Mår man bäst när kroppen eller hjärnan bestämmer?

Kan man må bra, om hjärnan har bestämt det, även om kroppen inte gör det?

Eller måste de vara totalkompisar, kroppen och hjärnan för att det skall fungera.

Hela kroppen alltså, och måbraandet?

Om man tar en sån enkel sak, som att stoppa i sig vitt eller mörkt bröd till frukost.

Så den där rostingen av en härlig vit fransk brödbit, toppad med smör, ost och marmelad, (sk tvesulning, som smålänningar aldrig kostar på sig, dom mår dåligt av det?) ger ju ett välbefinnande som är svårt att komma ifrån.

Men hjärnan har ju fått lära sig att ett segt, surt mörkt bröd, gärna bakat av ett känt finskt sisu företag, skall ge mer sisu/välmående.

Jag bara undrar.

Mår man bättre av att hjärnan mår bra, och då manipulerar kroppen att må bra.

Eller när kroppen mår bra, så talar den om för hjärnan att nu ska hela vi må prima.

Jag har absolut ingen aning.

Jag tror att vi kan lura oss själva till ofattbara saker.

Som att må bra.

Eller så är det så lyckligt att vi mår bra.

Att vi bara bestämmer oss för att det är så.

För trots allt är det himla gott med en rosting på morgonen.

Den ger i alla fall mig mer sisu.