Jag/Vi har försökt att hitta en plats, under över ett helt år, att banka ner vår bopåle.

Vi åkte ner första gången till Portugal förra året i början på februari.

Tittade på olika våningar, lägenheter och hus.

Så där va?

Åkte tillbaka i mars. 

Tittade på lägenheter olika våningar och hittade ett hus.

Så där va, men huset var FANTASTISKT. Drömhuset.

Åkte ner i juni och tittade på läggenheter, våningar och huset.

Så där va, men huset var fortfarande bäst.

Flyttade ner 1 okotober.

Tittade på lägenheter olika våningar hela vintern.

Så där va! Men huset var fortfarnade allra bäst.

Sen dess, och under hela tiden har vi tittat på 43 olikia hus och vånings objekt.

Känns helt knäppt.

Är vi obeslutsamma?

Är vi veliga?

Är vi bortskämda?

Enligt vår mäklare:

-NÄ, Ni är helt normala, Ni vet vad Ni vill ha, och Ni vill inte ha ett boende som det är något stort fel på. Därför väljer Ni bort alla!!

När vi har sett på alla olika objekt har det varit fel på:

* Ägarna

* Läget

* Mögel angrepps storleken

* Fukten

* Storleken på hela boendet

* Möjligheten att riva delar eller hela eller kostnaden av en total renovering

* Villan har hela tiden varit bäst, men familjen kan inte enas om att alla skall skriva på kontraktet, för att vi skall få flytta in. Inget personligt, bara en helt vanlig normal PortugisFamilySaga!

Vad gör vi då?

Jag deppade ur.

Prinsen blev olycklig för att jag deppade ur.

Och så tittade vi på fler objekt.

För dryga veckan sedan sa vår kära Relocation hjälp:

- Jag tror att grannhuset har ett Penthouse som Ni skall titta på!

Åh det gjorde vi.

Bingo!

Vilket ställe!

Jag kommer att sakna gräsmattan, dubbla garagportarna, Master Suite, mitt citron träd som jag skulle plantera, de trevliga grannarna, och lyckan att ha ett eget hus att öka volymen i. ( musiken på Spotify alltså), torkvindan, nyutslagna trädlukten, jul palmen (ALLA människor här har en palm med julbelysing i! Har inte ni?)

Istället tycker jag att allt kommer att bli så bra i vårt PentHouse.

Imorgon skriver vi på kontraktet.

Och jag har äntligen hittat en plats att plantera min bopåle.

Sen blir livet mycket, mycket lugnare.

Sen, när jag har blir stor, om inte större, kommer vi att rycka upp bopålen igen.

Inte än på minst 10 år ialla fall.

Men sen.

Och då kommer vi att slå ner vår bopåle i en gräsmatta!

Så att jag kan dansa barfota omkring den.

Det är det man gör med riktigt jordade bopålar.

Jag har varit inne i Lissabon, på det stora varuhuset, för att handla lite vårgarderob.

Med mig som smakråd, var Prinsen.

Om Prinsar  tycker om det man köper, så köp det.

Det är mycket enklare och roligare om Vi skall på äventyr och få hejaropet:

- Åh kan du inte sätta på dig den där gredelina (killar kan vara lite färg dysfunktionella ibland) som jag tycker så mycket om!

Än att kommentaren blir:

- Nej, skall Du verkligen ha den där????

Så in for vi till den stora staden, och det stora varuhuset.

Där kunde jag konstatera att jag inte har en kvinnlig Portugisisk kroppsform.

I alla fall inte som de Portugisiska skräddarna tycker att jag borde se ut!

Deras ideal är mer spolformad, än en Zornkulle modell.

Men kläder? Behövde jag inte lite kläder?

Jo som den äkta svensk jag är, så smet jag in på Hennes o Maurtiz.

Och kunde konstatera att det är så jag ser ut.

Då undrar jag, är det H&M som tillverkar kläderns efter min svenska kropp?

Eller är det så enkelt att jag har format min kropp efter H&M's standard?

Efter alla dessa år, så kanske min kropp bara resignerade i:

- OK! Köp ett par byxor i storlek 40 på H&M, så kommer dom att sitta som gjutet! För du har den kroppsform vi syr våra kläder för.

En blandning mellan Zornkullor och Smålänning. Det är vår huvudmålgrupp. 

Lagom kurviga och lite sparsama. Det är dom vi syr saker till!

Tack snälla H&M att Du klär mig.

Vart jag mig i världen vänder!

Prinsen och jag har samma frisör.

Han tycker om oss bägge, tror jag.

Möjligtvis Prinsen lite mer, då han är mer killgillande.

Hur blir då resultatet.

Ja, ännu så länge har jag inte hört några tunga kommentarer, eller ogillanden.

Så i det stor hela tycker jag att vi är snygga i håret!

Men hur ser ni ut?

Ja, Birger har inte fått svans, fläta eller nåt annat gulligt.

Han går ej heller omkring med Pomada i håret, eller lite spray och gel.

Ni kommer inte att märka någon skillnad när ni ser honom.

Och ja da?

Jo jag har varken Brylcreme, Pantene eller annat killigt i håret.

Visserligen fick jag en kort frisyr.

Men det var bara för att jag ville ha den.

Åh  jag måste som vanligt föna, försöka böja motspänstiga hårtestar åt det håll som de inte vill böja sig.

Min virvel i nacken, är fortfarande min virvel i nacken!

Vad är skillnaden?

Jo när vi pratar om livet här hemma, så har han alltid Prinsens version att kontra med!

(Ni vet under temat att man kan alltid sitta hos frissan och häva ur sig)

Så när vi sitter där och berättar om vad som händer, så har han hela tiden bägge sidor att förhålla sig till.

Intressant!

Så nu pratar vi mycket väder, vind och hur bilen går.

Det är den enda skillnaden med att ha samma frisör.

Jag hoppas bara att han inte blir snurrig, och Birger kommer hem med papiljotter, och jag kommer att se ut som en bankdirektör!

Då kommer ni att bli förvånade!

Här i vår lilla värld, på Europas sydligaste västkant, har våren anlänt med stormsteg.

Solen skiner varje dag, det är varmt.

Allt knoppas och blommar med en oerhörd frenesi.

Jag nyser och njuter, fylld med allergimedicin.

Jag blir mer och mer solstrålad varje dag.

Fast det finns ju vissa MEN. (Absolut inte med Ä, om någon nu hade vittring på en skandal.)

Ifall man RIDER, har ryttare vita ben, bonnabränna på armarna, efter kortärmade tröjor, helt vita händer efter handskarna som räddar en från skavsår på fingrarna och ett halvt solbränt ansikte, efter skärmen på hjälmen.  Är man riktig hästentusiast, går man omkring lagom krokig och hjulbent, efter många låna turer på hästryggen. Och mestadels av tiden med ett soligt leende, för just den dagen har hästen lytt någon ofattbart kommando, som man själv knappt förstår!

Ifall man spelar TENNIS, är man brun utom på mitten på kroppen, där shorts och tröja täcker, vita fötter som räcker upp till hejastrumpskanten (sockkanten på vanligt språk, inte på dalmål) och  alltid en liten kramp i rackethanden som har en liten svettsamlare av frotte vid handleden. Och så finns ovanan att slå det man har i handen mot skorna, (racket mot tennis skon, varför? Om jag det visste)

Ifall man spelar GOLF har man nedre delen av ansiktet solbränt, efter kepsen. Brun högerhand, kritvit vänsterhand, (om man inte är tvärtomhänt), bruna ben från knäna neråt efter golfkjol med extra tunna typ yllebyxor i (det diskuterar vi på en annan blogg!), vita fötter där randen går vid fotknölen. Armarna är olika långt bruna beroende på mod, etikett, kroppsform, dvs ärmlös, kortärmad eller långärmad piké. Och en skyhög premie för ett Hole In One, så att man slipper ta av besparingarna för att kunna bjuda alla på champange. Hole In One? Hur många gör det? Nä men, nog en sorts motivation att jaga runt efter en liten vit kula/boll.

Det är några av de hobbisar som erbjuds här i Estoril. Jag har då exkluderat alla inomhusaktiviter som frimärks samling, pussel -läggning, gymnastik av alla de olika former som alltid erbjuds alla som är otränade, osv.

Vad har jag då för hobbies?

Jag har nedre delen av ansiktet brunbränt. 

Högra handen ljusbrun.

Vita handen kritvit.

Bruna armar, så långt som värmen tillåter.

Ljus beiga ben, ända förbi fotknölarna.

Och ett stort leende på läpparna!

Jag rider och spelar golf.

Den enda delen av kroppen som aldrig ser ljuset, är vänster handen, och övre delen av ansiktet.

Annars är det ömsom sol och ömsom skugga!

Men jag har hela tiden ett stort leende.

För att jag kommer aldrig bli tillräckligt bra i golf  för att oroa mig för ett Hole In One.

Och bjuda på champange, det gör jag till alla kompisar mellan varven ändå.

Och min häst är helt ljuvlig.

Han lyssnar på mina åsikter, försöka göra vad jag ber om, och jag gör allt jag kan för att han skall må bra.

Det känns bra att vara brun beige vit på hela kroppen.

Jag kan fortsätta ha den kulör kombinationen.

Alltså jag vaknar på morgonen, och tar en snabbdusch o äter frukost.

JAMEN DET GÖR DU VÄL I SVERIGE OXÅ?

Å sen går jag ibland promenad med pudeln, innan jag sticker till stallet och rider.

JAMEN DET GÖR DU VÄL I SVERIGE OXÅ?

Å sen kanske jag hinner spela golf ett antal hål om solen skiner.

JAMEN DET GÖR DU VÄL I SVERIGE OXÅ?

Å sen åker vi och handlar mat.

JAMEN DET GÖR DU VÄL I SVERIGE OXÅ?

Å sen åker jag hem och röjer lite, snurrar runt på datan lite, kanske snurrar med pudeln i parken lite, eller bara snurrar lite.

JAMEN DET GÖR DU VÄL I SVERIGE OXÅ?

Å sen brukar jag ta en snooz, bara för att det är så skönt.

JAMEN DET GÖR DU VÄL I SVERIGE OXÅ?

Å sen brukar jag försöka prata med någon av syrrorna eller Carin eller så på telefon.

JAMEN DET GÖR DU VÄL I SVERIGE OXÅ?

Å sen lagar jag mat, och bara njuter av att göra det.

JAMEN DET GÖR DU VÄL I SVERIGE OXÅ?

Å sen ser vi på Skavlan och På Spåret på TV, om det är fredag!

JAMEN DET GÖR DU VÄL I SVERIGE OXÅ?

Är det någon skillnad på dagarna som går???

Ja, jag förstår inte ett ord av vad alla omkring mig pratar om.

Och det är väldigt skönt, låter helt knäppt, men det är det.

Jag behöver inte tycka och tänka massa

Kom från Amerikat, lagom jet lagad som vanligt, och blev lite förkyld.

Ni vet så där täppt i näsan.

Ögonen rinner.

Och efter ett tag lite torr hosta.

Så gick det liksom över.

Eller tog jag några allergi tabletter måntro?

Kom inte riktigt ihåg.

- Men varför i hela friden äter du allergitabletter, mitt i vintern, lite då o då?

Jag är allergisk mot gräs.

Vad jag vet.

Och i.o.m att jag envisas med att hålla på med hästar, som lever på torrt eller färskt gräs, får jag med jämna mellenarum ta lite meducin.

Sen är jag förstås som ovanligt allergisk mot elaka människor, dumma människor som är dumma mot mig, för att inte tala om hur allergisk jag är mot dom som ljuger till mig, och tror att jag inte fattar att dom ljuger!

Dom är jag nog mest allergisk emot.

Men mot den allergin hjälper inga piller.

Ej heller mot elaka förkylningar.

Men mot allt det andra som jag är allergisk för, hjälper piller.

Åh så blev jag sådär himla förkyld igen.

Trodde jag!

På väg ut på Portugisiska landsbygden, drabbades jag av en akut attack av förkylning.

Ögonen kliade och sved.

Näsan var fylld av, ja jag vet inte vad, för det gick på en sekund.

Hostan skramlade.

Och sen försvann nog allt lite av rösten.

Var jag förkyld?

NÄ

Allergisk.

Har nu fått reda på att värsta Pollen säsongen i Portugal börjar i februari.

Hallå, det är ju då jag är van vid snöstorm!

Pollensäsongen skall ju börja i typ maj.

Sen skall jag gå där och nysa lite lagom, när gräs och nässlor blommar.

Men nu är det nya tider.

Värsta allergenen blommar nu, det som gör oss nyspellar mest allergisk.

Mimosan!

Och jag som älskar Mimosa!

Inte konstigt att jag helt grötat ihop.

Kan man hjälpa att man är allergisk?

Ja, om vi gör.

Vi pallar.

Vi pallar dock inte det vanliga, som små pojkar i äppelknyckar byxor, brukade palla.

VI PALLAR CITRONER OCH MANDARINER!

På stallet där jag har min häst har gården en citron lund.

Den är helt ljuvlig.

Fylld med citron och mandarin träd.

Träden dignar av frukt, och jag och min medbrottsling Nanny, vi kan inte hålla oss.

Vi stjäler citroner, och vi står på rot och mumsar i oss mandariner, eller är det clementiner.

Absolut inte satsumas, för dom är utan kärnor, och det är inte våra oranga. tunga, mogna pall frukter.

Det är inte en frukt i träden, som är EU certifierad, godkänd i typ och storlek.

Citronerna är små, stora, lökformade, äplleeftersträvande, tennisbollar, knöliga, ja det finns alla former och modeller.

Känns som om man hittat en stor hög med modellera, och sen fått göra citroner efter eget huvud.

Absolut inte 3 st exakt likadan för 20 kr på ICA!

Åh så luktar dom så gott.

Åh så smakar dom, så himla massa citron!

Åh som vanligt finns det vackraste, mest godsmakande (baserat på utseendet) citronen högst upp i trädet.

Då tar man hjälp av sin medbrottsling.

Klättra! Tjoar jag glatt.

Och det gör hon.

Det är mycket vi Pallar, jag och Nanny ihop.

Mycket mer än att palla citroner.

Senast igår kväll när mörkret föll vid 7 tiden på kvällen, och det kom in lite mörka moln på himlen, slog mig genast tanken:

- Tänk om det börjar snöa! Det vore lite mysigt i alla fall.

Genast ser jag på mig själv, på Casinot, Palmerna, vår Mårbacka pelargon som blommar.

HALLÅ! ÄR DU HELT DUM I HUVUDET.

Du är ju på typ 38 breddgraden.

Där snöar det inte!

Det måste vara min bond gen som slår till. 

Inte James Bond, vilket vore mer changdobelt, utan bonde gen!

Den gör det ibland, lite så där från ovan, utan att jag hinner tänka först.

Om vintern i Skåne, på landet, var varmt och soligt, vilket hände var och varannan vinter.  

Samma temperatur på julafton som midsommarafton, och det var midsommar som var iskall!

Det började ljusna på kvällarna, i februari.

Då slog nästan alltid en snöstorm till.

En sån där så man blev ombedd på TV och radio att stanna hemma.

Man behövde inte ringa återbud till sina möten.

Ingen kom i alla fall.

Alla blev insnöade.

Men hur kan Jag lilla människa i 15 graders värme på kvällen gå omkring och känna som om  snöstormen kommer?

Vana?

Ja, har man bott i Norden i snart 60 år med några år på rymmen, då kan man nog inte sudda ut snövarnings signalen.

Började det snöa?

Nä!

Vad trodde Ni!!

Även om det för mig är en Vana, så vore det nog en katastrof här.

Så Palmer, Casinon, fåglar och fä.

Lugn.

Det snöar inte i Estoril.

Det är bara en dålig vana.