Oj!

Plötsligt föll allt på plats.

Vi kan åka mot Sverige på söndag.

Vi måste mellanlanda i Frankfurt, för tidigt flyg på måndag mot Sverige.

Vi måste attackbanta pudeln under några dagar, inte för att hon väger för mycket för att flyga, utan för att passa in.

Vi måste börja fundera på vad vi behöver, från nu, till nästa gång vi kommer hit.

Vi vet inte när vi kommer hit nästa gång.

Vi kommer att stänga och förlita oss på våra underbara hjälper att allt rullar på i våningen, tills vi är tillbaka.

Vi ska åka och vinka på hästen på fredag, och trösta honom med, att vad som än händer så möts vi snart igen.

Vi har ingen aning om vad som händer i Sverige, utom att vi skall undgå ett virus i Torekov.

Vi ser fram emot att vara närmre alla!

Vi tycker synd om dom, som med eller mot sin vilja, blir kvar här.

Vi ger hopp till alla våra Portugis kamrater att STATE OF EMERGENCY kommer att gå över.

Vi vet att vi kommer tillbaka.

Men just idag var det en dag med oanade möjligheter.

Vi vet att vi skall ta tillvara på dom.