På stadsauktion i Stockholm är det auktion varannan vecka, nästan året runt.

Det är säkert 500 saker varje gång som skall säljas.

Allt från enorma skåp till små broscher.

Jag tänker alltid på att alla de sakerna har köpts, för första gången av någon.

Som valde med stor omsorg.

Vårdade föremålet ömt.

Och nu plötsligt finns det på auktion och vi alla går där och klämmer, känner och tycker och vill gärna göra ett kap.

Där finns stora fina serviser, där finns glas med ettiketten kvar på, där finns stolar för finrummet, där finns hur mycket saker som helst som vårdades så ömt at de inte ens användes.

Va trist.

Snälla när Ni nu köper alla de här kära sakerna igen.

Lova mig att Ni använder dom varendaste dag.

Att sakerna får skavsår av att de finns med i vardagen.

Och inte hamnar på en pidestal i ett finrum.

Det finns väl säkert både människa eller pryl, som gång efter annan bara hamnar på en pidestal i finrummet.

Det är ju bättre att få vara med i vimmlet, där allt händer.

Även om man är såld på auktion.