Onsdag kväll i hemmet.

Piglördag.

Kan bli hur galet som helst.

Musiken på högsta.

Vråldans i köket.

Vinet flödar.

Ha ha, trodde ni det?

Aktuellt på TV.

Innan dess kycklingmiddag med vatten o vin.

Brasan sprakar.

Så nära Villa, Vovve o Volvo vi kan  komma.

Känns helt underbart.

När livet inte varit riktigt så här på väldigt  länge.

Nästa onsdag så ..................................................
.......

Min lillasyster påstår att jag ser ut som Plupp.

Nä det är inget troll.

Plupp är osynlig. När Plupp vill.

Jag är också osynlig.

Enligt dom som inte kommer ihåg mig, trots att vi har träffats.

Plupp kan även tala med djur.

På Pluppvis.

Jag håller med min syster.

Jag känner mig som Plupp.

Det enda som skiljer, är att Plupp har röd näsa och blått hår.

Den dagen jag har röd näsa och blått hår skriver jag inte här längre.

Då bor jag i typ Miami eller något annan semester paradis, där äldre Pluppar bor.

Nu ska Plupp gå och bli extra osynlig.

Det kanske tar några dagar innan hon blir synlig igen.

Tänk ändå vad ett O kan ställa till med problem.

En av mina kompisar, hon är väldigt orolig av sig.

Som tur är så är hon väldigt rolig, för det mesta, så oroligheten tar inte överhanden.

Så länge alla tycker att jag är lagom hygglig, är det OK för mig.

Men när det kryper in ett litet O, så blir ju världen inte lika skoj.

Vill ju inte gå omkring och veta att man är ohygglig.

Men med rätt betoning, kanske man ibland kan få känna sig lite o'hygglig, mot dom som är ohyggliga.

För dom som är ohyggliga kan ju behöva få lite ovett, av dom som har vett.

Det måste ju trots allt finnas några såna kvar.

Som har vett.

Nu drar vi.

Packad o klar.

Mot Skåne.

Lovar att flyga lågt och långsamt.

Nu har vi kasat upp och ner i flera dagar.

 Det har varit helt fantatiskt. Solen skiner. snön är vit. Vad mer att begära.

Jag kan åka rakt ner (skitläskigt mellan stupen)

Jag kan svänga till höger (dalskidan hit och dalskidan dit) och med tillräcklig fart även till vänster (samma som innan fast åt andra hållet).

Vi har klarat alla ben, bara blåmärken.

Vi har ätit Kaiserschmeck, Gröstel, Kääseknödeln och allt annat som skall ätas.

Vi har druckit Claus viner, Glühviner och champangeviner.

Vi har tagit hand om varandra, för att det är så kul.

Och imorgon åker vi till Skåne. Nr 1 och Björnstorp, för nya kalas.

Livet är helt fantastiskt.  

Jag äter fantastiska frukostar varje morgon.

Vill man ingår det champange.

Rackarns vad bra skidor man åker på det.

O varje morgon trycker jag i mig en underbar amerikansk pannkaka, fylld med färska jordgubbar och blåbär, med maplesirup vid sidan om.

Imorse, vaknade jag som vanligt proppmätt, efter 5 rättersmiddagen, dagen innan, hade jag bestämt mig för        .-ingen pannkaka-.

Det är buffe och vi går och hämtar allt gott som går att äta.

På vägen förbi pannkakskocken hör jag mig själv säga.

- En pannkaka med extra allt.

Så går det minst 15 minuter, och ingen pannkaka serveras.

Varför?

Det är någon som hör min outtalade bön,  jag behöver ingen ,men anden är svag.

Kocken tyckte jag var tjock nog.

Jag talade för lågt, så han uppfattade inte min beställning.

Någon annan i personalen, såg alla mackor och frukt som jag skulle trycka i mig och avbeställde.

Hur det egentligen var?

Har absolut ingen aning.

Men dom hör bön.

För första gången sen jag kom hit, hade jag en kort sekund innan lunch, då magen inte stod i fyra hörn, och hör och häpna           

- Jag var hungrig!!!!!

Men det avhjälptes snabbt.

Var det värt den korta känslan av hunger?

Hur goda är pannkakorna?

Vi bestämmer det imorgon bitti.

Om jag hör mig själv plötsligt säga:

Slänger man en grej, så behöver man den, några timmar, dagar eller en kort stund senare.

Kallas  nåt fint, men jag tror att domsingarna sitter där på sin molntapp och tänker:

- Ha ha. Nu slängde hon den där grunken, nu ska vi se til att hon saknar den ordentligt!

Fick i Valentin present av Prinsen de mest fantastiska skidglasögon.

Underbara.

Med i kitet fanns ett nässkydd.

Urfult.

Att använda sig av nässkydd, tycker jag.

Så jag slängde det direkt i papperskorgen, därhemma.

OK.

Ni får gissa en sak.

Solen har skinit i två dagar (rekord för Lech under sportlovet, men solen skiner alltid på liten flicka, det sa mamma)  och  vad har jag bränt.

Näsan.

Synd att det är så långt till jul, annars kunde jag varit till hjälp, till Rudolf och hans renkompisar.

Så nu vet jag med bestämdhet.

Jag kommer inte slänga en grej till.

Snygg eller osnygg.

Jag kommer ha flest nässkydd av alla om några år.

Ring då, Ni får gärna låna.