När vi landade här senast i Lissabon, och sitter i bilen på väg hem till Estoril, säger jag till Prinsen:

- Jag vet inte vart jag skall längta längre, jag tycker det är underbart här i Portugal, och hemma i Estoril, men det är ju underbart i Torekov, och Söderbo är ju helt fantastiskt.

- Tack bra, om Ni nu ändå frågade, men jag är lite ambivalent.

Här i Portugalien har vi det underbart.

Solen skiner i princip jämnt.

Golfbanan är så underbar.

Hästen skuttar och hoppar som jag vill.

Vinet flödar.

Lediga stunderna är många och goda.

Alltså livet är helt underbart.

Men herreje, du är ju svensk, Du får ju ändå bestämma dig. Du kan ju inte bli Portugis på en vinter???

- Nä, jag älskar Torekov, det är ljuvligt där.

Tänk att få gå långa promenader på heden, när dimman ligger tät, eller när havet bara dånar in.

Att få leka med alla underbara bästa kompisar, som jag har lekt med sen jag var en liten.

Åh så all god mat och alla roliga utflykter.

Golfbanan är så underbar.

Om jag vill ha en häst att hoppa och skutta med, så ordnar det sig.

Vinet flödar alltid i Torekov!!!

Lediga stunderna är många och mycket goda.

Alltså livet är helt underbart.

Och Söderbo /Lådna skall vi inte tala om.

Inte en människa som stör.

Vinet tar aldrig slut i matkällaren (Grodor i bag in boxen? Gammal barnsaga, fast då handlade det om troll och öl)

Kakelugnen knastar.

Rådjuren hoppar utanför dörren.

Men så får Du väl ändå inte tycka.

Du måste bestämma dig om vad som är bäst.

Du kan ju inte springa omkring som en hönshjärna och tycka om allt!

Jamen, DOM tycker att jag är lite velig, men jag vet inte!!  

1. Efter alla dessa år.
2. Efter alla omöjliga och möjliga försök.
3. Efter alla olika ställningar.
4. Efter alla byten.
5. Efter alla olika takter och tempon.

Ja, jag har fått skavsår i ........ (se fotnot 1) 

Ja, jag är högt kluven, som gamla Ryttmästaren sa till mig. (se fotnot 2)

Ja, jag har inte läder.............(se fotnot 3) i min ..............(se fotnot 1) längre.

Den försvann efter ett längre uppehåll. 

Nu talar vi inte om mitt äktenskap, eller om någon har andra oanständiga tankar.

Nu talar vi om ansträngningar!

Flickor!

Allvarligt talat!

När hade ni skavsår i ......... (se fotnot 1) senast.

För att ni bara tränade för mycket.

För att ni cyklade för länge.

Förr att ni gick för långt.

För att ni spelade brännboll, tennis, kastade boll!

För att ni sportade av någon anledning, och det var så roligt att man glömmer bort både tid och rum!

Jag tycker det är helt underbart, att jag helt glömt bort vad som händer, om jag sitter på en häst alldeles för länge, och skall både trava, galoppera, och göra krumelurer.

Att jag kan glömma bort att Vi tjejer får skavsår.

Hur killar får det, vill jag inte ens tänka på, det gör ont det gör ont det gör ont, bara vid blotta tanken!

Men jag tycker nog att det är urhärligt drabbas av en ungdoms åkomma vid min ålder.

Tjejer! Jobba på det.

Det är klart föryngrande.

Att skaffa sig skavsår!

Hur man nu än gör det.

Det är den resandes ensak.

Själv skall jag åka och rida nu!

fotnot 1. musen  svansen; bakdelen, baken, stussen, stjärten gumpen, häcken, ändan

fotnot 2.  långa ben som gör att jag kan omsluta något lätt, med bägge benen.

fotnot 3. tjockare skinn, garvat skinn.

Nu är vi i Stockholm några dagar.

Vi har inte varit här på väldigt länge.

Det är då man ser saker som man inte ser när man spankulerar på gatorna varje dag.

Just nu ser jag bara Storkben på gatorna.

Vi har många Storkar (på riktigt) i Portugal.

Därför är jag väldigt uppdaterad på hur dom ser ut. Storkben är otroligt smala.

Vad jag har förstått är, när unga flickor, raffiga kvinnor, snygga brudar, vanliga tjejer, går omkring med storkben, är det ett ideal.

Det verkar inte vara lika viktigt just nu med välpumpade bröst, släta pannor eller annat tillfixat.

Nu verkar det som om ALLT handlar om THE THIGH GAP.

Det innebär att den som har största mellanrummet mellan låren, är den snyggaste.

Har ni funderat på hur man får ¨bästa thigh gapet¨?

Jo, man slutar äta.

Bland det sista man tappar är fett och lårmuskler.

Innan dess har man inte ätit något med reda på väldigt länge.

Hallå! I min värld, när jag växte upp, och vad jag fortfarande vet, heter det ätstörning ( kallas anorexia, eller bullemia), när någon hade kommit till Storkbens stadiet.

Man kan ha en temporär släng av det, ja, jag vet.

Som går över när annat viktigare i livet blir viktigare.

Jag har hjälpt många tjejer (häst och vanliga) som tappade kontrollen över deras kroppsuppfattning.

Jag har även sjungit i kyrkokören på begravning, för den som inte klarade av det.

Snälla, alla här i staaaaan.

Det är inte snyggt med Storkben.

Och om ni inte vet om det, så brukar allvarliga ätstörningar även leda till svårigheter att bli med barn.

Dvs att Storken inte kommer.

Det är det inte värt.

Det har uppstått ett stort problem i vår mathållning.

Dieten har gått åt pipsvängen.

-Går Du på en diet?

Nä, det kan man väl inte direkt påstå, men ibland önskar jag att jag skulle vara på en.

Vår diet är egentligen väldigt exklusiv.

Vi äter allt som vi tycker är gott, när vi känner ett sug efter det.

Men den kan trots allt ställa till problem.

För kläderna i garderoben.

Dom passar inte alla dagar.

Så då tänkte jag att jag skulle åtminstone försöka bara äta det som är så gott, så att det är värt att stoppa i munnen, och som kläderna kan acceptera.

Och när det kommer till kritan, så är inte allt gott, utan godast är alltid (nästan) frukt och grönt.

Det leder då till att kläderna i garderoben hoppar omkring av glädje på sina galgar, för då får dom vara med ett tag till.

Att dom skulle bli FÖR stora, är i min ålder inte något problem.

Det är bara snyggt och förvånande för omgivningen när kläderna hänger löst.

Men då kommer problemet.

Vi åker en sväng till Sverige.

Där finns ju så mycket saker som jag inte har ätit sen förra året.

Greveost, Levainbröd (rostat), försommar Honung, Smågodis, Spagetti, Kanelbullar ska vi bara inte tala om, Marsipankycklingar, Påskmust, MarrängSviss, Födelsedagsmiddagar, ja det är ingen ände på godsakerna.

Så för att inte göra garderoben oroligare, så åker vi hem till Portugal snart igen.

För att där kommer vår diet att se annorlunda ut.

Mer garderobsvänlig.

Tittade upp över täckeskanten, och konstaterade frost på gräset.

Frost på träd, buskar, lagom lite is på bilen.

OJ  

Så in i garderoben och hittar dom tjocka knästrumporna.

Dom har jag inte använt på väldigt länge.

Dom har jag förut, gått omkring med varje dag i  hela mitt liv.

Under vintern i alla fall.

Vintern inföll för mig dåförtiden, ungefär när det var 4 grader varmt på nätterna.

Då var de tillräckligtt kallt på dagarna för tjocka strumpor.

Dom tjocka knästrumporna hade ofta småslunkit på fötterna, innan termometern visade 4 grader.

Men vid det magiska talet, så drogs även långkalsongerna fram.

Det är kallt att köra traktor o annat, som man ju gör större delen av året,  när man var bonde.

Igår blev underben och fötter chockade.

Vad var det som klämde in både fötter och ben i ett tjockt lager?

Dock inte vadmal, men nära på.

Kändes skönt i början, men på eftermiddagen tyckte fötterna att det fick räcka.

- Släpp ut oss, Släpp ut oss! Det är så varmt, mörkt och otäckt härinne!! Måste det vara på det här viset???

Ja kära fötter.

Nu är vi i Sverige på besök.

Vi kommer att stanna här någon vecka eller så,  det är bara att vänja sig.

Njut av att solen skiner (- Vi ser ingen sol, strumporna är för tjocka!) 

Njut av värmen i strumpor och skor (- Hallå, männskan där uppe, Du har aldrig varit inlåst härnere i mörkret och värmen?)

Och det är bara april och vitsippor och blåsippor är knappt utslagna! ( - Kan du inte din Blåsippan ute i backarna står, nu får vi gå utan strumpor och skor??)

Undrar om det går att ändra texten?

Blåsippan ute i backarna står.

Nu måste vi gå i tjocka strumpor o skor!

Ja, nu är jag packad och klar.

Alla flygbiljetter är utskrivna.

Vi är seatade (jag älskar flygsvenglishen) och Prinsens boardingkort är utprintat.

Kompis pet in cabin och seating är klar.

Det är bara jag som måste checka in för att få mitt boardingkort. För jag har med mig en hund, och DOMsingarna vill se hur hunden ser ut.

Så här ser hon ut när hon flyger  

Så det skall väl gå bra.

Vi skall till Torekov.

Skall bli jättespännande.

Och efter ett tag i Torekov åker vi till Stockholm

Skall bli mer än jättespännande.

Vi har inte varit i Sverige på mer än ett halvår.

Ingen av oss i vår lilla familj har varit borta från Sverige så länge.

Trots en viss utomlandsboendevana, både i tidiga år och senare i livet.

Och vad jag har packat!

För påsk, för fest, för födelsedag, för fint, för fult.

Och underkläder till alltihopa. Och strumpor.

Jag reser inte med lite bagage. 

Jag reser med det jag vill ha med mig.

Så nu är jag äntligen packad och klar.

Skall ta lilla hunden på långpromenad, innan det bär iväg.

Undrar om vi ser några påsk kärringar svischa förbi däruppe i luften.

Glad påsk!  

Jag/Vi har försökt att hitta en plats, under över ett helt år, att banka ner vår bopåle.

Vi åkte ner första gången till Portugal förra året i början på februari.

Tittade på olika våningar, lägenheter och hus.

Så där va?

Åkte tillbaka i mars. 

Tittade på lägenheter olika våningar och hittade ett hus.

Så där va, men huset var FANTASTISKT. Drömhuset.

Åkte ner i juni och tittade på läggenheter, våningar och huset.

Så där va, men huset var fortfarande bäst.

Flyttade ner 1 okotober.

Tittade på lägenheter olika våningar hela vintern.

Så där va! Men huset var fortfarnade allra bäst.

Sen dess, och under hela tiden har vi tittat på 43 olikia hus och vånings objekt.

Känns helt knäppt.

Är vi obeslutsamma?

Är vi veliga?

Är vi bortskämda?

Enligt vår mäklare:

-NÄ, Ni är helt normala, Ni vet vad Ni vill ha, och Ni vill inte ha ett boende som det är något stort fel på. Därför väljer Ni bort alla!!

När vi har sett på alla olika objekt har det varit fel på:

* Ägarna

* Läget

* Mögel angrepps storleken

* Fukten

* Storleken på hela boendet

* Möjligheten att riva delar eller hela eller kostnaden av en total renovering

* Villan har hela tiden varit bäst, men familjen kan inte enas om att alla skall skriva på kontraktet, för att vi skall få flytta in. Inget personligt, bara en helt vanlig normal PortugisFamilySaga!

Vad gör vi då?

Jag deppade ur.

Prinsen blev olycklig för att jag deppade ur.

Och så tittade vi på fler objekt.

För dryga veckan sedan sa vår kära Relocation hjälp:

- Jag tror att grannhuset har ett Penthouse som Ni skall titta på!

Åh det gjorde vi.

Bingo!

Vilket ställe!

Jag kommer att sakna gräsmattan, dubbla garagportarna, Master Suite, mitt citron träd som jag skulle plantera, de trevliga grannarna, och lyckan att ha ett eget hus att öka volymen i. ( musiken på Spotify alltså), torkvindan, nyutslagna trädlukten, jul palmen (ALLA människor här har en palm med julbelysing i! Har inte ni?)

Istället tycker jag att allt kommer att bli så bra i vårt PentHouse.

Imorgon skriver vi på kontraktet.

Och jag har äntligen hittat en plats att plantera min bopåle.

Sen blir livet mycket, mycket lugnare.

Sen, när jag har blir stor, om inte större, kommer vi att rycka upp bopålen igen.

Inte än på minst 10 år ialla fall.

Men sen.

Och då kommer vi att slå ner vår bopåle i en gräsmatta!

Så att jag kan dansa barfota omkring den.

Det är det man gör med riktigt jordade bopålar.