När vi landade här senast i Lissabon, och sitter i bilen på väg hem till Estoril, säger jag till Prinsen:

- Jag vet inte vart jag skall längta längre, jag tycker det är underbart här i Portugal, och hemma i Estoril, men det är ju underbart i Torekov, och Söderbo är ju helt fantastiskt.

- Tack bra, om Ni nu ändå frågade, men jag är lite ambivalent.

Här i Portugalien har vi det underbart.

Solen skiner i princip jämnt.

Golfbanan är så underbar.

Hästen skuttar och hoppar som jag vill.

Vinet flödar.

Lediga stunderna är många och goda.

Alltså livet är helt underbart.

Men herreje, du är ju svensk, Du får ju ändå bestämma dig. Du kan ju inte bli Portugis på en vinter???

- Nä, jag älskar Torekov, det är ljuvligt där.

Tänk att få gå långa promenader på heden, när dimman ligger tät, eller när havet bara dånar in.

Att få leka med alla underbara bästa kompisar, som jag har lekt med sen jag var en liten.

Åh så all god mat och alla roliga utflykter.

Golfbanan är så underbar.

Om jag vill ha en häst att hoppa och skutta med, så ordnar det sig.

Vinet flödar alltid i Torekov!!!

Lediga stunderna är många och mycket goda.

Alltså livet är helt underbart.

Och Söderbo /Lådna skall vi inte tala om.

Inte en människa som stör.

Vinet tar aldrig slut i matkällaren (Grodor i bag in boxen? Gammal barnsaga, fast då handlade det om troll och öl)

Kakelugnen knastar.

Rådjuren hoppar utanför dörren.

Men så får Du väl ändå inte tycka.

Du måste bestämma dig om vad som är bäst.

Du kan ju inte springa omkring som en hönshjärna och tycka om allt!

Jamen, DOM tycker att jag är lite velig, men jag vet inte!!