jobbar på det.

Vi försöker acklimatisera oss.

Men framförallt! 

Vi tar seden dit Vi har  kommit!

Vi är ju Portugiser nu, Obrigada!

Jag har nog aldrig varit sjuk på utrikiska i hela mitt liv.

Visserligen bröt jag benet i Megeve, när jag var en liten knallhatt, men då pratade ju inte jag med alla, det gjorde pappa (han pratade visserligen alltid med alla, men det är en annan historia)

Så jag stirrade bara med stora ögon, när famös professor skulle gipsa benet i Geneve, när Kaptenen på Swissair planet (nu fattar ni hur länge sedan det var!) bar in mig, uppför trappan till flygplanet, och satt mig i första klass!, och när Proffesorn på Princess Grace sjukhuset i Monte Carlo, stod med en cigarill vippandes i munnen, medans  han gnolandes gipsade om mitt ben.

Det var tider det.

Ja, jag har ju inte alltid varit frisk sen dess, men jag har hållt mig sjuk på svenska.

Eller som vår kära Carol här i Portugal säger, - You always want to be ill in your own language!

Men som vi alla vet, allt kan hända.

Så nu var vi på kalas och flög runt, och smittan drabbade både Prinsen och mig.

Då jag är sällan sjuk, så är jag ju sjuk  när jag blir sjuk.

Prinsen är ju en Prins, så HAN blir ju inte lika sjuk.

Då går man här i Estoril, till Doktor Maia.

Han har allt.

Född i Portugal (utseende, inte för bra för att man inte vill klä av sig, men tillfäckligt för jag oavbrutet håller in magen)

Studerat i Frankrike (ett oändligt tålamod att diskutera olika vinklar på sjukdomsbilden, och till slut slå till med det enda svaret)

Jobbat som läkare i USA (vet hur det känns när alla patienter kan stämma en för fel behandling, så allt han gör är rätt! Eller?)

Hur går det att förklara för Dr Maia, på bästa utrikiskan hur man mår?

Så jag började,

Yes, jag hade visserligen hostat, dag o natt, Yes, jag hade visserligen svettats av att kliva ur sängen, Yes, jag hade visserligen snytit mig en del, Yes, jag hade visserligen varit på väg att somna på väg till stallet för att rida.

And I didn't had much of a fever. Just a little bit   

- I hope we can stop you from getting Pneumonia!, sa Dr Maia.

And you are going to stay at home and rest, and take care of yourself, until we meet again, the day after tommorow. 

Det känns på något sätt allvarligare på utrikiska. 

Som om man var delaktig i nån katastrof film  

Så nu gör jag som Dr Maia säger.

Jag är direkt översatt, Foreign sick!  

Alltså jag har hållt på en hel del i mina dagar, med att bygga och renovera hus och hem.

Allt har nödvändigtvis inte behövt vara en bostad för mig, eller mina nära och kära.

Ibland har det varit hus och hem till någon vän.

Ibland har det varit till höns, kallas då hönshus.

Ibland har det varit till bilar, allmänt kallat garage.

Ibland och ganska ofta har det varit till hästar, kallas då stall.

Ibland har det byggts hus i dammen för att ankorna skall ha någonstans att bo, så kallat ankhus.

Ibland har det varit svinstior som gjorts till bostäder.

Ibland har det varit bara renoveringar av olika byggnader och lägenheter som skall hyras ut, etc etc etc etc.

Ibland har det varit nästan vad som helst som har gjorts om till något annat!

Allt det där har ju hänt i Sverige.

Och jag vet ju genast att bygget är på gång, när man kliver in på byggarbetsplatsen, och där ligger en hög med

BRÄDOR, TRÄBRÄDOR

Om ni säger det på skånska, förstår ni varför byggare jobbar med brädor.

Och inte med plank, virke, regel, etc etc. Det kommer nog senare när bygget börjar bli mer detaljerat.

Så där är jag nu på arbetsplatsen, när jag har klivit in över en stor hög med brädor.

Det känns så bra, det känns rätt, dom här grabbarna vet. (sällan tjejer som jobbar. Återkommer till det någon gång).

Och så blickar jag ut över arbetsplatsen.

Med en lugn känsla i magen.

Just nu håller vi på och renoverar vår våning, vårt blivande hem i Estoril, Portugal.

Byggarna anlände i september/oktober.

En myriad av män, som bygger som galningar.

Jag har ännu inte sett EN ENDA BRÄDA.

Är det här på riktigt?

Hur tänker dom?

Förstår dom inte vikten av en hög med brädor mitt i byggröran, som ger kunden lugn,  tro och förtröstan att det här kommer att bli så bra.

NÄE.

Här släpas det sand av alla storlekar och modeller.

Här släpas det skottkärra för att kunna göra cement i.

Här släpas det kakel och tegel för att kunna bygga bad och öppna spisar.

Här släpas det köks skåp, målarfärg, elledningar, kontakter, tvättmaskiner, fönster, ja här släpas allt!

Utom BRÄDOR, VANLIGA TRÄBRÄDOR.

Dom är snart klara.

Snart är alla rummen färdig renoverade, nymålade, nykaklade, nyelektrifierade, nya fönster, ja allt kommer att bli som nytt.

Vilken tur att dom inte har släpat hit några brädor!

Då hade dom ju bara fått släpa tillbaks dom ner för trapporna igen.

Är det den stora skillnaden mellan svensk och portugisik renovering?

- Grabbar! Släpa inget extra till bygget som inte behövs. Strunta i uppdragsgivarens nerver. Det är bättre att det blir klart i tid, så att dom kan flytta in. Det är mycket bättre att vi jobbar på med det vi skall göra, än att vi släpar Brädor, Träbrädor.

Även i den här varma delen av världen blir det plötsligt höst.

VA??

Hur då?

Jo en dag är det svalt i luften (samma som i Sverige)

Jo en dag sätter jag på mig långa byxor (samma)

Jo en dag sliter man med sig en kofta över axlarna (samma)

Jo en dag hoppar man i den TUNNA dunvästen (samma)

Jo en dag sitter pudeln och huttrar i stallet (samma)

Vad är skillnaden mot min vanliga höst?

Jag vaknar inte med frost över hela Casino Parken.

Jag ser inte att palmbladen börjar gulna, och de virvlar runt i höst stormen.

Jag känner inte mörkret komma med en rasande fart.

Jag är inte orolig en morgon när jag skall ut och åka bil, att det är halt på vägarna!

Men nåt likadant måste det väl ändå vara!

Ja, känslan att det lackar mot jul.

Det blir lite mörkare varje dag, när kvällen nalkas.

Det är som om jorden vill gå i ide.

Hästen börjar få vinterpäls.

Och plötsligt slog centralvärmen på i lägenheten.

Men det är mer än OK.

Livet hade varit så tråkigt om vi bara hade haft sommar.

Jag tycker det är så härligt med årstider.

Åh då blev det höst.