Som det ser ut, har vi hittat ett sätt, att vi nog kan flyga hem till Sverige, strax.

Varför då?

Ni har väl bra där Ni är?

Jamen vi får BARA gå ut med hunden på korta promenader.

Det, och mycket korta shoppingturer till mat och apotek är tillåtet.

Vi får åka till Doktorn vid nödläge, och det hoppas vi att det aldrig kommer att bli.

Hela den situationen är absolut ABSURD.

Speciellt efter 31 dagar i karantän i hemmet, som är det vi talar om idag.

Sug på den, och titta upp i taket där Ni sitter och läser det här. Ni får bara vara där och i de rum som hör till ert boende, fr.o.m Nu i 31 dagar framåt. Och då är det ändå inte slut, för ingen vet när det tar slut. Ännu.

Man får inte träffa mer än en person ute, man får inte ha middag eller annan bjudning för vänner varken ute eller inne, man får bara vara två om man åker i bilen, man får klättra på väggarna i hemmet. Man får kanske bli tokig om det är ett alternativ.Vilket det inte är.

Idag, när Prinsen, hunden och jag skulle ta en lunchpromenad i vår park, ungefär 20 meter från vår huvudentre/godkänd längd till en promenadyta för hund, träffade vi en av mina gamla vänner.

Han har flyttat hit med sin fru, och de delar av familjen, som jobbmässigt kan hänga med dom just nu/då.

Dom köpte en våning inte så långt ifrån där vi bor, och har hund.

Så dom får också, vid absolut behov, göra korta promenader i parken.

Vi har tillsammans startat filosofiska hörnet i parken.

Mötena är korta, impulsiva, trevliga och innehåller alltid hund.

Möten kan BARA pågå en kort stund, innan vi enligt STATE OF EMERGENCY bestämmelserna förmodas att gå hem, till vår absolut slutna karantänboenden.

Idag hade vi ett spontanmöte.

Det innebär att vi stannar med 2 meter mellan varandra, hundarna glor ointresserade på oss, och så börjar vi tala om himmel och helvete.

Då kommer poliserna, som kommer ibland, inte ofta, patrullerande.

Efterräkningarna är till att börja med, att dom ger onda ögat, inte värre än så.

Men det kan kosta.

Och jag är lättskrämd, så jag började genast promenera och prassla med bajspåsar och sånt, som hundägare pläga göra.

Den manliga delen av filosofiska hörnet/hundpromenaden gick långsamt och talade.

Dom var ju bara två, så det var OK.

Den här lilla berättelsen gör att jag vill SNARAST åka till Sverige.

Vi får egentligen inte, enligt bestämmelserna, stå 3 (tre) personer och tala om ditt och datt, så länge vi vill.

Vilket vi till slut gjorde. En kort stund.

Det här var ett ovanligt händelserikt dygn.

Tog ca 20-30 min TOTALT.

De resterande hundpromenaderna ca 20-30 min totalt.

Kvar på detta dygnet är då 23 timmar i full karantän i hemmet.

Behöver jag förklara mer?

Så en sak gör mig oomkullrunkelig.

Vi köper flygbiljett till Sverige på tisdag.

För att genast gå i ny karantän där.

Jag anser att man har ett ansvar, och visar respektfullhet mot sin omgivning, och inte smittar någon efter resan.

Men det är en annan historia!