Jag har varit på retreat i flera dagar.

För att ta hand om mig.

Och vi skulle alla vara tysta hela tiden.

Det enda alla andra sa innan jag åkte tid, var:

- Jamen Sussi! Hur skall det gå? Hur skall Du kunna vara tyst i flera dagar???

Jag kan vara tyst länge, kanske hur länge som helst.

Jag har varit tyst jättelänge, då jag bodde på min gård, och det under perioder bara var jag och djuren.

Ja men visst, jag visslade på hundarna, frågade om dom var hungriga, prtoooade på hästarna, och visslade på dom när dom skulle få mat.

Men det var inga långa diskussioner om livet.

Det här var innan den bärbara mobilens tid, så ingen kunde ringa en hela tiden, i fickan, och jag var tvungen att svara och agera.

Kanske därför jag tyckte det var så skönt.

Nu har jag varit på Torekvo Art Center, Tack Patrik! Det var så härligt, häftigt, högt upplyftande.

Men Prinsen da?

Den stackarn!

Lämnade du honom bara för att ta hand om sig själv.

Ja.

Han klarar det och sig själv alldeles utmärkt.

Och det är inget synd om honom.

Jag saknar honom.

Och nu är han i sin egen lilla form av retreat.

Jag är inte där.

Så det är fullkomlig tystnad omkring honom.

Skönt.

Nu har det hänt.

Att det har hänt är inte ett dugg underligt.

Tror att det händer många andra personer, fler än bara jag.

Kändes dock märkligt när det hände.

Att det skulle ske mitt i natten, var väl ändock väntat.

Jag vaknade och kunde för allt smör i Småland inte komma ihåg var i hela världen jag hade gått och lagt mig.

Eller snarare i vilken säng jag var, och var jag sov.

Det hela kan ju låta ganska spännande och ekivokt, med vad jag vet och har minne av, har jag gått och lagt mig bredvid Prinsen varje kväll de senaste åren.

Men var det så konstigt att det hände?

Det här är schemat för de senaste 3 veckorna.

Alltså det är en följd av dagar, som började i Torekov och gör en halvhalt ikväll i Torekov.

Det började med att jag sov i Torekov, flera nätter i rad.

Åkte till Manchester för Laras och Alex bröllop, och sov 2 nätter på hotell.

Åkte till Brudens föräldrar och sov en natt i deras gästrum.

Åkte til Torekov, landade där mitt i natten, och sov där 2 nätter.

Åkte till Stockholm och sov 1 natt hos Lolo o Tobias på Ugglebo, i Nannys säng.

Åkte till Söderbo och sov 2 nätter i vår egna säng.

Åkte till Enskär för Jejes 70 årsdag och sov över 1 natt hos Kiki o Ossa på Runmarö, i deras gästrum.

Åkte till Stockholm och sov över på Ugglebo, där jag delade säng med Nanny.

Åkte till Söderbo och sov 4 nätter i vår egen säng.

Åkte in till Stockholm, för nästa mer bröloppsfirande, och lånade en kompis lägenhet, och sov i den sängen i 3 nätter.

Åkte ut till Söderbo och sov där 2 nätter,

Åkte idag till Torekov, där jag får sova i vår säng, vad jag vet, i flera dagar, om jag inte blir ivägbjuden på nya soväventyr,

Sen tar vi bilen och är på väg hem till Portugal, och skall då sova över på ett antal olika hotell,

Tills vi äntligen har kommit hem till Estoril, och jag tänker sova i min säng där, tillsvidare.

När jag vaknade och inte visste var jag var??

Inatt, då jag igår kväll gick och la mig på Söderbo.

Och vaknade klockan halv tre och bara låg platt och stirrade rakt ut i mörkret.

Försökte med kroppen känna igen sängen, och ana konturer av rummet.

Det var då tanken slog mig

VAR I HELA VÄRLDEN ÄR JAG????

Vi kan nu meddela att gästerna har anlänt till vår Bed&Breakfast and fine Dining.

Vårt mål är att våra gäster skall sova gott, och låta maten fylla magen,.

Det kommer att ge en ljuvlig känsla av tillfredställelse, som då ger oss lugna, snälla, lätthanterliga gäster.

Gäster som får boka in sig, bör vara relaterade till värdparet på något sätt.

Helst släkt.

Är man inte släkt, finns det säkert någon i Er släkt som kan gifta in sig i vår släkt, och därmed är ni välkomna.

Vi har just alldeles nya släktmedlemmar, som klev på det stora släkt tåget för bara en dryg vecka sen, vid bröllopet i Manchester.

Släkt problemet bör inte ens vara ett problem, då värdparet har otroligt stora släkter från alla möjliga håll, och värdparets egna släkter till viss del härstammar från två olika släkter i Dalarna. 

För att vara mer precis, den mycket lilla byn Hulån/DalaJärna.

När man väl har blivit godkänd som gäst, så får man ta sig hit, efter bästa förmåga.

Det här är en Ö, så är båt av någon form är alltid en bra början.

Waxholmsbåten är säkrast. Dom hittar.

Gårdagskvällen anländare, skulle sen gå hem till ¨Pensionatet¨, men lyckades gå vilse (det finns två vägar på ön, och tre vägskäl).

Men då det är en Ö, som det tidigare nämndes, kommer man så småningom fram till vägs ände, vattnet, och då är det bara att vända om, och där prova den andra vägen.

Det serverades då Fine Dining enligt svenska modell (fredagsmys! Uppgraderade Tacos) och vin på karaff.

Exotiskt för engelsmän, nästan vardag eller åtminstone fredag för oss.

Breakfasten serverades på morgonen, vid 9 tiden, och pågår till ungefär 12 tiden, då första utfärden börjar.

Den går oftast till en lunchrestaurang på en av grannöarna.

Lunchen kommer där och då troligtvis ta hela eftermiddagen.

Då får vi skynda oss hem, för att hinna laga och äta middag, innan gästerna ser mätta och trötta ut, och då vill gå och lägga sig.

Vi har en brilliant affärside, som vi funderar på att utöka till respektive gästs hemort, där vi startar en kur, spa och diet kurs, som kommer att räcka till nästa gång som gästerna har bokat in sig.

Om Birgers Bed&Breakfast and Sussis Fine Dining har några lediga rum?

Som det ser ut nu, så kommer etablissemanget att stänga för säsongen i slutet på nästa vecka.

Och tills dess är det fullbokat.

Men återkom gärna till nästa sommar.

Vi har ju vintern att vila upp oss på, tills ni kommer tillbaka.

And I love it!!!  

Tänk det var en hel vecka sen som vi var på bröllop i Manchester.

Prins sonen skulle gifta sig.

Och det är ett evenemang som heter duga!

Så att brudpar, alla föräldrar (blivande svärföräldrar), släkt, vänner, bekanta, , ja alla skall bli nöjda och glada.

Prinsen och jag anlände torsdag kväll till Manchester.

Vilket fantastiskt hotell.

Badkar i sovrummet och en ljuvlig säng!

Bara vi åt middag på asiatresturang, med manchestersk firmafest i ena ändan och kinesisk maffia möte i andra.

Vem som hade roligast, eller fick mest ut av kvällen?

Var det vi som satt i mitten?

Fast firmafesttjejerna på 18 cm höga klackar vinglade mer fysiskt, än vad kanske den kinesiska maffia deltagarna gjorde, psykiskt alltså.

Så började då festligheterna 

Fas 1 av Marathon

Fredag kväll.

Drinks på hotellet, med de närmsta i den nya familjen och de närmsta i den gamla familjen.

Det dracks förståss champangeviner.

Åh sen middag på Grill restaurang. Vad go mat!

Åh vad kul att prata med nya familjen, äta allt vi kunde, och dricka alla viner!

Sen snabbt i säng, för skönhets sömnen skall man aldrig förakta!

Fas 2 av Marathon

Lördagen började tidigt, med full dressup, högklackat även här för alla  kvinnliga gästerna.

O hatt förståss.

Vigsel akt som var ljuvlig, promenad genom city till bästa fotograferingsparken, champange, mera champange, bröllopslunch, tal till och av brudparet, inte ett öga torrt, och sen i full regn skulle styrkorna byta location, (svengelska igen, men den här gången är vi ju i england)

Fas 3 av Marathon

Samma kväll.

Stor buffé och ALLA andra som just denna dag inte var medbjudna på Fas 1 var självklart medbjudna på Fas 2. 

Massor med härliga vänner, Massor med mat (igen) Massor med champangeviner o vanliga viner.

Jag drog mig undan efter att mina fötter tackade för sig, och tidsmässigt på dygnet, när landån brukar bli pumpa.

Fas 4 av Marathon

Söndag.

Stor brunch, för de som var med på Fas 1 och delar av gästerna på Fas 2.

Massa god mat, massa champangeviner, massa vin.

Efter Fas 1,2, 3 o 4 stapplade, snubblade och trillade vi in på vårt flyg.

Packade om i Torekov, och efter en snabb bilresa och shoppingtur, så landade vi ute på vårt kära Söderbo/Lådna.

Här håller vi nu på att förbereder för 

Fas 5 av Marathon

Den börjar måndag eftermiddag kväll.

Då Mammor, Pappor, (en styv, gissa vilken) faster, moster och farbror, anländer på måndag hit till Söderbo/Lådna.

Då ska vi äta, dricka champangeviner, andra viner.

Göra utflykter i Stockholms skärgård, umgås, spela kort, sola, bada i kallt vatten, och annat som händer på en Skärgårdsö i augusti solen.

Fas 6 av Marathon 

Lördag eftermiddag.

Går av stapeln i Stockholm, på hotell Skeppsholmen, då ALLA bröllopsgäster har anlänt.

Drinks, mingling, snacks och snack, hela eftermiddagen.

Säkerligen champangeviner, när jag tänker efter.

Och allt tar en ände med 

Fas 7 av Marathon.

Söndag eftermiddag och kväll och natt.

Rosendahls trädgård.

Vigsel akt igen ( fast en svenglish variant denna gång) och sen blir det champangeviner, vanliga viner, massa mat.

Och dans.

Ånyo uppklädd till tänder och höga klackar på fötter.

Kommer be min fé att förlänga landå/pumpa omvandlingen lite senare på natten. Om det är möjligt. Det är ju alltid kul att vara med och få dansa!

Måndag morgon 17 augusti har jag beställt tid hos doktorn.

På riktigt

Hoppas jag inte behöver ta blodprov.

Eller visa min sönderdansade fötter.

Frågar han mig vad jag har gjort den senaste tiden, orkar jag bara säga:

- Marathon, 7 faser av Marathon.

Och sen svimmar jag.

Hoppas jag inte.

Hur ska jag annars kunna förklara, att jag bara har gift bort en bonus son.

Hallå Vädergudarna

Nu är det bara Er det hänger på.

Jag kom lätt förvånad i min klänning som jag provade imorse här i Torekov.

Jag har tre par skor att välja på till. Med utan eller platå.

Jag har otippat med mig en regnrock, som jag skall packa ner.

Jag skall ha urringad klänning utan ärm

Jag har lätt för att frysa.

Jag vill inte att brudgummen skall bli blöt.

Jag är inte säker på att ett spöregn i kronan ger mer lycka, pengar, framgång eller så.

Jag har ny hatt, definitivt inte av regn modell.

Jag har inga handskar eller varma halsdukar.

Jag har inget paraply.

Jag har inga yllebycor.

Jag vill ha fint väder.

Jag vill ha sol.

Jag vill ha värme.

Hur svårt skall det vara?

Tre dagar i Manchester, när bonus sonen skall gifta sig??

När jag skall få bli svärmor, kunde ni aldrig tro!! Hihihi

Jag har gjort min del av avtalet.

Jag har vilat mig i form sen i juni. 

Jag har varit och bedövat min oerhört onda tand två gånger.

Jag har fått gummiklubba (medicin) av tandläkaren, så att jag inte kommer känna något, om den börjar göra ont, på bröllopsdagen.

Jag har beställt tid hos engelsk hårfrissa.  

Ja, jag har gjort allt, det kan begäras av en blivande svärmor.

Så nu är det ER tur.

Se bara till att det är väder.

Vackert väder.

I tre dagar.

Det är inte för mycket begärt.

Det har ju regnat på mig hela förbaskade sommaren, så något regn kan ni väl inte ha kvar i förråden.

Skyll inte på att det är på en annan ort.

Se bara till att det ordnar sig.

Kan det vara för stor önskan av en tant. 

Snälla Vädergudarna.

Fixa det.  

- Goddag, jag förstod att ni sökte en ny meterolog. Jag vill gärna ha det jobbet.

- Jaha, vad trevligt, kan ni något om meteorologi? Kan Ni förutspå väder? 

- Absolut. Ungefär lika bra som dom andra gör det. Men vad jag framförallt kan är att börja tokbanta när jag fått jobbet, så jag kan stå i en liten ful kort kavaj, håret kommer att kunna puffas i olika riktningar beroende på TV producentens önskan, jag pratar svenska utan brytning eller dialekt, och jag kan dansa halvbra så att jag kan vara med i Let's Dance när jag blivit känd. Har ni några andra krav?

- Ja, det var det där med vädret. Åh vet du vad olika delar och städer av Europa och Sverige heter, när du pekar på kartan?

- Kartan kan jag nog klara av. Jag har nog varit överallt i alla olika väder på ridtävlingar i halva världen, så jag kommer nog ihåg vad jag har varit. Men menar ni på allvar att jag skall kunna förutspå vädret? Ni gör väl ändå bara en vild gissning, för vädret och verkligheten stämmer ju ALDRIG. Ni menar att jag skall kunna spå i kula?

- Ja något sådant. Och sen att Du har världens bästa poker face till nästa sändning, då inget väder blev som Du sa vid sändningen före. Det handlar om att bli Meteor o kunna le. Alltså sändningen efter så skall tittarna säga, att visseligen inte en spådom/prognos stämde, men hon har ett fantastiskt leende.  Hon stod där och visade meteor o log! Fattar Du?

- Tack snälla för att jag fick ta upp Er tid, men jag är inge bra på att ljuga, sa jag o log. 

Varför attackeras man bara sådär plötsligt?

Av Karies och Bactus.

Jag frågade min tandläkare för många år sedan, 

- Varför kommer tandvärk så plötsligt?

Svaret var:

- Hur skulle det annars komma? Så där lite här och där, då och då eller med ett brev på posten.

Ja inte vet jag.

Men nu kom attacken lite sådär här och där.

Och sen blev det mer där och där.

Och igår var det bara där.

Det är ganska osannolikt att något kan göra så ont, så att man är beredd att gör vad som helst för att tämja smärtan.

Typ som att gå till tandläkaren.

Min vanliga vänliga, hänsynsfulla, lätta på handen, förklarande tandläkare är ledig.

Så jag var tvungen att hitta en som kunde hjälpa mig på direkten

Det var tandläkarnas Pippi Långstrump, med bedövningssprutor och borr.

Tjoho, var det gick fort och häftigt.

Och när hela tanden var urborrad talade hon glatt om för mig:

- Det är inte alls säkert att det onda försvinner, din tand håller på att dö, och du måste snarast gå till tandläkaren, åh så får du inte äta något på nån timme, ungefär..

Och så tröck hon in liksom ett tuggat Toy i det enorma hålet i min stora tand, tog fram räkneapparaten, och ute på andra sidan var jag.

Och nu dara?

Var är min tandläkare?

Jag behöver assistans!

När kan vi ses.

Måste tandläkare ha semester när jag har hål?

Och vem vågar äta med ett Toy i hålet.

Och hålet och resterna av tanden gör fortfarande ONT.

Kan man gå till attack på tandläkarmottagningen, så när tandläkarsemestern är slut.

Då sitter jag där och väntar.

Med ett hål som bara är ett hål, och som inte är lagat.

Bara lappat.

Med Toy.

Och jag kommer bli oerhört smal om semstern varar länge.

Det går åt mycket energi att vara nykter på fest.

Det går energi åt att förklara att man inte vill dricka alkohol.

Det går energi åt att förklara av vilken anledning man inte vill dricka alkohol.

Det går energi åt att få fatt i vatten eller annan svagdricka på kalas.

Det går energi åt att skåla i vatten.

Det går energi åt att förstå vad många hasplar ur sig efter några glas.

Det går energi åt att förstå de mest vindlande osannolika tankar som berusade/lätt berusade personer har att berätta.

Det går energi åt att skratta på rätt ställe, fast man inte har förstått ett dugg av roliga historier.

Det går energi åt att dansa med bordskavaljerer som i den euforiska känsla av vin och dans tar fel på ens egen fötter och golvet.

Det går energi åt att absolut tacka nej till en klämmig bugg, med samma kavaljer som jag minns att han förra gången slängde in mig i väggen.

Det går energi åt att inte dricka avec, när jag inte dricker kaffe.

Det går energi åt att nicka på rätt ställe, fast man inte fattar ett smack av vad som var så viktigt, i berättelsen, då den har framförts i viskande, between me and the lamp post röst, i över en halvtimme.

Det går energi åt att smita hem innan det blir försent.

Det är enklare att inte vara nykter på kalas.

Skål!