Vår våning ser ut som om en jordbävning just hade drabbat Östermalm!

Med epicentrum Karlaplan.

- Då är det en väldig fin jordbävning som har drabbat Er. Jag hör hur Kristallkronor och löständer skallrar paradvåningarna!

Nä den här jordbävningen är väldigt lokal.

Typ Skeppargatan 72, på entreplan!

ÅH va grejor man har.

Var gömmer man dom någonstans? 

För allt har definitivt inte använts sen vi flyttade in här.

ÅH så kom jag på, att allt vi packar ner, SKALL SNART PACKAS UPP!

Tänkte inte på det förrän igår.

Men NU är NU och nu packar vi fortfarande.

Det ser ut som en jordbävning typ  9:a på Richterskalan här.

Och det är inte klart ännu.

Men imorgon kommer DE STARKA MÄNNEN.

Sen är allting löst.

Ser fram emot när allt slutat gunga   

Om Grottmannen och hans kvinna bestämmer sig för att byta boplats, då packar de ihop allt de äger, och startar vandringen mot en ny grotta på annan plats.

Nu lämnar vi väl inte direkt en grotta (Per Jansons fastighetesförmedling kanske trots allt inte vill sälja grottor?) för att ta sats mot en ny.

Packar in päls (ja pälsen får väl lämnas in på vinterförvaring i ett antal år) och kläderna av vadmal (Gör Armani och H&M fortfarande kläder i vadmal?) och matlagningskärl och annat smått och gott som bör finnas i en grotta.

Sen när allt är packat tar de sin oxe (vår utmärkta långfärdsbil av känt tyskt märke) och styr mot solen.

Det tar sin tid att komma dit, (mätt i vår sekundrelaterade tid), men det tar tid, att fara långt.

Väl framme sätter vi upp våra provisoriska bopålar, med det allra nödvändigaste för vår överlevnad.

Grottmannen får sen ge sig ut och jaga proviant, och hans kvinna samlar bär och nötter (troligtvis på närmsta SuperMarcado).

Om det är läskigt?

Urläskigt!

Äruinterädd?

JO

Men min Grottman håller mig hårt i handen, och jag håller mig fast, i hans hand.

För allt vad jag orkar, med livet som insats.

Så om ett tag kommer vi vara framme vid vår nya boplats, hittat VÅR grotta.

Det är då Äventyret kan börja  

Det här är bara resan dit.

Varför blir det aldrig så att saker och ting tar slut ihop, ungefär samtidigt, då man inte behöver det mer.

Och sakerna som ligger eller står där i lådor o skåp, vad skönt det vore om vi inte behövde varken spara eller kasta eller äta eller flytta det.

Ni vet ungefär som när man tar glass med chokladsås.

Nog katten är det alltid lite för lite choklad sås.

Det kan man ju ioförsig leva med.

Ännu bättre är det när man tagit för mycket tjinuskis sås.

Men att allt skall gå jämt upp i sista tuggan.

Glöm det.

Nu har vi 3 dagar kvar i lägenheten, innan dom starka männen kommer och tar med sig alltihopa.

Då händer det där som självklart måste hända.

Toa pappret är nästan slut.

Att köpa ett sexpack känns för mycket.

En enkel rulle är kanske för lite.

Hushållspapper fastnar i kröken.

Där sitter även Ikeas pappers servetter.

Eller ska jag helt enkelt inte använda toapapper på tre dagar?

Går det?

Åh sen har jag fyllt en låda med en del schampo, Ajax, sköljmedel, diskmaskinskuddar, och annat smått och gott.

Stora slattar av alla olika sorter.

Fast en del slänger jag bara jag ser.

Nån måtta får det vara.

Men vi jobbar på att all sprit skall ta slut under bartömningen med kompisarna.

Hellre att spriten tar slut, och att det finns chips kvar.

Även om det är svårt att få ALLTING att gå jämnt upp!  

Yieppi!

Det är slutpuffat för den här gången.

Lägenheten är såld.

Så spännande.

För nu skall vi packa ihop alltihopa och åka på äventyr.

Känner mig som en blandning av Pippi Långstrump och Tingeling.

Prinsen får bli Peter Pan. Pojken som kan flyga, inte vill bli vuxen och far iväg på Magiska äventyr!

Så iväg far vi!

Men det tar en stund att packa!

Så vi kommer inte iväg imorgon, eller dagen efter det.

Men som en god vän sa till oss:

HAPPY PACKING

Och jag svarade:

AND NO MORE PUFFING.

Svårfattat om man inte varit i träsket, kuddträsket alltså!

ps

Det kanske är lite stort att tro att man kan vara Tingeling! 

¨Vart hon rör sig sprider hon ett magiskt stoft som ger personer förmågan att flyga, om de bara tror¨.

Jag tror, i alla fall att jag kan flyga, lite, lågt och sakta.  

Kontrakt på lägenheten skulle skrivas.

Avtalet var överenskommet, och dagen när det skulle ske bokad.

Då ringer telefonen hos Mäklaren.

- Hej jag heter Si och Så , och jag har sett lägenheten på nätet, den som ligger på Skeppargatan, är den såld?

- Nej inte ännu, men nu brinner det i knutarna, är ni intresserade så får ni komma titta omedelbums, skall bara ringa ägarna och fråga om de är beredda att puffa kuddarna igen.

Åh in ramlade dom.

Her o fru Si och Så.

Tittade in och titade ut.

Konstaterade att gardinerna var snygga.

Att allt var snyggt.

Sen kom den stora överaskningen.

När fru Si säger till Herr Så:

- Men älskling! jag vill ha 3 (tre) barn! 

Vi har ju ett nu, som är ett år, och sen vill jag ha två till,  Var skall dom bo? Och just nu hinner jag inte tänka på att bo, jag har massor på jobbet. Jag kommer inte kunna bestämma mig på några veckor.

Surprise!

Och som  den kille han är, Herr Så, så tänkte genast på alla tillfällen han kunde få möjlighet att prova på att göra 2 barn till, vare sig det blev några eller inte   och glömde helt bort att han var i färd med att köpa ett nytt bo/hem/grotta till sin kvinna och sina barn.

Så iväg traskade dom.

Men inte var vi ledsna för det, vi hade ju redan bestämt det mesta, men den första spekulanten.

Mäklaren ringer då till vår köpare,och talar om att det varit fler spekulanter, som varit och tittat.

Surprise!

Vilken fart det blev, och idag blev allt genomgånget och klart.

Vi skall flytta den 15 september!

Det är snart.

Under  tiden Mäklaren diskuterar med vår köpare, ringer Herr Si o Så.

Jo dom var nog allt lite intresserade, och undrade....................

Surprise!

Typ redan såld!

Efter en snabb passage genom lägenheten i staan, kunde jag  konstatera, när jag fick se mig själv i spegeln.

Jag var en look alike med Mumin Mamma!

Ungefär lika blek, älskar ju inte att ligga och pressa i solen.

Ungefär lika oberörd, besväras inte av småsaker.

Ungefär lika innehållsrik handväska, många bra och ha saker.

Men det allra värsta.

Ungefär samma kropp som Mumin Mamman.  

Det blir så när man har ätit allt som har bjudits.

När all mat man har lagat varit fyllt av primörer och godsaker.

Då ser man efter några månader ut som Mumin Mamman.  

Vad gör jag då? Det finns ett alternativ.

Det är att sluta äta, allt av det där.

Men då måste jag ju bli lika kompromisslös som Lilla My.

Eller orolig att jag inte klarar av det som Filifjonkan.  

Nä, jag bestämmer mig för att det löser sig.

Det gör det ju alltid för Mumin mamman

Är det bara jag som äter fler piller, desto fler år jag blir?

Från början fick man kanske en vitamintablett av mamma.

Sen när man själv tog över ansvaret, så inte katten åt jag några piller.

OK! Kanske P-piller någon gång i min ungdom. (Fina flickor äter även de P-piller  )

Men sen blev det tomt i piller lådan.

Fast nu är det nya tider.

Vitaminer för de över 50 (dom dansar på burken, De ser ut att ha så roligt)   .

Allergi piller, mest för gräs, (kunde varit för Östermalmstanter ) .

Obebripligt nog 2 sorter för att stoppa, eller vad nu De pillrena gjorde.  

Nånting för att hålla gången i gång, eller för att smörja lederna!  .

Åh för att inte glömma pillren för att huden inte skall skrynkla, om de nu hjälper?  .

Ni ser, mängden ökade med ålder och erfarenhet.

Om dom hjälper?

Ingen aning.

Men det känns som om Ålder hänger på antal Piller.

Så fler Piller och jag kommer att bli lastgammal.

Det vill säga att bli en last för någon som måste ta hand om mig och alla mina piller.

Kanske man kunde hetsa Prinsen att gå på en crasch course till Apotekare?

Vi har sån där sop sortering i vår familj i Torekov.

Ömsom skall läggas i den påsen, ömsom i en annan påse, glasflaskor till höger och plastpåsar till vänster.

Det är Prinsen som är chef för den hanteringen.

En man, behöver  i en familj vara ansvarig, för en del av de allvarliga sakerna i livet  .

Själv blir jag bara nervös varje gång jag öppnar lådan med alla olika sopkärl i, under diskbänken.

För att inte tala om när jag öppnar en av de två olika soptunnorna!

Med trettioelva olika fack för olika material.

Ja, jag fryser liksom till is, när jag står där med min heta dinglande tepåse, varje morgon, och undrar om jag gör rätt.

Skall jag nu lägga själva thepåsen i papppåsen för kompostavfall?

Men måste jag ta bort papplappen det står Lipton på? 

För det får ju inte vara papper i kompost papperspåsen?

Och mjölkförpackningen som är så där härligt belagd med ett tjockt plastlager, den skall sorteras in bland papper.

Utom Korken förståss. Den är av plast! 

Så den skall nog bara slängas i det där som man får slänga allt möjligt i.

Fast det är minsta hålet i soptunnan? För att det i den inte skall slängas allt möjligt.

Så där håller vi på.

Varje dag.

Jag hoppas jag gör något gott åt vår miljö.

Men får jag reda på att de blandar allt på sopstationen, då kommer jag bli galen.

Då kommer jag övergå från miljöaktivist till miljöterrorist.

Och det tror jag är jättejobbigt.