Ok!

Vi for genom Europa med en förhållandevis bra fart.

Tjoho vad det gick.

Vi stannade där det passade oss.

Än här, än där och en gång i Lübeck.

Var det jobbigt????

NÄ.

Tyska Autobahn med okontrollerat gaspåslag.

Frankrike som gnäller på stora ljusskyltar att man kör för fort.

Spanien, inte en själ på motorvägen.

Åh sen plötsligt for vi genom hela Portugal, utan att betala en enda motorvägsavgift, som betalning får vi nog diska i efterhand.

Men hur känns det nu?

Jotack, dom som undrar.

Trots Gaspedalshälta och Rattmuffskramp, är vi med i matchen.

Vi är framme, vi är hemma.

Men om det är OK så flyger jag till Sverige nästa gång vi skall hälsa på.

Det är ju inte nästgårds, som man säger på landet.

Vår resa genom Europa är ett prov på vår inlärningsförmåga, av de Europeiska språken.

För min del, tror jag, att Vesslan (tyska och engelska), franskfröken (vad vi nu kallade henne för!), Älgen (svenska o vett o etikett!), och de andra skol lärarna, kunde, om inte kännas sig överväldigade, så åtminstonde känna sig nöjda med att jag nu har kommit igenom nästan hela Europa. 

Utan att komma fel.

Min älskade Prins, han pratar mycket bättre europeiska språk än jag.

Det beror nog på att hans lärarinnor har varit så mycket snyggare, roligare och monogama i sina lektioner, än vad mina var.

Typ det franska språket, som nästan är flytande, härstammar från en ,vad jag förstått, mycket snygg tjej ifrån Toluse.

Hon byttes ut mot en ännu snyggare från Valencia, och vips så flöt spanskan.

Danskan och Engelskan kom med den snyggaste av dom alla. Och resulterade inte bara i språkkunskaper utan även i två härliga barn.

Åh jag da?

Vilket språk har jag bidragit med?

Från Veberöd!

Ja, jag är ganska slängd i skånska, dalmål, östgötska, svordomar och andra bra uttrycks möjligheter.

Men framförallt har jag vuxit upp i en familj som bara talar i ordspråk, one liners och glada utryck.

Kanske inte så gångbart i hela världen.

Men vår resa genom livet blir enklare med dem.

Som den allra bästa, som mamma alltid sa till pappa.

- Ingen enkelhet för min skull!

Sug på den Ni, den är oersättlig, på alla sätt.
Ni får gärna låna den av mig.

Livet blir så mycket bättre!!

Det är ju ingenting man talar om.

Efter att man har fyllt typ 4 år.

Om man inte är i Alsace-Lorraine.

Och med en dåres envishet beställer Andouillette.

Den värsta maträtten i Frankrike.

En fransk korvtyp, som absolut ser ut som en bajskorv, lagad på tarm och annan inälvsmat.

När hovmästaren frågar om det skall vara senap eller purjolöks sås till, var Prinsen inte tillräckligt rutinerad för att säga:

- Det kommer att kvitta!

För in på tallriken kommer en korv, som luktar som en riktig korv (vi är ju hundägare Gu'bevars, så vi vet vad korvar kan lukta).

Pommesfritten till korven gjorde inte saken bättre.

Bajskorv med Pommes.

NÄ

Så in beställdes mer rödvin, mer av annan mat, och hungern stillades.

Det är inte lätt att vara nyfiken Prins.

Som tur var, var inte Pommes Friten inlindad i toapapper.

Ok, nu har vi dånat ned på Autobahn.

Spännande.

Räknas som livsberikande om man kommer därifrån med hjärtat på rätta stället, och inte i halsgropen.

Det är ju inte var dag som man blir omkörd av en Seat, typ Leo i 190 knyck.

Att det sen svishar förbi Audisar och Mercedesar och Porschar i ofattbara hastigheter, känns ju rimligt.

Men små skutt bilar, som knappt når över kanten på bakluckan på vår bil, det är grejor de.

Då måste jag ju  sitta som Exorcisten och låta huvudet snurra.

Ömsom på trafiken framför, Ömsom på trafiken bakom.

Eller att ha ögon i nacken.

Har man då solglasögon både fram och bak? När solen skiner??

När vi landat i Luxembourg, var mässingsorkestern på plats, för att fira.

Vi klarade oss hela vägen utan en skråma.

Då spelas det på pukor och trumpeter när man kommer fram.

LIVET!

Nu har Prinsen hängt in sin kostym i garderoben.

Om den kommer att komma ut ut garderoben, det kan vi bara sia om.

Med kostymen lämnades en del slipsar, i blått, rött lite Wild and Cracy, om de var mönstrade.

Massor med slipsskjortor i dom skrikiga färgerna ljusblå, baby blue (kallas så i min familj  ) och hör och häpna, vita.

Åren i Kritstrecksrandigt firar idag 40 årsjubileum!

Så kan Ni själva räkna ut, hur många slipsknutar som knutits, under 40 år.

Respekt!

Men ändå större respekt för dagens avfärd till vårt nya liv.

Idag sitter vi i bilen och börjar vår nya långa färd mot våra nya härliga mål.

Vilka dom är, får lösa sig på vägen.

Men ingen av dom ser ut att bli kritstrecksrandiga.

Prinsen är alltid så uppmuntrande, med på nästan allt, fylld av heja rop och glada uppmuntranden.

Häromdagen fick jag ånyo en sån fin komplimang.

- Du tänker alltid så stort.

Jag slörpade i mig komplimangen, log med hela kroppen, och kände mig nästan som en katt som krullade ihop sig och börjar spinna!

Då kom fortsättningen.

- Så Älskling, när det blir fel, då blir det ett stort fel!

Hallå! Bara för att tanken slipprar lite.

Jag är kvinnligt logisk!

Thinking out of the box.

Har annorlunda referenser än vad killar har.

Kanske jag inte tänkte fel.

Kanske jag bara hade lite otur med just den stora tanken!

Vad som blev så fel?

Det har jag glömt bort.

Helt o hållet.

Jag glömmer stort, också.

Det är min lilla lycka.

Nu skall jag och mina sjutton bärare ge oss ut och shoppa loss i London!

(Var utrrycket kommer ifrån vet jag inte, men en av mina nära och kära säger alltid så, här kommer jag och mina sjutton bärare)

Behöver jag/vi något?

Nä men man får väl skapa sig behov under dagen.

Har vi mer packutrymme till Portugal.

Ja det är det som är det besvärliga.

DET FINNS PACKUTRYMME!

Så iväg på Shopping.

Bästa älskade Nanny är förestebärare, och sen får Prinsen komma och rädda oss framåt emot eftermiddagen.

Mot Harrods, Harvey Nichols, Peter Jones, Hermes, Gucci.

Man kan aldrig så noga veta var haren har sina spår.

Bäst jag går nu innan vi försvinner i uttrycksträsket.  

Kan man starta eller hitta profylaxkurser i att flytta.

Jag vet ju att det finns profylaxkurser i att få barn, (även om det aldrig, trots insats, blev några egna), så förstår jag vad det går ut på, och att vi har ett behov att förbereda oss och att veta när vad skall hända, och hur man syresätter sig just då.

Just nu sitter vi på ute på ön, och bara flämtar.

Jamen, säger någon som vet, profylax gör man väl innan, och inte efter att allt är packat?

Vad jag vet flämtar man sig igenom en hel förlossning.

När sen barnet väl är fött, tror jag, att åtminstone mamman, hämtar andan, söker efter luft, får andtäppa, får syrebrist, drar några djupa andetag, ett antal gånger i hela livet, av många olika anledningar.

Så nu har vi kommit till flämtstadiet.

I tre veckor har vi bara andats tungt i takt med allt bärande, sorterande, slängande, bortgivande, och bestämmande.

Efter flämtstadiet tror jag att vi kommer hamna i hämta andan fasen.

Det är modernt, har jag hört på staaan, att vara i olika faser.

Vi är nu på väg in i hämta andan fasen.

Den kommer väl att räcka i någon vecka, sen är det dags att börja andas tungt igen.

Det sparades en hörna i flyttcontainern, för saker som skall fyllas på i Skåne.

Då ska vi göra det.

Sen söker vi nytt syre, på väg ner till Portugal, med bil.

Vi kommer andas Tüsk luft (utspädd med autobahn gas), vi kommer insupa champangeviner och dofter av röda viner i France, i Spanien får vi dra några djupa andetag innan vi landar Hemma. Hemma i Portugal.

Där börjar jag nog hyperventilera.

För då skall det börja packas upp och sorteras, temporärt, innan det skall göras på riktigt, där vi skall bo sen.

Hela denna syreupphämtningsövning borde det ha funnits en kurs för oss nomader att gå på.

Så att man vet att man flämtar på rätt sätt vi rätt tillfälle.

Att vi förstår hur vi skall andas genom hela processen.

Eller också så kör vi bara som vanligt, struntar i profylaxer och andra glada tips.

ANDAS IN

ANDAS UT