Snart har vi gjort det vi måste.

Snart har vi gjort allt för flytten.

Snart har vi ödslat en himla massa energi.

Men när är nu snart?

Snart kan ju vara imorgon, när vi får besked om köparen av lägenheten.

Snart kan vara inom någon vecka, när ägarna av huset i Estoril talar om att de börjat renovera enligt vår önskan.

Snart kan vara när Hans och Lundaflytt står med lastbilar och containters på Skeppargatan och bara lastar in.

Snart kan vara när vi står och bestämmer en sista gång om det som skall få stanna hos någon annan.

Snart kan vara när Pudeln är färdigvaccinerad mot den otäcka sydeuropeiska hundfästingen.

Snart kan vara när vi packar väskor och startar bilen söderut.

Snart är snart.

Men jag undrar om jag kommer att känna mig lika energisk, när Snart har passerat.

Det känns snarare som om jag kommer att sitta som en geleklump i bilen, och se norra Europa passera utanför fönstret.

Hoppas det sker snart.

Så att jag fortfarande har tillräckligt med energi för att ..................................................
   vinka.

Ute på Kobben med vänner, firar vi en härlig midsommar.

Tyckte alla utom Pudeln!  

När vi for från staaaan hade jag sådär nästan tankspritt slängt med hennes fleece tröja.

Om hon skulle trilla i vattnet, eller bli så där illandes kall av någon anledning.

Dagen innan midsommar ösregnade det hela dagen.

Under natten sägs det att det var 6 grader.

Lite lägre och det kunde ha snöat! Sug på den Ni!!

Då kommer Pudeln, släpandes från övervåningen, med sin rosa fleecetröja.

Hon hade hittat den i min rygga, och marscherade iväg, till mig, för att jag skulle sätta på henne den.

Det tog ett tag innan jag fattade.

Hon hoppade och for omkring mig, och den rosa tröjan låg vid mina fötter.

På Midsommar dagen, när det började regna igen, for hon upp på övervåningen.

Upp i vår säng, och på nattduksbordet låg hennes fleece (Ligger inte alla hundars fleece på husses o mattes sängbord???)

Släpandes med den till mig, jag trädde på henne den, och vips tillbaka till korgen och somnade.

Om Ni undrar om jag tyckte att det var kallt i Midsommar?

Ångrar att jag inte tog min stora dunjacka med.

Jag tror nästan att det var varmare på julafton.

Så nu drar vi till värmen några dagar.

Kollar vårt blivande hus o hem i Estoril.

Tchaus eller Adeu på några dagar.

Och jag har varken packat fleece eller dun.

Jag står här ute på landet, långt ute i skärgården och stryker lakan.

-Är du inte riktigt klok? Stryker lakan på landet?

Nja, om vi ska diskutera om jag är klok eller inte, får ni nog välja ett annat forum, men stryka lakan på landet.

JA.

Det är meditation, terapi, en stund av lätt koncentration, som resulterar i en god natts sömn.

Och det är det värt.

När jag står här, så kommer Svärmor till mig, (salig i sin himmel). 

Här stod Prinsens mamma och strök, alla kläder, lakan, ja allt.

Men då, det var så sent som 60 talet, fanns här ingen elektricitet, så att strykjärnen värmdes upp på vedspisen.

Ja, det var flera strykjärn, så att ett alltid var tillräckligt varmt, så att det gick att stryka med det.

Innan dess hade Svärmor tvättat allt i balja, och oftast sköljt det i sjön.

Min mornor (salig, troligtvis i samma himmel) , kom hem till oss i staaan, när jag var liten, och manglade all vår tvätt.

Mest för att Mamma inte hann, och enligt mormor säkerligen inte kunde.

Hon var ju trots allt mammas mamma!

Jag fick följa med upp på vinden och leka, där lakanen torkades, och sen manglades.

Och när allt var klart, krusades banden till örngotten.

Jag står här och stryker Svärmors örngott (handsydda! med broderade initialer), med mitt ångstrykjärn.

Jag kommer dock inte att krusa örngottsbanden.

För jag vet inte var själva krusverktyget har tagit vägen, och jag vet inte riktigt hur man gör.

Är det bättre att ha lakan fyllda av strykfria fibrer av konstmaterial, slänga in dom i maskinen, tumla och sen när man orkar, bädda.

För att få tid över till att jobba mera, socialisera sig mera, snurra runt mera.

Eller var det bättre förr?

När man fick tid att utföra något ganska enkelt och lite tidskrävande, som gav ett märkbart resultat i linneskåpet (om nu någon längre vet vad det är?) och sängen var alldeles platt och luktade gott av tvätt och mangel.

Den goda lukten kom inte av en timme i torktummlaren, doftandes av sköljmedel med smak av Aprikos, Sea Breeze eller Tropic.

Ja, jag vet inte om det var bättre förr.

Men vad jag vet är att ny manglade lakan, och alldeles släta örngott, på kvällskvisten, när sömnen är på väg.

Att få sjunka ner i sin säng, i detta himmelrike.

Det är bäst.

Just då.

Nu har vi varit några absolut ljuvliga dagar i Torekov.

Sovit, golfat, badat i varma poolen, mys med bästa kompisar, ätit och druckit gott, pratat med varandra om planer och livet.

Det är underbart när vi kan göra det, och det bara är härligt.

Ha egentid.

Prinsen och jag.

Vi hinner knappt tänka på Oss alla vanliga dagar.

Alla tänker på sig själva, och vi med.

Nästan alla dagar.

Men nu var det en lååång helg som vi bara tänkte på OSS.

Vad vi kom fram till.

Det orkar ni inte höra.

Men det kommer att bli jättebra.

Tycker VI.

Det blir det ju, när vi tänker på oss.

Så får ni en dag/kväll/helg/ till övers.

Tänk på Er.

Då tror jag livet går lättare.

Gick upp tidigt imorse, och möttes av en något förvånad Prins.

- Vad gör Du uppe så här tidigt?

Det är ju inte lätt att veta, att sen Prinsen lämnade för London i fredags, har det varit en öppen visning av lägenheten, och idag på morgonen är det en privat visning.

- Jag tillhör Puff Patrullen!

Det är jag som Puffar til,l och ordnar allt, så att det kan bli visning om en stund.

Dock känner jag att jag har gått från amatör statusen, Puff Patrullen, till Puff Proffsen.

Det har tagit tiden sen efter påsk. 

Och jag kommer att vara helt full lärd vid Pingst.

Men det är nära nu,

Ge mig 1 (en ) timme så kan jag få en hel lägenhet se helt annorlunda ut  

Lakanen ligger som i en sträckbänk. 

Huvudkuddarna ligger nymanglade och uppblåsta, och undrar vad som hände.

Fåtöljerna ser knappt sköna ut att sitta i.

Soffan blir en oas av puffluff kuddar.

Och alla småkuddar, skräms upp till oigenkännlighet.

Blommor, i alla nyanser som passar plats och humör.

Lampor tänds, om så solen strålar och himmlen är klarblå, och allt är ljust i alla fall.

Inte en fläck på en badrumskran.

Köket kan man spegla sig i.

Och speglarna har inte ett avtryck eller dammkorn.

Kan man bo så här?

Kan man leva så här?

NÄ!

Det gäller att preparera sig kvällen och under de mörka timmarna innan!

Jag ligger lite platt i sängen och snusar, för att det inte skall bli för rörigt.

Prinsen kom från Lonodon i natt, och skulle upp okristligt tidigt, så honom funderade jag över om han kunde hänga i hallen över natten?

Hunden ser med förvånad min hur hon knappt har knappt en korg att ligga i, att mat och vattenskål rycks undan direkt efter maten.

Familjen lever ett hårt liv, med ett PuffProffs!

Men snart är det förhoppningsvis över.

Blir det för mycket, rymmer vi allihopa till olika gömställen.

Där har PP ledigt.

Så där vi slänger oss i sängar, soffor och fåtöljer.

Äter och dricker och spiller, både människor och hund.

Sådär som normala familjer lever!

Det är Prinsfritt i helgen.

Första gången på väldigt länge.

Jag drar ut på stan med bästa kompisen, för att äta middag.

Krockar förståss med många som man känner.

KUL!

Utav dom jag träffade, dök det upp en gammal hästkompis, från förr i världen.

Hon är nyskild.

Och insåg efter en kort stund att jag var nygift!

Samma sak fast tvärtom.

Hon blev alldeles konfunderad.

-Va! Har du gift om dig???? Varför Då??

Där stod jag mitt i en hop med rosépimplande okända människor, och skulle ge ett sånt där rappt och smart och kul och intelligent och ärligt och tufft svar.

Då tittade jag helt lugnt på henne och svarade.

- KÄRLEK

Idag var Prinsen och jag på tur.

I Linköping fanns en bil som ville till Stockholm.

Och vi hämtade den.

Då vi var på väg hem från den Östgötska världsmetropol, slog hungern till.

Vi var då framme vid Herrbeta.

På Östgötska kallas dett Hääärbeeta, dö.

Där finns en helt ok vägkrog, så vi bestämde oss för en snabb lunch.

På menyn fanns allt det vanliga.

Köttbullar

Hamburgare

Spagetti

Och det var inte barnmenyn.

Men framförallt den lite otippade maträtten:

Smörstekt Nilenaborre med champinjoner och potatis.

Lätt förvånad gick jag fram till beställningsluckan och frågade på klingande Stockholmska:

Vad är en Nileen Aborre??

Och får det mest själklara ljuvliga svaret på klingande Östgötska

En Abborrrre från Niilen, duö!

Jag var tvungen att prova.

Smaka.

Framförallt fundera över hur i helskotta en vägkrok i Herrbeta serverar Nilenabborrar en onsdag lunch.

Behöver ni prova?

Nä men fråga vad en NilenAborre är, och stanna upp och njut av det själklara svaret.

EN ABBOREE FRÅN NILEN

Igår firade vi.

Det innebar, och innebär fortfarande, att man dricker ett glas vin eller två.

Det är vår, och jag hade klarat av en av de där sakerna som man måste klara av.

För ¨many moons ago¨, så här års, klarade man också av saker, som man bara måste klara av.

Student, tentor på Universitet o dyl.

Känslan efteråt är definitivt densamma.

DET HÄR ÄR VÄRT ATT FIRA!

Skillnaden?

Oerhörd.

Many moons ago, drack man ett eller två glas för mycket.

Skuttade omkring och talade med alla som var i närheten, vare sig dom ville, hade lust, eller t.o.m förstod.

Och frampå timmarna dansade man.

Länge, mycket, vilt, och till slut, så fanns den bästa just där och då, som man bara ville ha.

Det kanske var en Groda.

Men det var dumt att inte bjuda upp igen och chansa!

Skillnaden mot igår?

Ja, jag skuttade omkring och talade med alla som ville lyssna.

Var rent euforisk.

Drack ett glas vin,  eller var det fler?

Och så är det dags att gå hem.

Väl hemma med min vackraste Prins, slänger jag mig inte ut på dansgolvet. 

Nej, Jag surfar vilt runt på Internet.

Dånar in på en auktions sajt, och där finns den, den bästa just där och då, som man bara vill ha!

Bjuder upp, Bjuder mer, Bjuder till sådär mycket, så det känns nästan overkligt.

På en Röllakan matta.

Morgonen efter känns  dock ungefär likadant, trots ca 40 år emellan.

-HerreGud, Vad gjorde jag igår?

Jag är ju inte riktigt klok.

Hur många gånger bjöd jag upp?

Hoppas någon annan tog över!

Så med ett leende på läppen kunde jag ännu en gång konstatera.

Ett glas vin för mycket är livsfarligt.

Vare sig man släpar hem en Groda eller en Röllakansmatta!

Det är bara objektet som ändrar sig med åren.

Och att någon annan är beredd att bjuda över.

Som räddar ens heder